SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1926  
FÄLT fäl4t, n. ((†) m. l. f. Barckhusen Cotossichin 67, 138 (1669), KKD 5: 28 (1709)); best. -et; pl. = (PJAngermannus Vthl. I 2 a (1623) osv.) ((†) -er Stiernhielm Virt. 2 (1650, 1668), Fischerström Tal 85 (1769)).
Ordformer
(i ä. tid skrivet fe-. filt BtFinlH 3: 432 (1559). -ld GR 25: 396 (1555: fäldläger), Gustaf II Adolf 65 (c. 1620: til fälde), VDAkt. 1749, nr 501 (: Feldmarskalckinnans). fel(l)-, fäl(l)- ss. första led i ssgr GR 1: 218 (1524: fellherre), KKD 12: 181 (1703: fälwärk). felde, fälde, fälte o. d., i bet. 10, styrt av prep. i l. till HH XIII. 1: 239 (1566: i fäldhe), Gustaf II Adolf 65 (c. 1620: til fälde), PolitVis. 341 (1649: i Fälte); i annan anv.: i sg. Eneman Resa 2: 125, 165 (1712), i pl. Rudbeck Atl. 1: 639 (1679). Se vidare FÄLTSKÄR)
Etymologi
[y. fsv. fält (i ssgn fältflyktogher); liksom dan. o. nor. felt (i bet. 6 b r., eljest n.) av mnt. velt, n., motsv. FJÄLL, sbst.3, fsax. feld, holl. veld, fht., t., feng. feld, eng. field, av en ieur. rot pel : pol med bet.: bred, vidsträckt, vilken med samma avledningskonsonant föreligger i sanskr. pṛthu, bred, o. med annan avljudsform i lat. planus (se PLAN). — Formen fälte efter prep. beror på motsv. t. form i uttr. im felde, zu felde; i anslutning till denna prepositionskasusform torde nom. fälte ha bildats. — Jfr FALA, sbst.1, FJÄLL, sbst.3 (o. sbst.1)]
A.
1) plan, öppen mark (utan träd l. byggnader); vanl. om enskilt (större) stycke dylik mark; numera, utom i ssgr o. elliptiskt för ssg, nästan bl. i högre stil (jfr dock c, d). Vidsträckta (äv. vida), leende fält; i sht förr öppet, fritt (förr äv. vidt) fält. (Tsarens befullmäktigade) möta Legaterne uthom den ytterste Jordwallen in upå een frian feldt. Barckhusen Cotossichin 67 (1669). (Boskaps-) Djuren hade (under åkerbrukets första tider) vidsträckta fält, att under sommaren afbeta. QLm. I. 4: 35 (1833). Säg mig, du doftande vind, som dansar i fröjd öfver fältet, / Såg du min lilja? o säg! BEMalmström 6: 3 (1840). Smådjursfolken i skog och på fält, .. ekorrfolk och harfolk. Lagerlöf Holg. 1: 61 (1906). — jfr FLYGSANDS-, SAND-, STEN-, ÖDE-FÄLT m. fl. — särsk.
a) i uttr. (de) elyseiska (i sht förr äv. elysiska) fälten. Stiernhielm Virt. 2 (1650, 1668). Se vidare ELYSEISK 1.
b) om odlat l. till odling avsett stycke jord, åker; sädesfält; jfr FJÄLL, sbst.3 Fruktbara, bördiga, böljande fält. Kiöping Resa 27 (1667). Bussarna få lof at taga rog på fälterna. KKD 10: 231 (1702). Vid fröskörden måste man icke vänta till dess hela fältet gulnat, utan (osv.). QLm. I. 4: 45 (1833). Snoilsky 2: 91 (1881). Sen på fälten, huru de hava vitnat till skörd. Joh. 4: 35 (Bib. 1917). — jfr BET-, EXPERIMENTAL-, FÖRSÖKS-, HAVRE-, KLÖVER-, KORN-, OPIUM-, RÅG-, POTATIS-, SÄDES-, VETE-, ÅKER-FÄLT m. fl.
c) jäg. mark över vilken en jakt går; närmande sig l. övergående i bet.: jakt; i uttr. vara på l. göra sitt första, andra osv. fält, om (rapphöns)hund: första osv. året användas på jakt, ”göra sin första osv. jakt”. Källström Jagt 91 (1850). Hahr HbJäg. 44 (1866). Bergström HbJagtv. 132 (1872).
d) [i fråga om sporttermerna efter eng. field] öppen (mindre) plats använd för ngt ändamål, plan; nästan bl. i ssgr o. elliptiskt för ssg. NIdrLif 1901, s. 282. — jfr FOTBOLLS-, GRAV-, KRICKET-, LEK-, MANÖVER-, MARKNADS-, NÖJES-, SKRIDSKO-, TORK-, UTSTÄLLNINGS-FÄLT m. fl. — särsk. (†): gårdsplats. Salomons tempels redd, därest Pilati rådhus förebäres hafva stått, norr om templet just vid dess fälte eller gård. Eneman Resa 2: 161 (1712).
e) mer l. mindre oeg. l. bildl., om större yta liknande ett fält i bet. 1. — jfr MIN-FÄLT m. fl. — särsk.
α) (nästan bl. i poesi) om havets l. himmelens vidder; vanl. i pl., ofta i uttr. havets l. böljans fält, himmelens, äv. solens, azurns fält o. d. Om jag vor' Neptuni son och hade beckad tröja, / .. / Då skull' jag, när stormen tjöt, de våta fälten plöja. Bellman SkrNS 1: 66 (c. 1770). Himlens klara fält. Ps. 1819, 407: 3. Öman LyrBl. 1: 24 (1857). jfr: Blå Felden är Hafwet. Rudbeck Atl. 2: 29 (1689). — jfr HAVS-, HIMLA-, SKY-, STJÄRN-, VATTEN-FÄLT m. fl.
β) om större (plan) is- l. snöyta; äv. om större, vid islossning fritt drivande, sammanhängande istäcke på sjö l. i havet. En vintermånskenskväll .. medan .. snön gnistrar i stora fält. Agrell Sthm 56 (1892). Stora fält af packis. Fennia X. 3: 4 (1895). — jfr FIRN-, IS-, JÖKEL-, SNÖ-FÄLT m. fl.
2) mark, terräng; ”det fria”, ”land(et)”, motsatt: stad(en), by(n), gård(en), (den) odlad(e) mark(en) (stundom: trädgården), hus(et), hem- (met) osv.; utom i ssgr nästan bl. i best. form, särsk. i uttr. (förr äv. i) fria (ngn gg öppna) fältet, förr äv. (jfr dock a β) i l. på vida l. flacka l. släta fältet, (ute) i marken, (ute) i det fria; (ute) på landet; utomhus. (Legaterna) hafva .. i flacka feltet slagit op en paulun, tär the äta uthi, när vackert väder är. HT 1895, s. 433 (1645). Merken (dvs. fornminnen av olika slag) .., hwilka jag .. igenfunnit, dels på wida fältet i skogar och marker, dels ock uti Kyrkior och Kloster. Peringskiöld MonUpl. Tillegn. 1 (1710). Hästarne gå ute på fältet. Sahlstedt (1773). Herrn i huset (var), efter sin vana, utgången i fältet. Leopold 3: 482 (1794, 1816). Medan fältet och fria luften och den lefvande naturen ännu äro barnets lust och glädje, då fruktar man ej att fastkedja det vid boken. Geijer I. 5: 38 (1810). EkonS 1: 41 (1891). — särsk.
a) i vissa bildl. uttr.
α) (†) vara ställd l. lämnad i l. på vida fältet o. d., om person: vara lämnad utan bostad l. hem, vara lämnad vind för våg; om sak: lämnas oavgjord (jfr β). VDAkt. 1752, F III 7. I det de icke allenast lemnades på vida fältet utom något hemvist, utan ock i största medellöshet. Därs. 1777, nr 564. Dylika förrättningar, som böra antingen fastställas eller underkännas, men eij i vida fältet tvistige lämnas. Därs. 1794, nr 141.
β) [efter t. es (ist l.) steht (noch) im weiten felde, äv. weit im felde] (ännu) stå, äv., numera bl. ngn gg, ligga i vida fältet o. d., (ännu) vara oviss l. osäker l. tvivelaktig; om sak l. förhållande om vilken (vilket) det är ovisst osv. hur den (det) skall utveckla sig, l. om den (det) överhuvud skall inträffa l. icke; äv. om sak vars avgörande kommer att låta vänta på sig l. som sannol. icke på länge kommer att inträffa. Fredhen ståår j wijdha feltedt. AOxenstierna Bref 4: 442 (1648). Det står i vida fältet, huru det går med .. (Svenska bibliotekets) fortsätning efter min (dvs. Gjörwells) död. SvMerc. 3: 484 (1757). Nordforss (1805). Hjärne Östanifrån 177 (1905). jfr (†): Deth förslagett att wij skulle göra Camrathskap i Skåne står i mechta wijdt fält. ÅgerupArk. Brev 18/2 1708. jfr äv. (†): Huru saken kan gå står ännu i fria fältet. Tegnér (WB) 2: 361 (1808).
γ) (†) intaga l. taga in fältet, fly; rymma. Då wi 4:de gången swängde, ock wille gå på, tog fiendens cavallerie fältet in ock gned af, att håret stod som lius-wekor effter dem. KKD 2: 31 (1706). VexiöBl. 1835, nr 37, s. 1.
b) (i fackspr.) i uttr. på, äv. i fältet, i terrängen, motsatt: i ämbets- l. arbetslokalen, på studerkammaren; jfr -ARBETE 2. SFS 1882, nr 31, s. 1. Såväl på fältet som å tjänsterummet. Därs. 1909, nr 186, s. 3.
3) (†) slätt, slättland; motsatt: kuperat land, högland. Wij .. skulle .. reesa öfwer ett stoort Fält, hwilket war 3. Dagzreeser öfwer. Kiöping Resa 55 (1667). Hasselquist Resa 163 (1751).
4) [ytterst efter eng. field; bet. utvecklad ur 1 c] sport. i överförd anv.: sammanfattning(en) av deltagarna i en jakt till häst l. i en (kapp)löpning (äv. ngn gg i en kappsimning). Fältet höll väl tillsammans. Ett samlat, utdraget, stort, litet fält. Det åtta man starka fältet. Wrangel HbHästv. 1408 (1887). Löpningarna för inhemska hästar samla i allmänhet goda fält. TIdr. 1894, julnr s. 23. Omkring 1.000 meter efter starten (i en terrängmästerskapslöpning) hade fältet blivit betydligt uttänjt. IdrBl. 1924, nr 53, s. 10, sp. 3.
5) [efter t. feld i motsv. anv.] geol. o. bärgv. (större) område av geologiskt ensartad beskaffenhet, särsk.: sammanhängande fyndighet av mineral l. andra liknande nyttiga ämnen; allmännare (äv. i icke fackmässigt spr.): område innehållande en större ansamling av fyndigheter; bl. i ssgr l. elliptiskt för ssg (se dock slutet). — jfr BÄRGARTS-, FÖRKASTNINGS-, GNEJS-, GRUV-, GULD-, JÄRNMALMS-, KLAPPER-, KOL-, KOPPAR-, LAVA-, MALM-, ODAL-, OLJE-, PORFYR-, SANDSTENS-, SILUR-, STENKOLS-, TORV-FÄLT m. fl. — särsk. (fullt br.) bärgv. (en fyndighets l. ett malmfälts) fortgående i strykningsriktningen, räknat antingen från fyndighetens midt l. från en viss angiven punkt. Falla l. stupa i fält, sakta luta resp. stupa i strykningens riktning (motsatt: åt sidan). Gå i fält [t. in das feld gehen], om fyndighet: fortgå (”visa uthållighet”) i sin längdutsträckning; om gruvbrytare: vid brytning följa fyndigheten i dess strykningsriktning. (Bärgsmännen) föllia .. Streket och gå i Fält, det är ända för sig och horizontal, brytandes malmen hwar dhe finnan. Hiärne Berghl. 439 (1687; jämfört med originalet). Om Grufvornes .. byggnad, såsom om de bestå af ståck-wärk, eller gå i fäldt. VetAH 1741, s. 17. Sedan schaktet afsänkts minst 6 fot nedanför det tillämnade taket, anläggas från detsamma orter åt ena eller båda fälten. Wetterdal Grufbr. 199 (1878). Malmens .. sannolika utsträckning i fält och djup. JernkA 1900, s. 335. Om malmen stupar åt sidan eller i fält. TT 1902, K. s. 104.
B.
6) [utvecklat ur 1] (i allm. i fackspr.) gm inramning l. gm avvikande färg l. gm avvikande ytbeskaffenhet från ett större helt l. från liknande ytor avgränsad (plan) yta. Fuhrman Alm. 1654, s. 7. Carlberg SthmArchitCont. C 2 a (1740). En lång i tre fält afdelad tafla af Hans von Kolmbach. Atterbom Minn. 223 (1817). På ett litet fält öfverst å ena sidan (av runstenen) skymtade gestalten af en hjälmklädd man. Rydberg Vap. 63 (1891). Solskenet faller i stora fält öfver vattnet. Melander Långtur 166 (1896). Omkring den korta svansen ha hjortarna alltid ett ljusare fält, den så kallade svansskölden. FoFl. 1906, s. 8. — jfr BILD-, DÖRR-, FÄRG-, GAVEL-, KYPERT-, MIDT-, TYMPANON-, VÄGG-FÄLT m. fl. — särsk.
a) spelt. om var särskild av de rutor l. tungor vari ett schackspels- (damspels-) resp. brädspelsbord o. d. är indelat; jfr FJÄLL, sbst.4, samt, med avs. på brädspelsfält, KIL, PELARE, PIL, TUNGA. Düben Talism. 6: 42 (1818; om brädspelstunga). Då en bonde uppnått sitt sista fält utbytes den i samma drag mot hvilken hufvudpjes som önskas. Hagdahl Fråga 12 (1882; i fråga om schackspel).
b) [jfr t. feld, fr. champ, nylat. campus] herald. en skölds yta; äv. om var särskild av de mindre ytor som uppträda vid delad l. kluven osv. sköld; jfr FJÄLL, sbst.4 1. Sigfridi C 2 b (1619). Republikens (dvs. Argentinas) vapen är en delad sköld, öfre fältet blått, nedre silfver. NF 19: 360 (1895). jfr (skämts.): Meissner Ölheim bär med ära / En röd näsa i blått fält. Bellman 4: 10 (1772). — jfr SIDO-, SILVER-, SKÖLD-FÄLT m. fl.
c) på flagga: (botten på) var särskild ruta l. avdelning. Klercker Cuba 31 (1898). Svenska flaggan är blå med gult kors. Korset skall dela flaggan i fyra rätvinkliga, lika höga fält. SFS 1906, nr 55, s. 1. — jfr FLAGG-FÄLT.
d) bokb. om var särskild av de avdelningar i vilka en bokrygg gm bind l. intryckta linjer o. d. är indelad. Thon o. Kirsch 104 (1856). — jfr TITEL-FÄLT.
e) orgelbygg. om var särskild av de olika, av listvärk avgränsade, i fyrkant o. med plan framsida anordnade grupper i vilka piporna i en orgels prospekt äro uppställda; motsatt: torn. Drake Töpfer 208 (1850). Hennerberg (o. Norlind) 1: 1 (1912).
f) övergående i bet.: bakgrund, botten (på vilken ngt är avsett att avbildas).
α) (†) mål. grund. Denna första anläggning (av emalj på en guldplåt) .. tjenar .. til fält för alla de andra färgorna, som sedan däruppå anbringas. Miniatursk. 108 (1784). Fältet på en tafla. Dalin (1851). Sundén (1885).
β) medalj. det släta partiet av ett mynts l. en medaljs sida i vilket bilden (l. inskriptionen) är anbragt. (Sten Stures) örtugar (uppträda) .. i flere .. varianter, skiljande sig från hvarandra genom diverse små tecken, anbragta dels i omskrifterna, dels i fältet. Hildebrand Medelt. 1: 853 (1894).
g) mil. i uttr. långa fältet, benämning på den del av en kanon som sträcker sig från mynningen till kammaren, förr (då kanonen ansågs bestå av tre delar) på den del som sträcker sig från mynningen till tappstycket. Grundell AnlArtill. 2: 30 (c. 1695). Långa fältet är på ett kort stycke närmast intill kammarstycket cylindriskt och der framom stympadt koniskt. De Ron o. Virgin I. 1: 4 (1886).
7) [efter t. feld i motsv. anv.] med. (anat.) område, särsk. område för ett organ l. en kroppsdel; parti; trakt; utom i ssgr o. elliptiskt för ssg i sht i uttr. Brocas fält, om ett visst område av hjärnbarken. — jfr BRÖSTBUK-, LÅR-, PERKUSSIONS-, RYGGRADS-FÄLT m. fl.
C.
8) [eg. bildl. anv. av 1, särsk. 1 b] (ss. enkelt ord numera mindre br.; jfr dock a, b o. c) område (för handlande l. värksamhet, för forskning o. d.), gebit; arbets- l. värksamhetsområde l. -sfär. Tessin Bref 1: 110 (1751). Mit lefverne hittills har icke varit af någon betydenhet ... Men ifrån 1738 öpnas et större fält, större händelser och vicktigare saker föreställas. Höpken 1: 9 (1767). Et fält, värdigt de största Philosophers ärelystnad. Ödmann IVetA 1784, s. 4. Ifrån denna afhandlings egentliga fält skulle jag alltför långt afvika, om jag (osv.). Järta VSkr. 1: 211 (1832). För zoologien erbjödo dock dessa öar (Värmdös ögrupp) ett ännu tacksammare fält (än för botaniken). Böttiger 5: 24 (1867, 1874). Perioder .. då .. nya och mycket lönande fält öppna sig för den ekonomiska företagsamheten. EkonS 1: 381 (1893). Den rena grammatikens fält. Noreen VS 1: 220 (1903). jfr (†): Astrologi hafwa .. (i fråga om stjärnan vid Jesus' födelse) hafft ett widt Fält, medh sina contemplationer at omkring löpa, och sigh thervthi at exercera. Sylvius Mornay 673 (1674); jfr c. — jfr FORSKNINGS-, HANDLINGS-, KUNSKAPS-, LEVNADS-, LITTERATUR-, LÄRDOMS-, MISSIONS-, SKOL-, SKOTT-, SPECIAL-, UTBREDNINGS-, VETENSKAPS-, VÄRKNINGS-, VÄRKSAMHETS-FÄLT m. fl. — särsk.
a) (fullt br.) psykol. om område(t) för ett sinnesorgans l. en själsförmögenhets värksamhet; nästan bl. i ssgr l. elliptiskt för ssgr. — jfr BLICK-, LUKT-, MEDVETENHETS-, OBSERVATIONS-, SYN-, UPPMÄRKSAMHETS-FÄLT.
b) (fullt br.) med genitivbestämning betecknande person: område inom vilket (ngn) särskilt är hemma l. bevandrad, (ngns) gebit. Grekiska litteraturen är Bibergs egentliga fält. SGrubbe i BrefNSkolH 17 (1810). Hallström NNov. 29 (1912).
c) abstraktare, närmande sig till l. övergående i bet.: spelrum (för ngns handlande), (så l. så beskaffad(-at), så l. så omfattande) tillfälle l. möjlighet; numera uteslutande (fullt br.) i förb. med attributivt l. predikativt adj., i uttr. sådana som hava (äv. ) fritt l. öppet (förr äv. vidt l. stort) fält, hava fältet fritt l. öppet o. d., i sht i uttr. lämna ngn fritt l. öppet fält l. fältet fritt l. öppet, med efterföljande bestämning: hava (få) resp. lämna (oinskränkt) tillfälle l. möjlighet åt ngn l. för ngt l. att handla l. värka så l. så; utan efterföljande bestämning: hava (få) resp. lämna ngn (oinskränkt) tillfälle l. möjlighet att handla l. värka osv. efter behag, hava (få) resp. lämna ngn full rörelse- l. handlingsfrihet. Se här i detta altsammans hafven I et öpet fält för Er at göra godt. Posten 1769, s. 428. Höpken .. reste sin väg från alltsammans (dvs. striden om myntväsendets ordnande), lemnande sina motståndare fältet öppet. Odhner i 3SAH 6: 120 (1891). Hantlangarna tro nu (sedan de erkänts ss. vittnen) fältet öppet att frånljuga medmänniskan frihet och ära. Högberg Frib. 140 (1910). Fältet står .. öppet för romantiska gissningar. Schück Shaksp. 1: 308 (1916). — särsk. (†) utan förb. med ett kvalitets- l. kvantitetsbetecknande adj.: (oinskränkt) tillfälle l. möjlighet att framträda l. göra sig gällande l. att utveckla sig l. att taga fart; särsk. i uttr. hava fält l. giva fält åt ngt. Man frågar .., i anseende till konsteffekten: till hvad grad äfven ett verkligt fel bör undvikas, som likväl ger fält åt flera nöjen och lifligare väckelser, än sjelfva konstens fullkomlighet? Leopold 5: 43 (1801). Korruptionen, som haft sitt första fält vid de efter Carl XII:s död afslutade frederna och vid konung Fredriks val, begynte att öfvas i stort vid 1727 års riksdag. Geijer II. 5: 50 (1838). I Surinam .. har man ett fält att .. innan kort blifva stenrik. Almqvist Smar. 386 (1845).
9) fys. o. mek. område inom vilket en kraft värkar; äv. allmännare (se språkproven fr. 1908). NF 13: 116 (1889). Fält .. (dvs.) en rymd, där mot hvarje punkt svarar en mätbar fysisk egenskap. 2NF (1908). Andra fysiska fält (än elektriskt kraftfält o. hastighetsfält) äro magnetiskt fält, temperaturfält, tyngdkraftens fält etc. Därs. — jfr HASTIGHETS-, KRAFT-, MAGNET-, TEMPERATUR-FÄLT m. fl.
D.
10) om fält (i bet. 1) på vilket ett slag l. en strid utkämpas: slagfält, stridsfält; äv. i vidsträcktare anv., om område på vilket krigsoperationer utföras: operationsfält; ss. enkelt ord numera knappast br. utom i högre stil i uttr. sådana som ärans fält (se dock b α, γ o. c). Stiernhielm Fred. 5 (1649, 1668). Hans Kongl. Maij:tt .. lät hålla chorum på feltet. Spegel Dagb. 27 (1680). Framåt, till förnyad träffning! / Snart är fältet vårt. Oscar II I. 2: 78 (1859, 1886). Hans hela verld var ärans fält, / Der stod han glad hvar han sig ställt. Runeberg 5: 3 (1860). (†) (Bilden föreställer) een Fyrkantig Batallion, uthi marche eller i Fäldtet ståendes. Söderman ExBook 8 (1679). — jfr BATALJ-, OPERATIONS-, SLAG-, SLAKT-, SLAKTNINGS-, STRIDS-FÄLT m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. vinna fält o. d., vinna terräng (på slag- l. stridsfält); äv. i bildl. anv. Som Kongl. Maij:tt (dvs. Karl XII) .. want mera fält, så blef fuller den wänstra flygeln altijdh betäckt af stranden. KKD 3: 80 (c. 1710). Själfva Christendomen, Guds Uppenbarelse, vann ej fält, förr än efter År-hundrade. VexiöBl. 1812, nr 43, s. 3.
b) [i allm. efter motsv. uttr. i t.] i vissa stående uttr. i best. anv. (vanl. i best. form), ngn gg närmande sig bet. c.
α) (i högre stil, fullt br.) behålla (förr äv. hålla), äv. vinna fältet, ss. segrare stå kvar på resp. komma i besittning av slag- l. stridsfältet; vinna drabbningen, segra; förr äv. förlora l. uppgiva fältet, ss. besegrad nödgas lämna slagfältet, (få) fly, förlora drabbningen; äv. i bildl. anv. Stiernhielm Fred. 4 (1649, 1668). Den 1634 vid Nordlingen för de Svenske så olyckliga slagtningen, i hvilken de icke allenast förlorade fältet, utan (osv.). Ullman GrefvHänd. 105 (1782). Efter fortsatt slagtning vunno vi fältet, hvaräst 600 man lågo döde. VexiöBl. 1811, nr 35, s. 1. Tagen .. på eder hela Guds vapenrustning, så att I kunnen stå emot på den onda dagen och .. behålla fältet. Ef. 6: 13 (Bib. 1917).
β) slå (ngn) ur fältet (förr äv. ur fält), förr ngn gg äv. av fältet, förr äv. driva (ngn) ur fältet, slå l. driva (ngn) tillbaka; äv i mer l. mindre bildl. anv. Tijdender at h. Jacob Pontuson har slagit Pålaken ur feldt och lagt 1000 poler nidh. JTBureus (1625) i 2Saml. 4: 93. De Svenske hämnade sin älskade Konungs död derigenom, at de aldeles slogo sina fiender och drefvo dem utur fältet. Ullman GrefvHänd. 101 (1782). Tingsten o. Hasselrot 61 (1902).
γ) [efter t. das feld räumen, eg.: utrymma fältet; i uttrycket rymma fältet anknytes rymma numera snarast till RYMMA, i bet. ’fly'] rymma fältet (förr ngn gg äv. ur fält), ngn gg äv. fly fältet (för ngn), uppgiva striden o. gå tillbaka; fly (för ngn); utom i bildl. anv. numera mindre br. Schroderus Os. III. 2: 107 (1635). (Sven Estridsson) nödgades, i början af sin regering, ofta rymma fältet för sina fiender och fann hos skåningarne .. tilflyckt och .. bistånd. Corylander LundDomk. 3 (1756). Efter en .. strid, som varade i två dagar .., (måste schweizarna) rymma fältet och återvända till sina berg. Pallin NTidH 11 (1878). Hahr ArkitH 385 (1902).
c) (fullt br.) oeg., närmande sig l. övergående i bet.: krig, tjänst vid fälthären; vanl. i förb. i fält, förr äv. till fält o. d. HH XIII. 1: 239 (1566). Uppå resor och i fält följa .. Hans Kongl. Maj:t tvenne af riksens råd till skiftes. RF 1720, § 21. En god krigslydnad inom alla grader är .. grundvalen för framgången i fält. Tingsten o. Hasselrot 22 (1902). — särsk. [i allm. efter motsv. uttr. i t.] i vissa stående uttr.
α) vara, ligga, stå, äv. vistas o. d. i fält (förr äv. i fälte, i fälde, i fältet), förr äv. till fält (äv. till fälts), vara ute i krig(et), vara vid fälthären; förr äv. (jfr d) ligga osv. i fält (äv. i öppet fält) mot l. med ngn, ligga i krig med, (öppet) strida med l. mot, kämpa mot ngn; gå, draga, rycka, tåga, äv. (be)giva sig i fält, förr äv. till fält (äv. till fälts) o. d., gå osv. ut i krig, äv. (jfr d) med bestämning, inledd av mot, förr ngn gg med, gå osv. ut i strid mot ngn. Rytter och knechter låghe i fält. Hund E14 265 (1605). Han drager medh Laghsaguns folk til felde. Gustaf II Adolf 12 (c. 1620). När mehr än ett Regemente, uthi Een Guarnison, eller i Fältet tilsammans äre. Söderman ExBook 166 (1679). Går Konungen i Fält .., förordne Han (osv.). RF 1809, § 43. Nu skulle truppen bryta opp, då blef i fråga stäldt / Om Dufva kunde anses klok och tagas med i fält? Runeberg 2: 52 (1846). — särsk. i mer l. mindre bildl. anv. Spegel GV 37 (1685). Strandberg drar i fält mot romantikens naturdyrkan. Sylwan SvLit. 316 (1903).
β) föra (förr enst. äv. bringa) i fält (förr äv. fältet), föra med sig i kriget; stundom övergående i bet.: utrusta, uppställa; nästan bl. om fältherre (land osv.) med avs. på trupper. Bolinus Dagb. 43 (1668). Turcken .. kan .. til äfwentyrs mehra Folck til Tahlet än som Tydskland föra vthi Fällt. Brask Pufendorf Hist. 325 (1680). Cid den oförskräckte / Förer tiotusen männer / Öfver alperna i fält. Oscar II I. 2: 52 (1859, 1886).
γ) ställa i fält (förr enst. i fältet), utrusta o. sända ut i kriget, uppställa; om land l. fältherre med avs. på trupper. Det ville falla .. (Lybecker) svårt, at med så ringa Manskap, som .. (i Finland) kunde ställas i fält, försvara den vidlöftiga gräntzen. Nordberg C12 2: 343 (1740). Kindblad (1871). IllMilRevy 1898, s. 74.
d) (†) strid; äv. konkretare: slag, fälttåg. H(ans) F(urstliga) N(åde) wiste huru Gudh .. så nu vthi thetta feltet, som vthi ellefue åhrs tider tilförna så merckeligen hade i månge felt emoot the Muschowiter, Poler och Danska bewarat .. Göstaff Adolph. PJAngermannus Vthl. I 2 a (1623). Han hade rymdt sin phan (dvs. fana) i oppenbara felt (dvs. i öppen strid). VRP 1630, s. 393. (Nu) moste Rijkzens armée bliffua stärckt och merckeligen förmehrat, så att hon kan holla fält med fienden. RARP 3: 66 (1638); möjl. till b α. (De äro) i fegd och fällt sammanråkade. RP 7: 408 (1639). Blåsa til fält, (lat.) signum tubâ dare. Schultze Ordb. 994 (c. 1755). Fiänden gör sig färdig til fält, (lat.) Hostis bellum capessit. Därs.
11) (†) armé, krigshär. SUFinlH 2: 412 (1608). H. K. M:tt ähr med felted rychtt ned till Juten. AOxenstierna 2: 73 (1612). Fäm åhr äre förlupne sedan alt feldtet heem kom, och Jnthet är hördt till (ryttaren). VDAkt. 1664, nr 30. Isogæus Segersk. 907 (c. 1700).
12) (†) läger. Begerett, att I .. villie begifue idher till oss här i fälthett (vid Jönköping). OxBr. 1: 6 (1612). Den 19. (dec. 1644) Drogh fienden .. in til Hammar .., och slogh thär sitt fält. Gyllenius Diar. 94 (c. 1660). Schultze Ordb. 994 (c. 1755).
Sammansättningar (i allm. till 10 (c), mil.) Anm. Bland ssgrna märkas två grupper. Den ena ansluter sig till bet. 1 (o. 2) o. omfattar ett antal växtnamn [i dessa motsvarar FÄLT- de lat. artnamnen campestris o. arvensis samt det t. feld-], ävensom ngra djurnamn. Den andra, vida större, omfattar militära ord (särsk. många namn på militära institutioner o. befattningshavare) o. ansluter sig till bet. 10 (c) [i allm. efter t. feld-]. I denna grupp har under senare år fält- alltmera ersatts av krigs-; så t. ex. användes i de nyare krigsförvaltningsreglementena regelbundet krigs-.
A: (2) FÄLT-ALM. trädet Ulmus campestris J. E. Smith, lundalm, korkalm. Torén Rebau o. Hochstetter 41 (1851). Haller o. Julius 88 (1908).
-ANDAKTSBOK~002. uppbyggelsebok för soldater (värnpliktiga). GHT 1896, nr 105, s. 3.
(1 c) -ANLAG~02, äv. ~20. jäg. i fråga om (höns)hund: anlag för arbete på ”fältet”. Hahr HbJäg. 44 (1866). Fältanlag säges .. (hönshunden) ha, då han långsamt och varsamt, nästan som en skjutande katt, nalkas ett påträffadt villebråd .. då han är rädd för att skrämma upp det. Bergström HbJagtv. 132 (1872).
-APOTEK. (numera bl. i fråga om ä. förh.) förråd av läkemedel som medfördes vid en armé. Block Ludwig Föret. (1717).
-APOTEKARE. (förr) föreståndare för ”fältapotek”. Weste (1807).
-ARBETE~020, äv. ~200. särsk.
1) (i fackspr., föga br.) till 1 b o. 2: landtbruksarbete på åker o. äng. Dähnert 66 (1746).
2) (i fackspr.) till 2 b. SFS 1882, nr 31, s. 1 (i fråga om Sverges geologiska undersökning). Geodetiska fältarbeten. Därs. 1905, Bih. nr 2, s. 77. Det arkeologiska fältarbetets rent vetenskapliga sida. Lugn 2Egypt. 36 (1924).
3) mil. till 10 (c); vanl. konkret i pl., om förbindelse-, befästnings-, läger- o. förstörelsearbeten i krig. Kolmodin Liv. 2: 403 (1832). Dessa fältarbetens (dvs. fältbefästningars) styrka, form och byggnadssätt. VittAH 20: 19 (1852).
-ARKLI. (†) fältartilleri. HSH 36: 235 (1579). Girs E14 109 (c. 1630). (Överstearklimästaren) hade under sitt befäl alt det Stora Arklijt öfver hela Riket, så väl det som låg på Fästningarne, som Skepps- och Fält Arklijt. VittAH 3: 269 (1788, 1793; i fråga om förh. på 1590-talet).
-ARMÉ. fälthär. Mankell Fältsl. 26 (1857). Den förenade katolska hären utgjorde .. (efter Maximilians och Wallensteins förening) omkring 60000 man, hans (dvs. Gustav Adolfs) egen fältarmé endast 18000. IllSvH 4: 246 (1881).
-ARTILLERI. artilleri som är organiskt tilldelat fälthären o. dess truppförband o. uppträder tillsammans med denna (dessa); förr motsatt: positions- (o. belägrings)artilleri. HH XVIII. 2: 64 (1689). De gamla murarne voro alt för fasta för att fältartilleriet mot dem skulle kunna uträtta något. Rappe Nordarm. 75 (1874). BKonvLex. (1924).
Ssgr: fältartilleri-förråd,
-materiel,
-pjäs,
-regemente m. fl. —
-ARTILLERIST.
(1 o. 2) -ARV, r. l. m. örten Cerastium arvense Lin. Krok o. Almqvist Fl. 1: 130 (1903).
-AVLÖNING~020. (numera icke i officiellt spr.) krigsavlöning. SvRStBevilln. 1812, s. 9. SFS 1892, nr 44, s. 8.
-BAGAGE. (†) tross. KKD 5: 214 (1711). BL 8: 4 (1841).
-BAGARE. (†) bagare vid armé i krig. Wikforss 1: 532 (1804). Dalin (1851).
-BAGERI. särsk. (i nutida officiellt spr.): formation, tillhörande förplägnadskompani i krig, för brödbakning i krigsorten (l. inom etappområdet). Höpken 2: 537 (1758). 2NF (1908).
-BAKUGN~02, äv. ~20. särsk.: flyttbar bakugn tillhörande fältbageri. VetAH 1807, s. 280. 2NF 35: 1120 (1923).
-BALLONG. motsatt: fästningsballong. —
-BALLONG-AVDELNING~020. särsk.: till armé l. arméfördelning hörande ballongavdelning. —
-BANA.
1) till 1 o. 2: lätt järnväg avsedd för transporter inom ett mindre område. MosskT 1890, s. 236. De s. k. transportabla fältbanorna äro .. mera användbara (än de fasta) inom det egentliga jordbruket, då större transporter förekomma. LB 4: 471 (1907).
2) mil. till 10 (c): lätt, vanl. smalspårig (flyttbar) järnväg å krigsskådeplats; jfr -JÄRNVÄG. 2NF 35: 1120 (1923).
-BARBERARE. (†) fältskär; jfr BARBERARE 2. VRP 1610, s. 224. Hjelt Medicinalv. 3: 149 (1893).
-BARDSKÄRARE. (†) fältskär; jfr -BÅRDSKÄRARE. GR 25: 337 (1555).
-BATALJON. mobiliserad bataljon, bataljon på krigsfot. SvTidskr. 1871, s. 356.
-BATTERI.
1) (†) enklare skansvärk bestyckat med fältartilleri, enkelt batterivärn; jfr BATTERI 1. Carl XII Bref 440 (c. 1693). Till Fält-Batterier för smärre Stycken göres ofta Bröstvärnet af Skantskorgar med fucktad jord fullpackade. Törngren Artill. 1: 118 (1794).
2) mobiliserat batteri (se d. o. 2), batteri på krigsfot. Wikforss 1: 532 (1804); möjl. till 1. IllMilRevy 1898, s. 118.
-BEFÄSTNING. (anläggande av) tillfällig befästning, ss. skyttevärn, skyddsvärn, förbindelsevärn o. d.; nästan alltid konkret. Hazelius Bef. 57 (1836). AB 1845, nr 2, s. 3 (abstr.). Hedin Front. 414 (1915).
-BEFÄSTNINGS-KONST(EN). konsten att anordna (läran om anordnandet av) fältbefästningar. Adlersparre Troupp. 8 (1794). VittAH 20: 24 (1852). Fältbefästningskonsten kom .. att undergå en fullständig omgestaltning under Världskriget. 2NF 34: Suppl. 507 (1922).
-BELYSNINGS-AVDELNING~010020. med strålkastare utrustad belysningsavdelning (vid arméfördelning). —
-BINDEL. (numera bl. i fråga om ä. förh.) fälttecken (skärp l. band, vanl. i landets färger) som bars rundt veka livet l. över endera axeln. PoetK 1816, 2: 59. Den gamle krigarens bild ligger på .. (gravvården) i full rustning med .. fältbindel. VittAH 26: 395 (1869).
(6 a) -BLOCKERING. spelt. i schackspel: förhållandet att ett fält är besatt o. därigm en annan pjäs hindras från att flyttas dit. SvD(B) 1926, nr 150, s. 2.
(1 o. 2) -BLOMMA, r. l. f. [jfr t. feldblume] (†) vild blomma; äv.: blomma som växer på åkrar o. ängar (icke i skog l. i bärgstrakter). Nordforss (1805). Dalin (1851). NJournD 1858, s. 91.
-BOKHÅLLARE~0200. (förr) underordnad tjänsteman vid svensk armés generalkrigskommisariat(s fältkontor). RP 5: 54 (1635). Rangordn. 1713, s. 3 a. Billbergh Sjelfbiogr. 22 (1838).
-BORD. [efter t. feldtisch, eg.: sammanfällbart bord; jfr under -STOL] (†) enkelt bord (avsett för användning i krig); jfr FÄLL-BORD. Et .. ryssläders fältbord. ÅgerupArk. Bouppt. 1744. I DrängCammaren 1. Fältbord brunmålat. Därs. 1762. LfF 1899, s. 208. jfr: Ett .. hwijt kläde, stort som een fältbord-duk. KKD 5: 249 (1711).
-BRO. bro som bygges i krig av på platsen anskaffad materiel. LbFältarb. II. 1: 43 (1885). Därs. 2: 59 (1916). Hedin KrRyssl. 544 (1915).
-BRUK. särsk.
1) (föga br.) landt. till 1 b o. 2: landtbruksarbete på åker o. äng. Såväl fältbruket som all inomhusdrift sker (på en viss herrgård) med elektrisk kraft. 2NF 34: Suppl. 111 (1922).
2) mil. till 10 (c); i förb. för fältbruk, för bruk i krig. Mankell Fältsl. 24 (1857).
-BRYGGA, r. l. f. (†) = -BRO. Hazelius Förel. 15 (1839).
-BRYGGE-EKIPAGE. (†) krigsbrokolonn; jfr EKIPAGE 2 slutet. BorgP 1862—63, 3: 236.
(2) -BRÄNNING. (numera nästan bl. i fråga om ä. förh.) tegelbränning på öppna fältet för tillfälligt behov utan användande av permanent tegelugn. Gundberg Tegel 15 (1860). UB 4: 410 (1873). 2NF 28: 625 (1918).
-BRÖD. (numera knappast br.) bröd som bakas åt soldater (i krig), kommissbröd. Fischerström 3: 373 (1787). TT 1902, K. s. 39.
(1 o. 2) -BUA, r. l. f. örten Artemisia campestris Lin. Nyman VäxtNatH 1: 18 (1867).
-BÅRDSKÄRARE. (†) fältskär. Gyllenius Diar. 170 (c. 1660).
-DOKTOR. (†) militärläkare. KFÅrsb. 1912, s. 82 (cit. fr. 1701). ReglInf. 1751, s. 467. PT 1758, nr 60, s. 4. PJBergius IVetA 1758, s. 168 (i fråga om ä. förh.).
-DOMARE. (†)
1) domare (som presiderar) i krigsrätt. Möller (1790). Lindfors (1815).
2) stridsdomare (vid turnering l. stridsövning). GJEhrensvärd Dagb. 1: 119 (1776). Krig 1808—09 1: 244 (1890).
-DOMAR-KÅR. (†) till -DOMARE 1. Hazelius Förel. 2 (1839).
(1 c) -DRESSERAD, p. adj. jäg. om (rapphöns)hund; jfr -DRESSYR. SDS 1900, nr 429, s. 1.
(1 c) -DRESSERING. (†) jäg. fältdressyr. Swederus Jagt 212 (1832).
(1 c) -DRESSYR. jäg. den del av en (rapphöns)hunds dressyr som bedrives ute i (jakt)terräng; motsatt: kammardressyr. Hahr HbJäg. 44 (1866).
-DRÄKT. dräkt (uniform) avsedd att bäras i krig; särsk. (i nutida officiellt spr.): uniformsdräkt sammansatt enl. vederbörlig fältutrustningslista. Spak Unif. 5 (1890; efter handl. fr. 1624). Fryxell Ber. 6: 409 (1833). LittAlbum 1880, s. 67. TjReglArm. 1889, s. 52.
-DUGLIG. som motsvarar fordringarna för tjänstgöring resp. bruk i krig; om person, truppförband l. om vapen, persedel o. d. En .. fältduglig och manstark armé. SvTidskr. 1875, s. 663. En .. fältduglig generalstabsofficer. AB 1899, nr 133, s. 2. Fältdugliga skodon. IllMilRevy 1899, s. 115.
-DUGLIGHET—00~2 l. ~200. ExFältartill. 1893, 1: 5. PT 1913, nr 92 A, s. 2. —
-EKIPAGE. (†) fältutrustning; jfr EKIPAGE 2. Han (har) vid ofvannämde tilfälle förlorat bägge sina söner och alt sit fält-eqvipage. CELewenhaupt (1741) hos Dahlberg Lefn. 110 (uppl. 1911). De (båda soldaterna) marcherade .. dageligen 2 mil i fult Fält-Equipage. SvMerc. 2: 334 (1756). Wingård Minn. 5: 60 (1847). Dalin (1851).
-ETAPPOMRÅDE~01020. (numera icke i officiellt spr.) det område av krigsskådeplats som underställes etappväsendet, etappområde. FältförvRegl. 1: 2 (1891).
-FACKLA. Fältfacklor .. för belysning af slagfält, förbandsplatser, fältsjukhus, provianteringsplatser o. d. 2NF 34: Suppl. 530 (1922).
-FEBER. (i fråga om ä. förh.) (av feber karakteriserad) fältsjuka. Möller (1807). Quennerstedt Torneå 1: 64 (1901). Flodström SvFolk 88 (1918).
-FLASKA. (numera icke i officiellt spr.) i soldatens personliga utrustning ingående dricksflaska; förr äv. om soldats kokkärl. Möller (1790). SPF 1846, s. 174. Fältflaskorna, af aluminium, .. äro till det yttre svarta och ganska sinrikt konstruerade för stekning och kokning i fält. VL 1895, nr 160, s. 2. Tingsten o. Hasselrot 23 (1902).
-FLYGARE. vid hären efter avlagda prov anställd flygare. PT 1917, nr 139 A, s. 2. —
-FLYGSTATION~002. FlygHb. 24 (1921).
-FLYKT. [jfr mnt. veltvlucht] (†) flykt från slagfält l. egen krigshär, fanflykt, desertering. Ekblad 135 (1764). Palmblad Fornk. 2: 77 (1844).
-FLYKTIG. [fsv. fältflyktogher, efter mnt. veldvluchtich] (numera bl. arkaiserande) som flyr l. flytt från slagfältet l. krigshären, som är desertör; äv. i substantivisk anv. Feltflyctige bösswichter och menedige forrätther. GR 10: 46 (1535). Schroderus Liv. 337 (1626). Schmedeman Just. 812 (1683). Boëthius HistLäsn. 1: 281 (1895).
-FLYKTIGHET —00~2 l. ~200. (numera bl. arkaiserande) sbst. till -FLYKTIG. HG2AH 69 (1613). Schroderus JMCr. 85 (1620). DN 1899, nr 10446 A, s. 1. —
-FLYKTING. (numera bl. arkaiserande) desertör, rymmare; äv. mer l. mindre bildl. Ekman Dagb. 141 (1789). Mankell Fältsl. 101 (1857). Hvad äro esteterna annat än handlingsodugliga fältflyktingar från den grymma verklighetens strider? Böök SvStud. 303 (1913).
-FOT. (numera icke i officiellt spr.) i uttr. på fältfot, i det skick (med den sammansättning, indelning o. utrustning) vari ett truppförband bör gå i krig, i det skick som ett truppförband har vid mobilisering, på krigsfot; motsatt: på fredsfot. Sätta, försätta, förr äv. utrusta på fältfot; vara, äv. stå på fältfot. SvTidskr. 1871, s. 356. På fredsfot består regementet hos oss af 2, på fältfot af 3 bataljoner. Alm(Sthm) 1894, s. 31. Arméns försättande på fältfot. SFS 1894, nr 107, s. 1. särsk. (föga br.) i uttr. leva på fältfot, bildl., dels: leva i oenighet, dels: leva på flyttande fot, utan fast bostad. Strindberg Fjerd. 70 (1877). Lundin NSthm 307 (1888).
(1 b, 2) -FRUKT. [efter t. feldfrucht] (knappast br.) landt. om (frukt av) kulturväxter som odlas på åkrarna; motsatt: (frukt av) trädgårdsväxter; förr äv. motsatt: trädfrukt. Quensel Alm(Gbg) 1727, s. 30. I Sverige odlas ärter såsom fältfrukt endast sparsamt norr om 63°. Elfving Kulturv. 54 (1895). (Guancherna) voro ett herdefolk, men odlade äfven fältfrukter. 2NF 13: 756 (1910).
(1, 2) -FRYLE. örten Luzula campestris (Lin.) DC. NormFört. 33 (1894). Neuman o. Ahlfvengren Fl. 664 (1901).
(1) -FÅGEL. (föga br.) jaktbar fågel som lever i mer l. mindre öppen terräng. SvRike I. 2: 187 (1900). Matnyttiga skogs- och fältfåglar. Ericson Fågelkås. 2: 72 (1907).
(11) -FÖRARE. [efter t. feldführer] (†) härförare, anförare; bildl. Fölia wår feltförare .. Jesu Christo in j thet ewigha liffuet. PErici Musæus 2: 8 b (1582).
-FÖRPLÄGNAD. (numera icke i officiellt spr.) (en härs) förseende med livsmedel i krig, krigsförplägnad. FältförvRegl. 6: 5 (1892).
(2 b) -FÖRSÖK. landt. försöksodling å vanliga åkerfält l. ängar för utredande av praktiska spörsmål (ss. jordens behov av olika slag av gödslingsmedel, en växts härdighet, olika växtsorters lämplighet o. d.); motsatt: kärlförsök (å försöksstations laboratorium o. d.). Lokala fältförsök, försöksodlingar anordnade på olika platser i provinsen l. landet, motsatt: odlingsförsök utförda å fast försöksstation, experimentalfält o. d. MosskT 1888, s. 212. TLandtm. 1900, s. 255. I korthet kan sägas, att kärlförsök och fältförsök .. gåfvo fullkomligt analoga resultat. LAHT 1901, s. 95. 2NF 15: 578 (1911).
-FÖRVALTNING(EN). (numera icke i officiellt spr.) tillgodoseendet av truppernas olika behov i krig (ss. i fråga om förplägnad, sjukvård, kommunikationer, materiel o. d.); myndighet som har denna uppgift sig ålagd; krigsförvaltning. Westee (1842). Rappe Nordarm. 14 (1874). IllMilRevy 1900, s. 197.
-GENDARMERIAVDELNING~0101020. till krigspolisen hörande avdelning (vanl. tilldelad en arméfördelning) med uppgift att medvärka till upprätthållande av den allmänna ordningen å krigsskådeplats (o. etappområde). SFS 1914, s. 323.
(1 o. 2) -GENTIAN. (†) örten Gentiana campestris Lin., fältstålört. Liljeblad Fl. 96 (1792). Thedenius Skolbot. 1: 40 (1854).
(2 b) -GEOLOG. geolog som utför en mer l. mindre allsidig undersökning av ett visst område; särsk. om tjänsteman vid geologisk anstalt, sysselsatt med geologisk kartläggning. Fennia XXVI. 2: 40 (1907). PT 1908, nr 4 A, s. 2. —
-GEVALDIGER. (†) militärperson som upprätthöll ordningen vid en armé i krig, särsk. vid ett högkvarter l. arméfördelningskvarter (numera benämnd polischef resp. polisintendent l. poliskommissarie). VittAH 17: 48 (1839, 1846). TjReglArm. 1867, 4: 12. InstrGenStabFältöfn. 1887, s. 30.
-GEVÄR. (†) i pl.: vapen (blanka vapen o. eldvapen) avsedda för bruk i krig. Dryselius Monarchsp. 64 (1691). Wallenberg Gal. 213 (1771; uppl. 1921).
-GRAV. (†) bef. förgrav (framför fältvallen). Ståhlsverd 79 (1755). Törngren Artill. 2: 147 (1795).
(1) -GRUS. (i fackspr.) om för vägbeläggning använd grusblandning. NF 5: 939 (1882). (I detta sammanhang) förstås med fältgrus en sand, som till hälften håller korn af ända till 5mm storlek och till hälften fint knapergrus. TT 1889, s. 196.
-GRÅ. [efter t. feldgrau] om den mellangrå färg (med dragning åt grönt) som användes för den tyska fältuniformen under världskriget; substantiverat: tysk soldat (klädd i uniform av dylik färg). NDA 1914, nr 232, s. 7. En fransk poilu och en tysk fältgrå. Böök ResFrankr. 11 (1916).
(1 o. 2) -GRÅBO~02, äv. ~20. örten Artemisia campestris Lin. Liljeblad Fl. 280 (1792). Krok o. Almquist Fl. 1: 35 (1900).
-GUDSTJÄNST~02, äv. ~20. (numera bl. tillf.) militärgudstjänst förrättad under bar himmel. SvT 1852, nr 156, s. 1. TjReglArm. 1916, s. 277.
-HAUBITS~20, äv. ~02. haubits tillhörande fältartilleriet. SvT 1852, nr 20, s. 3. Hedin Front. 326 (1915).
-HERRE. [efter t. feldherr; möjl. urspr. till 11] (numera bl. i fråga om ä. förh.; se dock b) högste befälhavare över en självständigt (å särskild krigsskådeplats) uppträdande armégrupp l. armé; förr ofta i förb. överste fältherre. Her berendt wan melen .. fellherre wtøffuer worth kriigxfolk. GR 1: 218 (1524). K: M:tt förskicker them her Lars Siggesson til öfwerste felttherre. Därs. 14: 287 (1542). Skole och alle både befähl och gemene lydige wara wår och Rijksens Marsk, heller then som wij vthi hans stad til Fältherre förordnandes warde. Krijgsart. 1621, § 20. Fellttherren Marschen Her Jacob de La Gardie. RARP 2: 100 (1634). Snoilsky 2: 10 (1881). jfr GENERAL-, KRON-, STOR-, UNDER-FÄLTHERRE. särsk.
a) (†) under 1600-talet: (titel för) riksmarsk(en). H. Exc:ttz Feltherrens (brev upplästes). SynodA 1: 52 (1640). Ifrån Dannemark äre visse tiender, att de deras stat ha ordinerat lika som den svänska med de fem herrar, och skall Gärstorff vara drotzt, Siak fältherr (dvs. riksmarsk), Ove Giädde admiral (osv.). Ekeblad Bref 2: 226 (1660). Spoordes FeltHerren Carl Gustav Wrangel wara dödh. Spegel Dagb. 21 (1680); möjl. till huvudavdelningen. jfr RIKS-FÄLTHERRE.
b) (fullt br.) om en högste befälhavare sedd ur synpunkten av sin duglighet ss. härförare; äv. pregnant: högste befälhavare som visat framstående egenskaper ss. härförare. Block Progn. Dedik. 3 (1708). Den äkta fältherrens klara .. blick samt järnvilja. IllMilRevy 1898, s. 136.
c) (†) benämning på hetmannen av Ukrajne. Fältherren af Ukrainien Mazeppa .. slog sig .. på wår sijda. KKD 5: 16 (1708).
d) (†) spelt. i schackspel: drottning (se d. o. 4). Düben Talism. 1: 7 (1817). Lindskog Spelb. 263 (1847).
-HERRE-BLICK. till -HERRE b: förmåga att snabbt o. säkert bedöma krigs- o. stridslägen; jfr BLICK 3 b α. Oscar II i VittAH 25: 17 (1863, 1867). SvH 6: 299 (1906).
-HERRE-EGENSKAP~102, äv. ~200. till -HERRE b, oftast i pl., om fast karaktär, viljekraft, skarpblick, förmåga att påtaga sig ansvar o. d. —
-HERRE-RYKTE. till -HERRE b.
-HERRE-SNILLE. till -HERRE b. Fryxell Ber. 15: 109 (1848).
-HERRE-ÄMBETE~020, äv. ~200. särsk. (†) till -HERRE c. Nordberg C12 1: 874 (1740).
-HERRINNA. (†) en ”fältherres” gemål. Gamla fältherrinnan grefve Magnus' mor ligger rent för döden. Ekeblad Bref 2: 278 (1661). VDAkt. 1696, nr 428.
-HERRLIG. (†) adj. till -HERRE, särsk. till -HERRE b. Järta VSkr. 2: 623 (1820). Cygnæus 2: 261 (1858).
-HORA, f. (†) lösaktig kvinna som åtföljer en här i fält. Brasck TyKr. C 4 a (1649). Schultze Ordb. 2034 (c. 1755).
-HOSPITAL. (†) sjukhus i krig. Hjelt Medicinalv. 3: 209 (cit. fr. 1702). Dalin (1851).
-HUSHÅLLNING. (†) krigsförvaltning (i abstrakt bet.). Loenbom Stenbock 1: 85 (1757). Adlersparre Troupp. 23 (1794).
-HÄR. den del av landtkrigsmakten (hären) som mobiliseras för att deltaga i det rörliga kriget. NSvT 1880, s. 140. En slagfärdig, d. v. s. marsch-, manöver- och stridsduglig fälthär. PT 1901, nr 16, s. 3.
(2) -HÄST. (i fackspr.) häst som med lätthet tager sig fram i terrängen. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 7 (1836). Wrangel HbHästv. 373 (1885).
(1 o. 2) -HÖNS. zool. Ödmann Le Vaillant 2Resa 239 (1798). Fälthöns ... Under denna benämning har man sammanfört några fågelsläkten tillhörande fam. Phasianidæ bland hönsfåglarna, såsom rapphöns-, vaktel-, frankolin- m. fl. släkten. 2NF (1908). jfr (†): Morerne kalla foglen (dvs. vakteln) Fälthöna. Ödmann StrSaml. 5: 63 (1792).
-HÖNS-ARV, r. l. m. örten Cerastium arvense Lin., fältarv. Nyman VäxtNatH 1: 413 (1867). Lyttkens Ogräs 67 (1885).
-HÖVDING. [möjl. urspr. till 11] (†) ”fältherre”. Dalin Hist. 1: 44 (1747). Topelius Planet. 3: 10 (1889).
-HÖVITSMAN. [möjl. urspr. till 11] (†) ”fältherre”. The öffuerste Felthöffuidsmen för then ganske krigzmacht. GR 14: 161 (1542). Schultze Ordb. 2975 (c. 1755).
-INGENJÖR. (icke i officiellt spr.) ingenjör utbildad för i fält förekommande ingenjörsarbeten (ss. broslagning o. d.). DA 1825, nr 111, s. 1. 2NF 33: 80 (1921).
-INGENJÖR-KOMPANI. ingenjörkompani inom mobiliserad arméfördelning. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 306 (1886). BtRiksdP 1897, IV. 1: nr 5, s. 51. —
-INGENJÖR-TRUPP. vanl. i pl.: den del av en härs ingenjörtrupper som utbildas för det rörliga kriget o. som f. n. i Sv. mobiliserar fältingenjörkompanier, fälttelegrafavdelningar, krigsbrokolonner o. d. SFS 1901, nr 58, s. 15.
-INTENDENT. under åren 18921914 benämning på vid arméns intendenturkår anställda tjänstemän med överstelöjtnants l. majors tjänsteställning. BtRiksdP 1877, VIII. 1: nr 5, s. 1. SFS 1895, nr 109, s. 1. Därs. 1906, nr 4, s. 5.
(1 o. 2) -JAKT. jäg. jakt på djur (närmast hönsfågel) som leva i mer l. mindre öppen terräng. Wilskman IdrFinl. 2: 23 (1905). LD 1910, nr 169, s. 4 (i annons).
-JÄGARE. [eg. om skogstjänstemän o. d. som organiserats för särskild krigstjänst] urspr.: lättare utrustad soldat avsedd för uppgifter i krig som fordrade större rörlighet, ss. bevaknings- o. spaningstjänst, uppträdande i spridd ordning o. d.; efter införandet av enhetsinfanteri kvarstående ss. benämning på person tillhörande ett truppförband i vars namn ingått (ingår) benämningen ”fältjägare”; i fråga om ä. utländska förh.: militärperson (vanl. officer) som hade till uppgift att på längre avstånd överföra depescher o. d. Jämtlands fältjägare. PT 1758, nr 76, s. 2 (i fråga om preussiska förh.). Fältjägarne från Ragunda och Forss. Stadda på resa till Frösö lägerplats. Englund Ged. 57 (1853).
-JÄGAR-BATALJON. särsk. (förr) i förb. Värmlands fältjägarbataljon, under åren 17881812 namn på föregångaren till nuv. Värmlands fältjägarregemente. —
-JÄGAR-KÅR. (förr) mindre, självständigt förband (bataljon) av fältjägare; särsk. i förb. Norrbottens fältjägarkår o. Västerbottens fältjägarkår, under åren 18411891 namn på föregångarna till nuv. Norrbottens o. Västerbottens regementen, Jämtlands fältjägarkår, under åren 18511891 namn på föregångaren till nuv. Jämtlands fältjägarregemente, Värmlands fältjägarkår, under åren 18751901 namn på föregångaren till nuv. Värmlands regemente. —
-JÄGAR-REGEMENTE. särsk. i förb. Jämtlands fältjägarregemente, under åren 18201851 samt från o. med år 1892 namn på nuv. regemente med detta namn, Västerbottens fältjägarregemente, under åren 18291841 namn på föregångaren till nuv. Norrbottens o. Västerbottens regementen. —
-JÄRNVÄG~02, äv. ~20. (numera icke i officiellt spr.) till etappväsendet avdelad järnväg(slinje), krigsjärnväg; äv.: fältbana (se d. o. 2). Tingsten AnvTakt. 21 (1887). FältförvRegl. 2: 6 (1892). Flyttbara fältjärnvägar. IllMilRevy 1905, s. 335.
-KAMRER. (förr) föreståndare för ”fältkontor”. Henel 1729 19 (1730). FoU 25: 119 (cit. fr. c. 1786). Hazelius Förel. 20 (1839).
-KANDAR. betseltyg med grimma, grimskaft m. m. för militärt bruk. IllMilRevy 1904, s. 60.
-KANON. kanon tillhörande fältartilleriet. Törngren Artill. 2: 5 (1795). En storm är lös, det ljungar eld och fältkanonens åska rullar. Runeberg 5: 7 (1860).
-KANSLI. (numera bl. i fråga om ä. förh.) högste befälhavares (högkvarters) kansli för ombesörjande av skriftväxling; särsk. benämning på den under fältsekreteraren stående avdelning av en svensk armés generalkrigskommissariat som besörjde skriftväxlingen; ngn gg om de handlingar o. d. som medfördes av ett fältkansli. Nordberg C12 1: 144 (1740). Krig 1808—09 1: 291 (1890). August förlorade (i slaget vid Kliszow) sitt fältkansli, sin krigskassa och sin dyrbara silfverservis. Hjärne K12 166 (1902).
-KASSA. (numera mindre br.; jfr nedan) kassa varur utgifter för förande av ett krig betalas, krigskassa; särsk. (numera icke i officiellt spr.): kassa av föreskriven storlek som skall finnas vid fälthärens staber l. självständiga underavdelningar, krigskassa; äv. (förr) benämning på den under fältkassören stående underavdelning av fältkontoret vid en svensk armés generalkrigskommissariat som förvaltade kassan. Tzarens qwarlembnade Fält-Cassa, .. med annat rijkt Byte som Kongl. May:tz Armèe tilföll. BerNarva 1700, s. 6. Hazelius Förel. 20 (1839). FältförvRegl. 10: 9 (1892).
-KASSE-POLLETT. (förr) jfr FAHNEHJELMARE. Kungör. 13/3 1792 (i titeln). VDAkt. 1793, nr 109.
-KASSÖR. (numera bl. i fråga om ä. förh.) chef för fältkassan vid en svensk armés generalkrigskommissariat. EDahlberg (c. 1701) i HC12H 4: 359. Hazelius Förel. 20 (1839).
-KIKARE. (numera mindre br.) för militärt bruk avsedd kikare. Weste (1807).
-KIRURG. (numera bl. i fråga om ä. förh.) fältskär l. kirurg anställd vid armé i krig. Hjelt Medicinalv. 3: 189 (cit. fr. 1649). GT 1788, nr 68, s. 1. Dalin (1851).
-KIRURGI. (numera föga br.) fältskärskonst, krigskirurgi. Romanson Chir. 1: Föret. (1812). Hygiea 1855, s. 3.
-KISTA.
1) (numera icke i officiellt spr.) kista för förvaring av persedlar som av officer medföres i krig.
2) (förr) av trupp i krig medförd kista innehållande läkemedel, kirurgiska instrument, förbandsartiklar o. d. Hjelt Medicinalv. 3: 218 (cit. fr. 1654). Dahlberg Lefn. 17 (c. 1755; uppl. 1911). Svalin Ordl. (c. 1847). jfr: Fältkistorna voro af tvenne slag, regementskistan .. och bataljonskistan .., de senare ämnade för mindre detachement och vid truppernas plötsliga uppbrott. Regementskistan borde alltid transporteras å en dertill inrättad vagn. Hjelt Medicinalv. 3: 232 (1893).
-KISTE-VAGN. (förr) jfr -KISTA 2 slutet. KKD 10: 105 (1707). UtbetInfReg. 1714, § 24. —
-KITTEL. (större) kokkittel för trupp (i krig). BoupptRasbo 1697. FFS 1891, nr 6, s. 12.
(1, 2) -KLOÄRT~02. örten Oxytropis campestris DC (Astragalus campestris Lin.), fältspröta. Liljeblad Fl. 259 (1792). Krok o. Almquist Fl. 1: 164 (1903).
-KOCK. (numera bl. i fråga om ä. förh.) Schroderus Comenius 698 (1639). Dalin (1851).
-KOMMISSARIAT. (numera bl. i fråga om ä. förh.) benämning på den avdelning av en svensk armés generalkrigskommissariat (äv. kallad krigskommissariat) som hade hand om utrustning o. förplägning; jfr -KANSLI, -KASSA, -KONTOR. FoU 25: 119 (cit. fr. c. 1786). Lenngren (SVS) 2: 264 (1816). Dalin (1851; med hänv. till krigskommissariat).
-KOMMISSARIE. (numera bl. i fråga om ä. förh.) tjänsteman (äv. kallad krigskommissarie) vid ”fältkommissariat”, antingen tilldelad en fördelning l. tjänstgörande ss. föreståndare o. uppbördsman vid ett av arméns större magasin. Henel 1729 19 (1730). Runemarck VägvSthm 64 (1790). Topelius Vint. I. 1: 45 (1863, 1880).
-KONSISTORIUM. (förr äv. med lat. böjning) konsistorium som träder (är avsett att träda) i värksamhet vid utbrytande av krig o. under vilket samtliga vid hären tjänstgörande präster lyda. Generallens prest skal præses wara i felt consistorio. Gustaf II Adolf 244 (1621). FältConsistorium utgöres af Fältprosten såsom ordförande, och af de vid Arméen varande Regementspresterne såsom ledamöter. TjReglArm. 1819, 1: 10. Därs. 1858, 1: 13. Därs. 1889, s. 121. jfr AGierow i KyrkohÅ 1917, s. 177. Anm. I nu gällande reglemente finnes intet stadgat rörande fältkonsistorium.
-KONTOR. (numera bl. i fråga om ä. förh.) benämning på den under fältkamreren stående avdelning av en svensk armés generalkrigskommissariat som hade hand om ekonomien. Loenbom Stenbock 1: 107 (1757). Billbergh Sjelfbiogr. 8 (1838). Anm. I ett fältkontor voro, utom fältkamreren, anställda bl. a. fältbokhållare, fältkassör, fältkammarskrivare, fältkassaskrivare, fältrevisorer. —
(1, 2) -KRASSE. örten Lepidium campestre (Lin.) R. Br., Salomos ljusstake. Nyman HbBot. 305 (1858). NormFört. 27 (1894).
-KRIG. (numera mindre br.) rörligt krig. Lefrén Förel. 2: 97 (1817). KrigsVAT 1921, s. 2.
-KRIGSRÄTT~02, äv. ~20. underdomstol vid krigsmakten under den tid då rikets krigsmakt är ställd på krigsfot för annat ändamål än övning; förr äv.: underdomstol vid trupp sammansatt av delar av olika enheter. SDS 1894, nr 311, s. 2. För (artilleri- o. ingenjörs-)högskolan skall finnas fältkrigsrätt. SFS 1895, nr 46, s. 4. Därs. 1910, nr 31, s. 1 (i fråga om flottan). Därs. 1914, s. 998.
-KVARN. (förr) handkvarn avsedd för bruk i krig. FörordnHandHeemqvarn. 1690, s. A 4 b. Dalin (1851).
-KVARTERMÄSTARE~00200. (-kvarters- 1629) (förr) officer som hade till uppgift att ombesörja truppernas förläggning o. d. Krijgsart. 1621, § 26. Felt-Qwarters Mestaren, som vtrijter och tagher Platzer åth hwart och itt Regemente. L. Paulinus Gothus MonTurb. 247 (1629). Wikforss 1: 534 (1804). SvTyHlex. (1851, 1872).
-KÖK.
a) kök (med tillhörande attiralj o. personal) för matlagning i krig; numera äv. om kokvagn. Wikforss 1: 533 (1804). Om en fältspis förses med ett lämpligt skyddstak, uppkommer ett fältkök. Zethelius Fältarb. 95 (1892). Infanteristyrkor ligga lägrade kring de kokande, förspända fältköken. Berg Krig. 122 (1915).
b) (förr) Fältkök, .. (dvs.) en mindre köksattiralj, vanligen förvarad i en mindre kista eller kantin, hvilken medföres af ett matlag officerare under krig. NF (1882). 2NF (1908).
-LASARETT. (numera icke i officiellt spr.) med armé i krig följande lasarett. GT 1788, nr 138, s. 2. FFS 1889, nr 11, s. 17.
-LAVETT. lavett för fältartilleripjäs. Grundell UnderrArtill. 215 (1705). Dalin (1851). LbArtill. 45 (1883).
-LEVERNE. (†) fältliv. KKD 5: 215 (1711). CLivijn (1804) hos Hjärne DagDrabbn. 135. Fryxell Ber. 14: 93 (1846).
-LEVNAD. (†)
1) till 2: liv i det fria. Rydberg Ath. 385 (1859).
-LIV. liv i fält, krigarliv. WESvedelius i SAH 21: 190 (1841). SvT 1852, nr 14, s. 4. Öfva, härda och stålsätta sin kropp för att .. kunna fördraga fältlifvets ansträngningar. Tingsten o. Hasselrot 22 (1902).
-LÄGER. (numera bl. i fråga om ä. förh.) läger som intages av truppförband i krig, läger. Wåre knächter måge .. slå sig ett Fältläger ther j häredet, hwar som bäst och lägligst är. GR 15: 334 (1543). Den Bataglie, hans K: Mt med sine fiender dhe Poler hölltt emellen både felttlägren wid Dirschow. RARP 1: 65 (1627). Då sådan väderlek eller årstid inträffar, som hindrar trupperne at ligga i fältläger, förläggas de i qvarter. Lefrén Förel. 2: 118 (1817). Wrangel Krigsh. 3: 417 (1885).
-LÄKARE. om läkare vid hären, förr äv. vid flottan; särsk. närmast före 1908 benämning på främste läkaren vid en fördelning (brigad) l. ett större sjukhus under krig (i förb. förste fältläkare på främste läkaren vid svensk armé i krig); under åren 19081914 benämning på chefen för sjukvårdsbyrån inom arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse (efter 1914 kallad överfältläkare); sedan 1915 benämning på främste läkaren vid en arméfördelning, fördelningsläkare. Schroderus JMCr. 184 (1620). De vid Flottorna varande Amiralitets Medici och Chirurger, kallas hädanefter Fält-Läkare vid Flottorne. CircFältläk. 9/10 1808, § 2. Hazelius Förel. 22 (1839). Wijkander MilFörv. 123 (1861). SFS 1914, s. 1476. jfr GENERAL-, ÖVER-FÄLTLÄKARE.
-LÄKAR(E)-BYRÅ(N). en av de båda byråerna i arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse; jfr -VETERINÄR-BYRÅ(N). SFS 1907, nr 100, s. 3.
-LÄKAR(E)-KÅR(EN). sammanfattningen av läkarna vid svenska hären (o., förr, flottan). Kongl. Maj:ts Nådiga Reglemente för Fält-Läkare-Corpsen .. den 15 Februarii 1808. SFS 1852, nr 11, s. 2. Därs. 1889, nr 12, s. 3.
-LÄKAR(E)-STAT(EN). (numera bl. i fråga om ä. förh.) fältläkarkår(en). Hjelt Medicinalv. 3: 124 (cit. fr. 1806). Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 138 (1808).
-LÄKAR(E)-STIPENDIAT. från 1889 benämning på medicine kandidat (som fullgjort vissa prov) l. på medicine licentiat som mot arvode anställts vid armén med skyldighet att tjänstgöra under viss tid, extra läkare; tidigare kallad: pensionär och stipendiat av fältläkarkåren. Fältläkarstipendiat av första, av andra klassen. SFS 1889, nr 12, s. 3. Anm. År 1911 ställdes institutionen på avskrivning. —
(1, 2) -LÄRKA. fältpiplärka. ORudbeck (c. 1690) i VetAH 1816, s. 31. Nilsson Fauna II. 1: 267 (1824).
(1, 2) -LÖNN. trädet Acer campestre Lin., naverlönn. Haller o. Julius 97 (1908).
-MAGASIN. ofta tillfälligt förråd av livsmedel för tillgodoseende av truppernas behov under krig; särsk. (i nutida officiellt spr.): förråd av livsmedel som upprättas av arméfördelnings förplägnadskompani, då arméfördelningen ngn tid kvarstannar inom samma område. FörordnContribErlägg. 1714, s. 6. Hjärne K12 187 (1902).
(8) -MAGNET. tekn. å elektrisk maskin: magnet vars fält påvärkas av resp. påvärkar ”ankaret” l. ”armaturen”. TT 1892, s. 31. BKonvLex. 3: 864 (1923).
-MANÖVER. (numera icke i officiellt spr.) större fälttjänstövning. VexiöBl. 1846, nr 25, s. 1.
-MARSCH.
1) (†) musikstycke avsett att reglera marscherande truppers gång. Börk Darius 29 (1688). Under tågandet skal altid Fält-Marche af en Trumslagare i sänder slås. ReglInf. 1751, s. 362. Dalin (1851).
2) marschövning av trupp. TFortif. 1881, s. 103. Fältmarsch med stridsöfningar. Fyris 1894, nr 70, s. 2.
-MARSK. (†) = -MARSKALK; äv. bildl. Brahe Kr. 11 (c. 1585). Dieffwlen och hans feltmarsker Werlden och Köttet. L. Paulinus Gothus MonTurb. 129 (1629). HH 24: 166 (1710).
-MARSKALK. [jfr t. feldmarschall, eng. fieldmarshal, fr. maréchal (des camps)] under 1500- o. början av 1600-talet: (en av) en överbefälhavares närmaste underbefälhavare; från Gustav Adolfs tid (i sht från tiden efter hans död) vanl.: befälhavare över självständigt opererande armé; i åtskilliga europeiska länder numera användt bl. ss. titel för den högsta militära värdigheten vid armén (i Sv. numera tilldelad blott den som fört befäl i krig). Krijgsart. 1621, § 26. Girs E14 73 (”65”) (c. 1630; om förh. på 1560-talet). Jagh hafver haft den ähran att hafva varit vår berömlige konungs felttmarschalck, och uthi H. Kon. Maj:ts lifstidh här i Tyslandh uthaf ingien generall .. nogon order tagidh. GHorn (1633) i OxBr. 8: 130. Schmedeman Just. 807, 818 (1683). Uti Kongl. Maj:ts frånvaro, sker .. Fält-Marskalken .. samma Honneur som Konungen sielf. ReglInf. 1751, s. 476. Geijer I. 2: 305 (1845).
-MARSKALKS-LÖJTNANT. (fältmarskalk-) en fältmarskalks ställföreträdare, en i Sverge bl. under senare hälften av 1600-talet utdelad värdighet. OxBr. 8: 446 (1645; i fråga om österrikiska förh.). Anno 1677 .. hedrade Wi .. (Ascheberg) med Caracter af FältMarskalk Lieutenant. Lagerbring Aschebg 296 (i handl. fr. 1687). jfr: H. Kr. von Königsmarck .. (utnämndes) 1648 .. till (Sveriges förste) fältmarskalklöjtnant ... Axel Julius De la Gardie (d. 1705) var den siste innehafvaren af värdigheten. 2NF 9: 231 (1908).
-MARSKALKS-STAV. (-marskalk- 18941898) kommandostav som en fältmarskalk bär som tecken på sin värdighet; i högre stil ofta användt ss. symbol för värdigheten. Nordin i 1SAH 3: 454 (1790, 1802). Grefve Hessenstein .. hade .. pockande fordrat fältmarskalksstafven, men blifvit afvisad. Odhner G3 1: 209 (1885).
-MARSKALKINNA10032. (numera bl. i fråga om ä. förh.) en fältmarskalks gemål. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 43 (1692). Moberg Gr. 186 (1815).
(8) -MATNING. tekn. fältmagneternas förseende med magnetiseringsström. TT 1894, M. s. 22. —
-MEDIKUS. (†) läkare vid armé (i krig). (Gripenflycht) blef år 1644. Felt-Medicus vid Svenska Arméen. Stiernman Matr. 680 (1754). Dalin (1851; med hänv. till fältläkare).
-MINA. i jorden (i närheten av jordytan) nedlagd sprängladdning avsedd att vid explosion spränga i luften över densamma varande jord, stenar l. andra föremål; jfr FUGAD. Sturtzenbecher Förel. I. 1: 38 (1794). 2NF 35: 1127 (1923).
-MINÖR. till fältingenjörtrupperna hörande soldat som utbildats för utförande av mineringsarbeten o. d. 2NF 18: 631 (1912).
(1, 2) -MUS. mus tillhörande släktet Arvicola Keys. & Blas. (Hypudæus Illig.), åkerråtta. Serenius EngÅkerm. 10 (1727). Bland de högre djuren förorsaka fältmössen ofta betydlig skada (på den växande säden). MosskT 1892, s. 274.
-MUSIK. (numera bl. i fråga om ä. förh.) militärmusik. Den glänsande Uniformen och bullrande Fäldt-Musiquen. Säfström Banquer. Qq 3 a (1754). Hallenberg Hist. 3: 5 (1793). Musik à la Tivoli. I morgon .. uppföres å Mosebacke, Fält- och Harmonimusik. AB 1845, nr 132, s. 1. Oscar II IV. 1: 130 (1871, 1890).
-MUSIKANT. (numera bl. i fråga om ä. förh.) medlem av militär musikkår; särsk.: musikant (av underofficers grad) vid regemente, anställd gm särskilt kontrakt. SFS 1850, nr 19, s. 4. (Gustav I) tilldelade äfven hären vissa fältmusikanter. Mankell MusH 2: 238 (1864).
-MÄSSIG. som överensstämmer med förhållandena o. fordringarna i krig. NF 5: 580 (1882). Under senaste tiden har man med ifver arbetat på att göra arméns utrustning så fältmässig som möjligt. Spak Unif. 73 (1890). Granatkartescheld mot fältmässiga mål. HbFältartill. 10: 38 (1892; 2:dra uppl.). Skyttevärn .. kallas fältmässiga och försvarbara skydd för skyttar i stridsställning. 2NF 25: 1285 (1917).
-MÄSSIGHET—00~2, äv. ~200. SD(L) 1894, nr 46, s. 4.
(1, 2) -MÄTARE.
1) (†) landtmätare. Möller (1745; under arc); möjl. till 2. Dalin (1851). Cavallin (1875).
2) geodet; jfr -MÄTNING 2; särsk. (mer l. mindre vard.) om person tjänstgörande vid topografiska kåren. Dalin (1851). Fältmätningsafdelningar, hvar och en bestående af en officer af generalstaben såsom befälhafvare, 6—8 militära och civila fältmätare. SD(L) 1897, nr 19, s. 2.
-MÄTAR-ELEV. till -MÄTARE 2; särsk. (i nutida officiellt spr.): officer l. underofficer kommenderad till generalstabens topografiska avdelnings fältmätningsarbeten. —
(1) -MÄTNING.
1) (föga br.) till 1, 2: uppmätande av fält. Möller (1755; under agrimensation).
2) till 2 b: kartläggningsarbete i terräng. Sturtzenbecher IngLex. (1805). Schartau Top. 2: 54 (1875). Fältmätningen är antingen enbart planmätning (ekonomisk kartläggning) eller förenad med terrängafbildning (topografisk kartläggning). 2NF (1908).
-MÄTNINGS-BRIGAD(EN). (förr) till -MÄTNING 2: under åren 18111831 bestående avdelning av ”ingenjörkåren”, utgörande efterföljaren till den förstnämnda år ss. självständig formation upphörda fältmätningskåren; jfr topografiska kåren. VetAH 1819, s. 10. SFS 1831, s. 360.
-MÄTNINGSKÅR. till -MÄTNING 2: kår (med militärisk organisation) för kartläggning av ett land; särsk. (förr) benämning på en 18051811 bestående kår för Sverges kartläggning; jfr -MÄTNINGS-BRIGAD(EN). Adlerbeth Ant. 2: 342 (c. 1815). DA 1824, nr 274, s. 2. År 1812 (utfärdades) en kejserlig befallning om uppsättandet af en ”Fältmätningskorps i Finland”. Fennia VI. 1: 17 (1892).
-MÄTNINGS-OFFICER. (förr) officer tillhörande fältmätningskåren (fältmätningsbrigaden) som tjänstgjorde vid fördelning (brigad) under krig. Lefrén Förel. 2: 131 (1817). Wingård Minn. 3: 74 (1846).
-MÖRSARE. mörsare tillhörande fältartilleriet. Hazelius Förel. 397 (1839).
-ORD. (†) fältrop. Fältordet /: med Gudz hielp :/ .. (utdelades) åt alla af hela armeen. KKD 3: 10 (c. 1705). Bremer NVerld. 2: 74 (1853; bildl.).
-ORDNING. (†)
1) uppställning till strid, slagordning. Gustaf II Adolf 66 (c. 1620). K. Sigesmuntus .. stälte sigh i fältordningh och full batalie. HH 20: 247 (c. 1635). Vthur sin Fäldtordning. Sylvius Curtius 359 (1682; fr. en desordre, lat. incompositi).
2) krigstukt. Dalin Montesquieu 139 (1755).
(5) -ORT. bärgv. VetAH 1741, s. 244. Orter äro i berg brutna gångar. .. Allmännast drifvas de efter fyndigheternas strykning och pläga då kallas fältorter eller sträckorter, eller ock vinkelrätt deremot, då de heta tvärorter eller tvärslag. Wetterdal Grufbr. 189 (1878). 5SvGeolU 6: 161 (1915).
-PACKNING. särsk. (i nutida officiellt spr.): soldatpackning av det omfång (den vikt) o. det innehåll som vederbörlig fältutrustningslista bestämmer. FFS 1891, nr 6, s. 8. Marschera .. med full fältpackning. IllMilRevy 1902, s. 7.
-PARK. (förr) benämning på vissa delar av trossen (trängen). Fältparkens tidsenliga ombildande till en mobil skanstygskolonn. BtRiksdP 1889, IV. 1: nr 5, s. 37. —
-PIPA, r. l. f. fordom i militärmusik använd flöjt. 2 dussin Felt pijpor. BoupptSthm 30/3 1642. jfr Spak Fan. 22 (1890).
(1, 2) -PIPLÄRKA~020. den i Sv. sällsynta, på torra fält o. hedar levande piplärkan Anthus campestris Bechst. Nilsson Fauna II. 1: 267 (1824). BihVetAH XXVIII. 4: nr 4, s. 19 (1902).
-PJÄS. artilleripjäs tillhörande fältartilleriet. Strinnholm Vas. 2: 204 (1820). Fältpjäser .. finnas konstruerade, avsedda att användas både som vanliga fältkanoner och såsom l(uft)v(ärns)kanoner. FlygHb. 107 (1921).
-POLIS. särsk. (i nutida officiellt spr.) benämning på den avdelning av krigspolisen som har till uppgift att medverka till upprätthållande av allmän ordning huvudsakligen på krigsskådeplatsen. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 4 (1880). SFS 1914, s. 323.
-POLIS-AVDELNING.
-PORTION. (numera icke i officiellt spr.) viss mängd livsmedelsartiklar beräknad för det dagliga behovet för en man i krig, krigsportion. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 197 (1880). NF 13: 37 (1888).
-POST.
1) (†) (vakt)post; postering. Fält-Posternas visiterande kring Lägret. ReglInf. 1751, s. 431. Topelius Vint. I. 1: 43 (1863, 1880).
2) postväsen- (det) i krig, krigspost; särsk. (i nutida officiellt spr.) inskränktare, benämning på den del av krigsposten som omfattar vid fälthären anordnade postanstalter. Heinrich (1814). FältförvRegl. 5: 5 (1892).
-POSTANSTALT~002. —
-POSTKONTOR~002. postkontor vid armé i krig; särsk. (i nutida officiellt spr.) om fältpostanstalt vid högkvarter, armékvarter o. d. SPF 1809, s. 37. FältförvRegl. 5: 16 (1892).
-POSTMÄSTARE~0200. föreståndare för ett fältpostkontor. Hermelin BrefBarck 24 (1703). Dalin (1851). FältförvRegl. 5: 16 (1892).
-PREDIKAN. predikan hållen vid ”fältgudstjänst”. Wikforss 1: 534 (1804).
-PREDIKANT. fältpräst. L. Paulinus Gothus MonTurb. 216 (1629). Tingsten o. Hasselrot 80 (1902).
-PREDIKNING, anträffat bl. i pl. jfr -PREDIKAN. Wingård Minn. 12: 39 (1850).
-PROST. benämning på ordföranden (i äldsta tid på vice ordföranden) i fältkonsistorium; jfr -SUPERINTENDENT. Oedman Bahusl. 119 (1746). TjReglArm. 1819, 1: 10 (se under -KONSISTORIUM). När arméen rycker i fält vill Kongl. Maj:t förordna Fältprost. TjReglArm. 1858, 1: 13. TjReglArm. 1889, s. 121. jfr AGierow i KyrkohÅ 1918, s. 87.
-PROV.
1) jäg. till 1 c: prov i terräng för fastställande av en (jakt)-hunds fältanlag. SvKennelKlT 1893, s. 41. Fältprof för sanitetshundar. SkogsvT 1906, s. 444.
2) (tillf., †) till 10: prov på förmåga att uthärda ansträngningar o. umbäranden i krig. KKD 2: 4 (1703).
-PROVIANT.
-PROVIANT-MÄSTARE. (-proviants- 1657) (förr) tjänsteman vid en svensk armés generalkrigskommissariat; särsk.: föreståndare o. uppbördsman vid en armés mindre huvudproviantmagasin. VRP 26/6 1657, s. 1063. Henel 1729 19 (1730). DA 1825, nr 39, s. 2.
-PRÄST. prästman som utövar själavård vid en här i krig. Söderman ExBook 194 (1679). Göran Nordberg, ni vet, Carl XII:s fältprest. (Lundin o.) Strindberg GSthm 23 (1880). Hedin Front. 365 (1915).
(1 c) -PRÖVNING. jäg. jfr -PROV 1. SD(L) 1894, nr 252, s. 4.
-PUKA. (i fråga om ä. förh.) Nehmnich Waarenlex. 721 (1797). Möller (1807).
-PUKARE. (†) pukslagare vid ”fältmusiken”. Nils FältPuukare i Arboga. BoupptSthm 4/12 1669, s. 1854.
-RADIO-AVDELNING~020. —
-RADIO-KOMPANI. kompani av fälttelegrafkåren utbildat för radiotjänst. —
-RADIO-STATION. av fältradiotrupp upprättad radiostation. —
-RADIO-TRUPP.
-RATION. (numera icke i officiellt spr.) viss mängd foderartiklar beräknad för det dagliga behovet för en häst i krig, krigsration. Nordensvan o. Krusenstierna 2: 197 (1880). IllMilRevy 1900, s. 219.
-REGEMENTE. (numera knappast br.) regemente tillhörande fälthären. Möller (1790). Dalin (1851).
(2) -RIDNING. hippol. Ehrengranat Ridsk. I. 1: Förord 1 (1836). Fältridning, ridning utomhus, särskilt i terräng och över hinder. BKonvLex. (1924).
(2) -RIDT. hippol. jfr -RIDNING. TIdr. 1882, s. 132. Den moderna fältridten med dess utveckling i jaktridt-, slät- och hinderlöpningar m. m. Wilskman IdrFinl. 3: 85 (1906).
-RIDT-KLUBB. klubb för idkande o. befrämjande av fältridt. Stockholms fältridtklubb. Skånska fältridtklubben. TIdr. 1886, s. 173.
(5) -RIKTNING(EN). bärgv. riktning(en) i horisontell led längs med en fyndighets strykning. NF 3: 1379 (1880). Malmens uppträdande .. är mycket oregelbundet, såväl mot djupet som i fältriktningen. JernkA 1899, s. 58.
-ROP.
1) (förr) krigsrop som en armé utstötte, då den gick till anfall, ofta bestående av ett ord l. en sats kännetecknande den sak för vars skull man gick till strids, ”lösen”; äv. bildl. Nordforss (1805). Tropparna voro i ordning och fältropet, med Guds hjelp, .. redan utdeladt. Fryxell Ber. 15: 122 (1848). Grekernas fältrop ”alala, alala”, romarnas ”feri, feri”, korsfararnas ”deus vult”, svenskarnas under trettioåriga kriget begagnade ”Gud med oss” och de kejserliges under samma krig använda ”Jesus Maria” hafva gått till efterverlden. NF (1882). bildl. Geijer I. 2: 292 (1845). Klart och själfständigt tänkande, detta är formalismens fältrop. Verd. 1884, s. 239.
2) uttryck l. ord som nyttjas ss. igenkänningstecken för en trupp (äv. en flotta); för det fall att ’fältropet' består av två delar, paroll o. lösen, särsk. om ’parollen'. ReglInf. 1751, s. 429. TjReglFl. 1790, s. 97. Liksom ett fältrop eller paroll och lösen tjenar att i mörkret skilja vän från ovän (osv.). Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 228 (c. 1838). Patruller utsändas från vakterna emellan runderna, och anförarne erhålla fältrop, men icke lösen. TjReglArm. 1858, 2: 60. jfr: Fältrop (bortlades) i 1889 års tjänstgöringsreglemente för fredsbruk och 1902 års fälttjänstreglemente. 2NF (1908).
(1, 2) -ROS.
1) (numera föga br.) benämning på olika arter av vildrosen, ss. Rosa canina Lin., Rosa agrestis Sav. Möller (1755; under cynorrhodon). Torén Rebau o. Hochstetter 55 (1851). Lyttkens Växtn. 764 (1910).
2) (†) på fälten växande blomma; motsatt: skogsblomma, bärgblomma. Weste (1807). Kindblad (1871).
3) (†) örten Papaver dubium Lin., åker-, rågvallmo. Lyttkens Ogräs 55 (1885).
-RUSTAD, p. adj. utrustad för tjänst i krig; särsk. (i nutida officiellt spr.): utrustad enligt vederbörlig fältutrustningslista. Topelius Planet. 1: 110 (1889). Fjortonde (nordamerikanska) infanteri-regementet har fått order att fullt fältrustadt afgå till San Francisco. PT 1898, nr 104, s. 2.
-RUSTNING. särsk.
1) (†) tillredelser till krig. Brask Pufendorf Hist. 6 (1680).
2) (tillf.) i uttr. i full fältrustning, jfr -RUSTAD. I full fältrustning, d. v. s. med gevär och packning. AB 1890, nr 33, s. 3.
-RYTTARE. hippol. jfr -RIDT. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 51 (1836). Wrangel HbHästv. 386 (1885).
(1, 2) -RÅTTA. gnagaren Mus sylvaticus Lin.; äv. om mullvad. Weise 1: 293 (1769). Nilsson Fauna 1: 161 (1820).
-SADEL. militärsadel. TLandtm. 1897, s. 486.
(1) -SANDJÄGARE~0200. skalbaggen Cicindela campestris Lin., gröna sandjägaren. 1Brehm III. 2: 7 (1876). Stuxberg (o. Floderus) 1: 407 (1900).
-SEKRETERARE. (numera bl. i fråga om ä. förh.) föreståndare för ett ”fältkansli”. Wår troo tienere och Fältt Secreterer Måns Mårthensson. SUFinlH 4: 7 (1611). Billbergh Sjelfbiogr. 22 (1838). Såsom stadsfiskaler lefva ännu i många stockholmares minne .. fältsekreteraren Thavenius (m. fl.). Lundin o. Strindberg GSthm 613 (1882).
-SIGNALKOMPANI(ET)~01002(0). (förr) benämning på ett år 1871 upprättat, till ingenjörtrupperna hörande kompani vars åliggande det var att utföra i fält förekommande signaltjänst; 1892 ombildat till fälttelegrafkompaniet o. 1901 till fälttelegrafkåren. BtRiksdP 1871, VIII. I: nr 3, s. 19. TjReglArm. 1889, s. 160.
-SIGNALERING. (mindre br.) signalering för militärt ändamål; förr stundom i förb. (den) optiska, (den) elektriska fältsignaleringen. BtRiksdP 1871, VIII. 1: nr 3, s. 19. LdVBl. 1890, nr 130, s. 3.
(1) -SIPPA. örten Pulsatilla pratensis Mill. (Anemone pratensis Lin.). Linné Fl. nr 482 (1755). Krok o. Almquist Fl. 1: 52 (1883). SkogsvT 1908, Fackupps. s. 119. —
-SJUKA. (numera bl. i fråga om ä. förh.) benämning på olika i fält uppträdande epidemiska sjukdomar, särsk. tyfus. KKD 2: 4 (1703). Rödsoten är så gångbar i Fält, .. at den fått namn af Fält-sjuka. Bäck PVetA 1764, s. 25. En trägen sjukvård ådrog .. (Olof af Acrel) en äfventyrlig fältsjuka. BL 1: 17 (1835). Grimberg SvH 466 (1908).
-SJUKDOM~02, äv. ~20. (i icke fackmässigt spr., mindre br.) i fält ofta uppträdande sjukdom; jfr -SJUKA. LittT 1795, s. 215. Hygiea 1866, s. 493.
-SJUKHUS~02, äv. ~20. med armé i krig följande sjukhus; särsk. (i nutida officiellt spr.): sjukvårdsformation inom arméfördelnings allmänna träng med uppgift att under större strid träda i värksamhet; förr stundom i förb. stående, fast fältsjukhus. PT 1758, nr 7, s. 2. BL 13: 264 (1847).
-SKANS. slutet, rundtom sammanhängande skyttevärn med innanför belägna skydds- o. förbindelsevärn o. d. Krijgsart. 1621, § 66. Wärnskiöld Fortif. B 4 b (1673). Sturtzenbecher Förel. I. 1: 37 (1794). Zethelius Fältarb. 45 (1892).
(1) -SKIKT. bot. BotN 1890, s. 5. I växtsamhällena eller formationerna, som de också kallas, brukar man uppdela vegetationsmassan i skikt, hvilka efter höjden öfver underlaget kallas högsta och lägsta skogsskiktena, snårskiktet, högsta, mellersta och lägsta fältskiktena samt bottenskiktet. Uppl. 1: 92 (1902). Bokskog på torfjord .. karakteriseras af ett mer eller mindre utbildadt fältskikt af bärris. SkogsvT 1910, Fackupps. s. 2.
(1, 2) -SKIVLING. (†) svampen Psalliota (Agaricus) campestris Lin., ängschampinjon. Liljeblad Fl. 644 (1816). Hisinger KSkog 9 (1862).
-SKJUTNING. skjutövning med skarp ammunition under fältmässiga förhållanden. Enskild fältskjutning. Fältskjutning i trupp. SkjutinstrInf. 1881, s. 42. NF (1882).
(2, 9) -SKO. (†) sko avpassad efter fältlivets fordringar; vanl. i pl. Alt hvad som hör til Fäcktsalen, Tröjor, Floretter, Fältskor (osv.). SP 1780, s. 1172. VetAH 1820, s. 62. IllMilRevy 1904, s. 331.
-SKRI.
1) (numera knappast br.) = -ROP 1; vanl. om oartikulerat fältrop. PErici Musæus 1: 100 a (1582). Feltskrijet war medh Guds hielp. OStiernhöök (1700) i KFÅrsb. 1912, s. 367. (Grekerna) brukade .. att under buller och fältskri (αλαλαγμος) störta in på fienden. Norrmann Eschenburg 2: 170 (1818). Klint (1906). bildl.; jfr -ROP 1 slutet. Geijer I. 1: 5 (1818).
2) (†) = -ROP 2. Delachapelle ExBook 52 (1669). Hagberg Shaksp. 12: 188 (1851).
-SKVADRON. mobiliserad skvadron, skvadron på krigsfot. Tiden 1848, nr 146, s. 4.
-SKYTT, n. (-skoott 1551. -sk(i)ött 1561c. 1585) (i fråga om förh. på 1500-talet)
1) fältkanon. Någre felt skytt mett krut oc lott. GR 9: 165 (1534). Sprengde Fienden ett sitt Feldtskytt. Girs G1 148 (c. 1630). BL 2: 238 (1836).
2) fältartilleri. Vm thet feltskytt som i begäre, wele wij mett thet Förste .. skicka eder någre stycker. GR 9: 157 (1534). Thet Swenska Footfolcket .. måste .. rymma Platzen och lämpna them Danskom alt theras Fäldtskytt til Trettyo stycker. Girs E14 75 (c. 1630). Strinnholm Vas. 2: 146 (1820). Dalin (1851).
-SKYTTE. (fält- 1534 osv. fälte- 1542. -skötte 1561)
1) (i fråga om förh. på 1500-talet) fältartilleri. GR 14: 149 (1542). Han .. stelte sidt krigxfolk och fäldskötte alt kring om them. Svart G1 117 (1561). Billmanson Vap. 290 (1882).
2) (†) fältkanon. GR 9: 174 (1534).
-SKÄR, se d. o. —
-SKÄRARE, se FÄLTSKÄR.
-SLAG. (fält- c. 1630 osv. fälte- c. 1629) strid mellan arméer, slag. Leverera (förr äv. leverera ngn) ett fältslag, förr äv. giva (ngn), hålla ett fältslag. Wivallius Dikt. 35 (c. 1629). (Karl XI) .. hade den Gloire, at räkna så många Segervinningar, som Han Fältslag lefvererade. CBonde (1697) hos Nordberg C12 1: 47. Gifva fienden et feltslag. Celsius E14 183 (1774). Ett verkligt fältslag. Rappe Nordarm. 203 (1874). Tjugo fältslag och 150 träffningar. LbFolksk. 911 (1892).
-SLAKT. [efter t. feldschlacht] (†) fältslag. GR 17: 103 (1545). Fältslachten vidh Lützen. RP 3: 7 (1633). Stiernhielm Fred. 3 (1649, 1668). Dähnert (1784).
-SLAKTERI. slakteri medföljande armé i krig; särsk. (i nutida officiellt spr.): formation tillhörande arméfördelnings förplägnadskompani med uppgift att anordna erforderlig slakt för arméfördelningen. —
-SLAKTNING. (†) fältslag. GR 24: 474 (1554). Både ryske och romerske kejsaren bevistade denna .. fältslagtning (dvs. slaget vid Austerlitz). Adlerbeth Ant. 2: 212 (1805). Rääf Ydre 1: 34 (1856).
-SLANGA, förr äv. -SLANG. (fält- 1544 osv. fälte- 1556) (förr) lättare (vanl. sex- l. trepundig) slanga för bruk i det rörliga kriget; jfr -SLUNGA. Otte eller Tije stycker aff wårt Grooffskytt både Fält och Nootslanger. GR 16: 367 (1544). Ekman Dagb. 36 (1788). 2NF 25: 1412 (1917).
-SLANGE-LOD. (förr) kula till fältslanga. HFinlH 4: 294 (1556). Att i Nerike .. låta .. gjuta .. Fältslangelod, finpilslod. Gustaf II Adolf (1611) hos Hallenberg Hist. 1: 170. —
-SLANGE-SKYFFEL. (förr) laddskyffel till fältslanga. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 115.
-SLUNGA, r. l. f. (†) fältslanga. HB 3: 283 (1675). Möller (1790). Afzelius Sag. VIII. 1: 146 (1856).
-SMEDJA. å fordon flyttbar smedja för utförande av i fält förekommande mindre smiden. Wikforss 1: 534 (1804). TjReglArm. 1889, Bil. s. 105. —
-SMITTA, r. l. f. (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) fältsjuka. Quennerstedt Torneå 2: 30 (cit. fr. 1809). (År 1659) herrskade de s. k. Fältsmittorne, nämligen smittosamma Typhus- och Röt-febrar, flerstädes i de Skandinaviska länderne, isynnerhet i södra Sverige. Ilmoni Sjukd. 2: 228 (1849).
-SPAT, se d. o. —
-SPEL. (†) militärmusik, ”spel”. Dahlberg Lefn. 96 (c. 1755; uppl. 1911). Röding i 1VittAH 1: 243 (1755). Rydqvist i VittAH 19: 33 (1836, 1850).
-SPRÖTA. örten Oxytropis campestris (Lin.) DC, fältkloärt. NormFört. 23 (1894). Neuman o. Ahlfvengren Fl. 327 (1901).
-STAMRULLA~020. (vid stab, truppförband o. d. förd) förteckning över all i krig utgående personal. FältförvRegl. 1: 30 (1891). Tingsten o. Hasselrot 53 (1902).
-STARK. om truppförband: som har den numerär som förbandet mobiliserar. SD(L) 1897, nr 64, s. 2.
-STAT. (†)
1) sammanfattningen av (förteckning över) i fälthären (i visst truppslag, truppförband osv.) ingående personal. Öfversågs än vijdare felltt- och hoffstaten. RP 4: 221 (1634). Emedan wij stodo under fellt staten, fick wij eij giöra wacht i staden, emedan guarnizons regementerne sådant tillkom. KKD 1: 97 (c. 1710). Blir något Regemente, som står på Fält-Staten, uppå en kort tijd förlagt i Gvarnizon ..; Så niuta de (osv.). Abrahamsson 82 (1726). Bennet .. uppfördes (1718) på skånska fältstaten. SvBL 1: 357 (1858). särsk. i uttr. vara på fältstat, övergående i bet.: vara på krigsfot. Då Tropparne icke äro sammandragne eller på fältstat, hafva de ingen betalning, utan kläda och föda sig sjelfve. Agrell Maroco 1: 85 (1796). Dalin (1851).
2) sammanfattningen av allt som hör till härens förvaltning (o. utrustning) i krig. Jon Pärsson skall opsättja altt hvadh till een full fäldtstat hörer och reqvireras. RP 6: 628 (1636). Om H. K. M:tt icke nådigst behagar, att felldtstaaten blefve uti riket i Vastena och een dheel i Jönköpingh. OxBr. 9: 668 (1645). Då Xerxes flydde ifrån Hellas, qvarlemnade han hela sin fältstat åt Mardonius. Carlstedt Her. 3: 385 (1833). Kindblad (1871).
3) stat för den till hären hörande personalens avlöning i krig, fältavlöningsstat. För Garnisonernas bästa begärde .. (Stenbock), at både Officerare och manskapet måtte förplägas efter nya Fält-Staten. Loenbom Stenbock 2: 105 (i handl. fr. 1710). (Livgrenadjärbataljonen) underhålles efter fält stat, så att hvar gemen får 6 sk. om dagen, i stället att en Gardes karl i Stockholm får 3 1/3 sk. Calonius BrefPorthan 374 (1798). Lefrén Förel. 1: 205 (1818). Beskow i SAH 13: 20 (1828).
-STEN.
1) till 1: mindre, rund, naturlig (icke tillhuggen) sten av det slag som i sht förr i Sv. o. vissa andra länder användes till stenläggning av gator, rundsten, klappersten; vanl. koll.; jfr BULLERSTEN. Stiernhielm Arch. E 2 b (1644). Då gata lägges med fältsten eller rundsten. SFS 1849, nr 38, s. 3. Vid sidan .. (av tegel) nyttjades (under medeltiden) till smärre kyrkor fältstenar af granit. Hahr ArkitH 201 (1902).
2) (†) till 1 b: gränssten, råsten. Weste (1807).
-STOL. [efter t. feldstuhl, eg.: hopfällbar stol (jfr FÄLLA, v. 22); ordet har senare anslutits till feld i bet. ’krig' (jfr FÄLT 10 c)] enklare stol (avsedd att användas i fält); jfr FÄLL-, TÄLT-STOL. Wikforss 1: 535 (1804). Heidenstam Karol. 2: 118 (1898).
(5) -STUPNING. bärgv. en fyndighets fallande l. stupning i endera strykningsriktningen; jfr FÄLT 5. NF 3: 1379 (1880). JernkA 1909, s. 352, 374.
-STYCKE. (fält- 1614 osv. fälte- 1671)
1) (numera bl. i fråga om ä. förh.) fältkanon. Petreius Beskr. 1: 5 (1614). Skotterna äre på stycher heelt stransatte, så att the neppeligen hade feltstychen, mychit mindre att defendera sig på slott och till siöös. RP 8: 120 (1640). UB 6: 49 (1874). Hjärne SvoFr. 82 (1889, 1908).
2) (†) militärt musikstycke; fanfar. Wikforss 1: 535 (1804). Weste (1807). Trumpetarne .. blåsa fältstycken så länge regementet defilerar. ExKav. 1879, s. 111.
-STYRKA, r. l. f.
1) tekn. till 8. TT 1895, M. s. 27. Intensitet l. fältstyrka .. kallas den kraft, varmed en magnetisk enhetspol påverkas i magnetiskt fält. BKonvLex. 7: 1059 (1925).
2) till 10 c.
a) den numerär ett mobiliserat truppförband har, krigsstyrka. Rappe Nordarm. 9 (1874). Våra kompanier, som skola uppbringas till fältstyrka. Aminoff Krigsg. 11 (1904). Att trupperna egt full fältstyrka. 2NF 33: 165 (1921).
b) (knappast br.) truppstyrka avsedd för l. använd i fältkriget. Hjärne K12 167 (1902).
(1, 2) -STÅLÖRT~02, äv. ~20. örten Gentiana campestris Lin. Gosselman Fl. 42 (1865). Krok o. Almquist Fl. 1: 55 (1903).
-STÄLLNING. (numera mindre br.) ställning som en i krig opererande här, armé l. häravdelning intager i avsikt att under så gynnsamma förhållanden som möjligt upptaga strid med fienden, ställning, position. Hazelius Förel. 54 (1839).
-SUPERINTENDENT. (numera bl. i fråga om ä. förh.) benämning på vice ordföranden i fältkonsistorium. KKD 7: 140 (1707). PH 6: 3779 (1755). jfr AGierow i KyrkohÅ 1918, s. 25.
(1) -SVAMP. (†) svampen Psalliota (Agaricus) campestris Lin., ängschampinjon. SvBot. nr 251 (1806). Nyman HbBot. 378 (1858).
(1, 2) -SYRSA. syrsan Gryllus campestris Lin. Tholander Ordl. (c. 1870). Stuxberg (o. Floderus) 2: 507 (1902).
-SÄNG. [jfr t. feldbett] (numera mindre br.) enkel säng, eg. avsedd att användas i fält, tältsäng. BoupptSthm 1668, s. 65. KKD 2: 5 (1703). 1 fält Säng med linnen botn. ÅgerupArk. Bouppt. 1750. Fältsäng med botten af förtennt järntråd och patentvridna stålfjädrar vid den ena gafveln. PriskurKMLundberg 1898, s. 42.
(1, 2) -SÖTVÄPPLING~020. örten Melilotus arvensis Wallr. (Melilotus Petitpierreanus Willd.). Krok o. Almquist Fl. 1: 165 (1903).
(1) -SÖTA, r. l. f. örten Gentiana campestris Lin., fältstålört. Nyman VäxtNatH 1: 149 (1867). Kindberg SvNamn 15 (1905).
-TECKEN. igenkänningstecken för soldater tillhörande samma här l. samma truppförband. särsk.
a) om de romerska legionernas örnar o. d.; i högre stil äv. om fana l. standar tillhörande ett truppförband; äv. bildl. Helsingius I 1 a (1587). Med de Fälttäcken, stycken och gewär, hwilcka han hade öfrige .. utmarcherade (ryske tsaren) under Turkiskt Convoye (från lägret vid Prut). KKD 4: 289 (1711). (Leopold) drogs .. åt den sida och det läger, der de mot Thorild fiendtliga fälttecknen voro upphöjda. Atterbom Siare 4: 219 (1847; i bild). Fienden hade redan lagt handen på standaret, då löjtnant Campbell .. räddade det hotade fälttecknet. IllMilRevy 1899, s. 100. jfr: Det dröjde rätt länge, innan någon örlogsflagga kan sägas hafva blifvit fastställd, i det att till en början föreskrift rörande ”fälttecknet” eller ”sjötecknet” utfärdades för hvarje sjöexpedition. Wrangel SvFlBok 224 (1898).
b) (numera nästan bl. i fråga om ä. förh.) om märke i huvudbonad (halmviska, kokard o. d.) l. om band över endera axeln l. skärp om livet l. om portepé o. d., buret (buren) av den enskilde soldaten (officeren) ss. igenkänningstecken. Sielff stod .. (Herluf Trolle) achter på Skeppet vthi ett blåt Harnisk med en Brunswijks Hatt och Fiäderbuska på Hufwudet och öfwer Axlarna ett gålt Feldt Tekn medh 3. Cronor vppå. Girs E14 64 (c. 1630). Hwar och en så wähl officer som gemena, skola hafwa fälttekken på hattarna. KKD 10: 224 (1702). Fälttecken, angifvande landstormsmans egenskap af krigsman, tillhandahållas af staten. SFS 1885, nr 31, s. 16. särsk. om det till den värendska kvinnodräkten hörande skärpet. VDP 1670, s. 292. JJÖller (1800) hos Norlind AllmogLif 318. —
-TECKNING. (†) kartritning (för militärt ändamål). Tavaststjerna Top. Inl. 2 (1807). Schartau Top. 2: 55 (1875).
(2) -TEGEL. tekn. tegel framställt gm fältbränning. ArbB 157 (1887).
-TELEFON. telefon för bruk i krig; jfr -TELEGRAF. 2UB 3: 536 (1897).
-TELEGRAF. särsk. (i nutida officiellt spr.) gemensam benämning på de härens egna signalorgan som uppsättas av fälttelegraftrupperna. KrigsVAH 1854, s. 32. Den elektriska fältsignaleringen, fälttelegrafen. BtRiksdP 1871, VIII. 1: nr 3, s. 19. Fälttelegrafinstr. 1: 6 (1890).
-TELEGRAF-AVDELNING~020. särsk. (i nutida officiellt spr.): formation mobiliserad av fälttelegraftrupperna o. tilldelad visst kvarter (högkvarter, armékvarter) l. högre truppförband (arméfördelning). —
-TELEGRAF-KOMPANI. BtRiksdP 1892, Urt. I. 1: Försl. s. 102. —
-TELEGRAF-KÅR. särsk. (i nutida officiellt spr.) sedan 1901 benämning på truppförband inom ingenjörtrupperna, bestående bl. a. av fälttelegrafkompanier o. fältradiokompanier. —
-TELEGRAF-TRUPP. vanl. i pl.: den del av en härs ingenjörstrupper som sköter fälttelegrafen. 2UB 3: 471 (1897). Sverige eger inga järnvägstrupper, men däremot sedan 1871 fälttelegraftrupp. 2NF 35: 1145 (1923).
-TELEGRAF-STATION. av fälttelegraftrupp upprättad station för signalering. —
-TJÄNST. särsk. om marsch, spanings-, bevaknings- o. förläggningstjänst. Mindre befälhafvare .. skola .. sjelfmant .. göra sig bekanta med .. Fälttjensten. Adlersparre Troupp. 10 (1794). IllMilRevy 1903, s. 108.
-TJÄNSTGÖRING~020. (numera föga br.) fälttjänst. Fält-tjenstgöringen är i öpet land mera enkel och regelbunden. Adlersparre Troupp. 9 (1794). TjReglArm. 1858, 3: 64. Kindblad (1871).
-TJÄNST-ÖVNING. övning i fälttjänst; jfr -MANÖVER. SvTidskr. 1871, s. 105. Fälttjänstöfningar med trupper af alla truppslag .. äro afsedda att hädanefter hållas årligen. Tingsten o. Hasselrot 16 (1902).
-TRAKTAMENTE. till militär i fält utgående särskild krigsavlöning. KKD 7: 183 (1708). Löhn och fällttractamente. HH XXI. 1: 224 (1712). Fältaflöningen .. utgöres af fälttraktamente, beräknadt för dag med visst belopp för hvarje grad, och fältutrustningsbidrag. 2NF 9: 220 (1908).
-TRUPP. trupp som ingår i fälthären; vanl. i pl. Crusebjörn Grannst. 140 (1873). Tingsten o. Hasselrot 34 (1902).
-TRYCKERI. tryckeri som åtföljer högkvarter i krig. Fälttryckeriets funktioner åligga numera Generalstabens litografiska anstalt. 2NF (1908).
-TURNIKETT. (förr) mil.-med. enkel ”turnikett” lämpad för fältbruk. JournLTh. 1810, Bih. nr 8-10, s. 8. FFS 1880, nr 26, s. 27.
-TYG. (†) fältutrustning (i konkret bet.); särsk.: härens utrustning i artilleri, ammunition o. d. Tengström i 1VittAH 4: 184 (1783). Dalin (1851). Afzelius Sag. VIII. 2: 260 (1857).
-TYGMÄSTARE ~0200.
a) chef för härens tygförråd; särsk. (i nutida officiellt spr.) benämning på chefen för arméförvaltningens artilleridepartement samt för artilleriets fabriker o. tyganstalter. Ibland thet lydande befäle recknas fältlegermestaren, fälttygmestaren, prowiantmestaren och felt profåsen. Gustaf II Adolf 62 (c. 1620). Hazelius Förel. 21 (1839). TjReglArm. 1889, s. 192. jfr GENERAL-, RIKS-FÄLTTYGMÄSTARE.
b) (numera bl. i fråga om ä. förh.) högste befälhavare för artilleriet. (Banér) til fånga togh (vid Zwickau år 1639) then Keyserlighe Feldt-Tygmestaren Salis, och tree Regementer. Emporagrius LTorstenson 176 (1651). Sahlstedt (1773). Dalin (1851).
(1) -TÅG, sbst.1 (†) örten Luzula campestris DC (Juncus campestris Lin.), fältfryle. Liljeblads Fl. 195 (1816). Nyman FanerogFl. 86 (1873).
-TÅG, sbst.2 [efter t. feldzug] sammanhängande följd av krigsoperationer vilka bilda ett i viss mån avslutat helt; skede av ett krig; förr enst. äv. om sjötåg av flotta. Göra, börja, öppna ett fälttåg. Widekindi KrigsH 494 (1671). (Pippin den lille hade) någre lyckelige Fäldt-Tågh vthi Tydskland giordt. Brask Pufendorf Hist. 182 (1680). Ehrensvärd PVetA 1766, s. 5. Under fälttåget i Mellan-Asien (fick den ryske generalen Kuropatkin) tillfälle att utmärka sig inför fienden. IllMilRevy 1898, s. 39. jfr VINTER-FÄLTTÅG m. fl. mer l. mindre bildl. Ett fälttåg mot de ohederliga börsspekulationerna. NDAVL 1910, nr 91, s. 3.
-TÅGS-PLAN, r. l. m. (mindre br.) krigsplan; operationsplan. ÖgCorr. 1854, nr 79, s. 3.
(2) -UGN. tekn. tegelugn av enklaste beskaffenhet, byggd i fria luften, tegelmila; äv. om kalkstensugn av liknande beskaffenhet. TByggn. 1859, s. 54. ArbB 157 (1887). 2UB 7: 47 (1903).
-UNIFORM. jfr -DRÄKT. IllMilRevy 1901, s. 376. BtRiksdP 1902, I. 2. 2: nr 65, s. 18. —
-UTREDNING~020. för bruk i krig avsedd utrustning i persedlar av olika slag. ArtillT 1887, s. 16 (cit. fr. 1851). SFS 1894, nr 22, s. 5.
-UTRUSTNING~020. sammanfattningen av de vapen med ammunition, persedlar, värktyg m. m. som en soldat l. ett truppförband medför i fält. MeddSlöjdf. 1886, s. 3. I fältutrustningen (för norska armén) ingå islandströja, sofpåse och tältdel, men icke kappa. 2NF 19: 1415 (1913).
(sannol. till 12) -VAKT. mil. för bevakning av väg, visst område l. särskilt viktig punkt avdelad styrka (i regel pluton l. tropp) med uppgift att trygga bakomvarande förläggning; förr äv. om den vakthållning som en fältvakt utför. Vara på fältvakt. RelSegClissow 1702, s. 4. Fältvakter och Förposter, som frammanför Lägret eller på Flyglarne blifva utsatte. PH 5: 3140 (1751). (Jag anhåller få) uppgifva, att jag under Finnska kriget gorde 22 Fältvakter, samt Frisk och rask deltog uti Drabbningarna vid Kalajocki. FoU 21: 986 (cit. fr. 1857). FälttjRegl. 1900, s. 85.
(12) -VAKTMÄSTARE~0200. (förr) [efter t. feldwachtmeister] lägerbefälhavare? RArkDiarium 20/6 1594. Såsom om Marsken sagdt är, så wari Lagh samma, om alle andra höge kall, såsom .. Fält-Wachtmästaren, Generalen för Cavalleriet. Krijgsart. 1621, § 26.
(1) -VALL. låg, långsluttande vall framför en fästnings yttergrav mot framförliggande fria fält; förr: glaci. Yttre, inre fältvall. Ståhlsverd 79 (1755). SFS 1885, Bih. nr 3, s. 15. Deras granater plöjde djupa fåror i fältvallen och sleto ut stora stycken af glacisens betong. Aminoff Krigsg. 98 (1904).
-VEIVEL, se -VÄBEL.
-VEN. (†) ört tillhörande släktet Agrostis, särsk. Agrostis (Apera) spica venti Lin., åkerven. Linné Fl. nr 62 (1745). Gadd Landtsk. 2: 200 (1775). VetAH 1787, s. 244.
-VETERINÄR. sedan 1918 benämning på främste veterinären inom en arméfördelning; förr benämning på chef för fältveterinärbyrån inom arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse. BtRiksdP 1918, XIV. 1: nr 4 A, s. 32. jfr ÖVER-FÄLTVETERINÄR.
-VETERINÄR-BYRÅ(N). en av de båda byråerna i arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse; jfr -LÄKAR-BYRÅ(N). SFS 1907, nr 100, s. 3.
-VETERINÄR-KÅR. sedan 1889 benämning på den kår som omfattar samtliga armén tillhörande veterinärer, förut kallad veterinärstaten. SFS 1889, nr 12, s. 3.
-VETERINÄR-STIPENDIAT. åren 18891918 benämning på fältveterinärkåren tillhörande veterinär som mot arvode var skyldig att mottaga kommendering inom kåren. SFS 1889, nr 12, s. 3.
-VIPPA, r. l. f. örten Pulsatilla pratensis (Lin.) Mill., fältsippa. Gosselman Fl. 96 (1865). Neuman o. Ahlfvengren Fl. 493 (1901).
-VÄBEL, förr äv. -VÄVEL. (-väbel (-ve-) 1535 osv. -veibel (-ey-) 15351626. -viebel- 1557. -vävel (-ve-) 15351789. -veivel c. 1585) [efter t. feldwebel] i vissa utländska arméer samt i Sv. intill 1833 benämning på högste (äldste) underofficeren vid kompani l. batteri, i Sv. förr äv. använd som titel på viss underofficer vid flottan; jfr -VÄVARE, -VÄVLARE. GR 10: 47 (1535). Öffverster, höffvedzmänn, lautenampte, fendrich, feldtviebell, profosser och andre befällssmän. Därs. 27: 282 (1557). Fäldtwäbelen, eller then äldste Chergiant .. hafwer något mehra gehöör än the andre UnderOfficerare. De la Chapelle ExBook 15 (1669). Söderman ExBook 185 (1679). Wrangel SvFlBok 276 (1898).
-VÄBER, se -VÄVARE.
-VÄDD. örten Scabiosa columbaria Lin. Dalin PVetA 1749, s. 8. Krok o. Almquist Fl. 1: 49 (1903).
-VÄRK, n. (numera icke i officiellt spr.) fältbefästning; i ä. tid särsk.: fältskans. Nordberg C12 2: 142 (1740). Hvarje Fortifications-Officer bör .. genom .. fältverk .. kunna öka en positions naturliga styrka till högsta graden. Adlersparre Troupp. 11 (1794). Zethelius Fältarb. 45 (1892).
-VÄRKS-PROFIL.
-VÄVARE l. -VÄVER l. -VÄBER. (-vävare (-ve-) 16381716. -väfer 1664. -väber 1682) [efter ä. t. feldweber, -wewer] (†) fältväbel. Schroderus Dict. 52 (c. 1638). Swedberg Schibb. 196 (1716).
-VÄVLARE. (†) fältväbel. VDAkt. 1696, nr 209.
-ÄSSJA. transportabel ässja för utförande av mindre smidesarbeten. MeddSlöjdf. 1885, s. 24.
-ÖVERSTE. under slutet av 1500- o. början av 1600-talet: högste befälhavare (över ett truppförband); ofta: regementsöverste. BtFinlH 4: 285 (1565). Satans feldtöffuerster. Baazius Upp. 111 a (1629; bildl.). CGyllenhielm (c. 1640) i HH 20: 350. Widekindi KrigsH 652 (1671). Under Gustaf Vasas finska krig, då .. (Klas Kristersson Horn) förordnades till fältöfverste vid artilleriet. Schybergson FinlH 1: 287 (1887). särsk. (†) benämning på hetmannen av Ukraina. Nordberg C12 1: 901 (1740).
(2 b) -ÖVNING. mil. övning i terräng för officerare m. m. utan trupp. NF (1882). 2NF (1908).
B: FÄLTE-SKYTT(E), -SLAG, -SLANG(A), -STYCKE, se A.
Avledn.: FÄLTA, v. (†) till 10 (c): ligga i fält; äv. strida (med ngn); äv. bildl. VDAkt. 1794, nr 29. Tranér Anakr. 142 (1826, 1833).
Spoiler title