SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
FÄLLA fäl3a2, sbst.4, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr nor. fella, massa av utsmält järn, särsk. myrjärn, isl. fellujárn, stångjärn; till FÄLLA, v. 10]
metall. vid den gamla osmundjärnsberedningen: klump av utsmält järn; särsk. o. eg. benämning på den (med träkol ånyo nedsmälta) till full smidighet bragta färskan. JernkA 1845, s. 25 (i handl. fr. 1732; av dalkarlar anv. benämning). Därs. 1922, specialh. 63.
Ssg: FÄLL-STEN. (förr) metall. (Järnklumpen) lades på en flat sten (fällstenen) och hopslogs. JernkA 1922, specialh. 32.
Spoiler title
Spoiler content