SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1926  
FÄRJA fær3ja2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(förr äv. skrivet färga)
Etymologi
[fsv. færia, motsv. d. færge, isl. ferja (varav möjl. eng. ferry); jfr mnt. vere, t. fähre; till FARA, v. — Jfr FÄRJA, v.1]
farkost avsedd för person- o. godsbefordran över (mindre) vatten. — särsk.
a) mer l. mindre pråmliknande (gm rodd l. dragning framdriven) farkost avsedd för transport av personer, häst o. vagn o. d. på sådana ställen, där en väg avbrytes av ett mindre vattendrag (en flod, ett sund o. d.) över vilket ingen bro finnes. VarR 37, 50 (1538). Den 30 Novembr. geck jag med min svite öfver (Dniepr) på tre färjer. HH XXI. 1: 22 (1709). Lenngren (SVS) 2: 114 (1794; bildl.). Den ene af karlarna följer .. med och drar färjan. Bondeson MVK 162 (1885, 1903). — jfr LÖP-, PONTON-, RODD(AR)-FÄRJA. — särsk.
α) (i vitter stil samt rel.-hist.) om den färja på vilken Karon enl. den klassiska mytologien förde de döda över floden Akeron till dödsriket. Dalin Arg. 2: 274 (1734, 1754). Charons Färja. Lidner 1: 367 (1779; titel på fabel).
β) om (numera maskindriven) farkost som ombesörjer persontrafiken mellan olika platser i en hamn l. sjöstad. Sthm 3: 165 (1897). — jfr HAMN-, STRÖM-FÄRJA.
b) [närmast ellips av ÅNG-FÄRJA] (nyare anv.) om större, sjögående fartyg som ombesörjer förbindelsen mellan olika (spårvägs- l.) järnvägssystem. Först kl. omkring 11 syntes ångfärjan .. ånga in genom hamninloppet. Farten saktades betydligt, färjan gick varligt .. till färjehamnen. HbgD 1891, nr 296, s. 2 (om den första ångfärjan i sv. hamn). BtRiksdP 1899, IV. 1: nr 58, s. 6. — jfr JÄRNVÄGS-, ÅNG-FÄRJA.
c) (numera knappast br.) övergående i bet.: färjställe, färjstad. (Ärkebiskopen o. hans folk) droge in till Brunnebeckes färie. Svart G1 21 (1561). På de lågländta ängar emellan Philadelphia och Gloucesters färga. Kalm Resa 2: 199 (1756). Sahlstedt (1773). Möller (1790).
Ssgr (i allm. till a): A: FÄRJ- l. FÄRJE-BRYGGA, r. l. f. (färj- 1894 osv. färje- 1811 osv.) tilläggsbrygga för färja. Branting Förf. 1: 457 (1827; möjl. efter handl. fr. 1811). Malmbgt 1894, nr 39, s. 1.
-BÅT. (färj- 1804 osv. färje- 1636 osv.) [jfr mnt. ver(e)bōt] (förr) segelbåt som ombesörjde färjtrafik på längre avstånd; äv.: (båtliknande) färja (i bet. a). RP 6: 14 (1636). Danska färjebåtar, som vid Höganäs intaga stenkol och lera, äro från alla afgifter befriade. SFS 1838, nr 5, s. 3. Tre af (männen) .. befunno sig i en af färjkarlen vid .. Ragunda färjställe lånad färjbåt, men de öfriga i en vanlig mindre båt. Englund Ged. 132 (1853). SDS 1900, nr 260, s. 3 (i fråga om ä. förh.). jfr (†): Färjbåt .. (dvs.) Rodd- eller segelbåt, som hyres för kortare sjöresor. Dalin (1851).
-BÅTS-TRAFIK. (förr) —
(a, b) -FART. (färj- 1852 osv. färje- 1911 osv.) (mindre br.) färd med färja; färjtrafik. Callerholm Stowe 63 (1852). Ramberg Svarta 245 (1911).
-HÅLLNING. (färje- 1848) hållande av färja; huvudsakl. i ssgr. Tiden 1848, nr 214, s. 4.
Ssgr (i fackspr.): färjhållnings-besvär,
-skyldighet.
-KARL. (färj- 1753 osv. färje- 1525 osv. färjo- 16811742) [fsv. færio karl] man som sköter en färja (i bet. a) l. en färjbåt. Jacob färjekars arffuingar. OPetri Tb. 74 (1525). Charon var .. Färjekarl uti underjordiske Rijket. Ehrenadler Tel. 716 (1723). (Gossen) skulle bli antingen färjkarl eller skogsarbetare, när han blev stor. Böök ResSv. 154 (1924).
-LINA. (färj- 1884 osv. färje- c. 1693 osv.) lina som är sträckt över ett vattendrag, där färjning är anordnad, o. medelst vilken färjan drages från den ena sidan till den andra. Carl XII Bref 437 (c. 1693).
-LÄGE. (färj- 1914 osv. färje- 1895 osv.) särskilt anordnat tilläggsställe för färja; särsk. till b. SD(L) 1895, nr 278, s. 4.
-LÖN. (färj- 1876 osv. färje- 1604 osv.) (numera bl. i fråga om ä. förh.) = -PÄNNINGAR. Stiernman Com. 1: 482 (1604). Obolen hade .. (den döde) i munnen, färje-lönen åt Charon. Strindberg HMin. 1: 99 (1905).
-MAN. (färj- 1784 osv. färje- 1614 osv.) [fsv. färio man] (mindre br.) färjkarl; särsk. (förr) om person som i ä. t. förde färjbåt i Öresund. Petreius Beskr. 2: 211 (1614). (Bland borgerskapet i Malmö voro) Färgemän 6 (osv.). Linné Sk. 181 (1751). SDS 1900, nr 260, s. 3.
-MANS-BÅT. (†) färjbåt; nästan bl. om dylik båt i Öresund. Loenbom Stenbock 2: 216 (1758). SFS 1861, nr 5, s. 2.
-MANS-LAG, n. (färj- 18401871. färje- 17861830) (förr) sammanslutning av ”färjmän” för gemensamt utövande av färjbåtstrafik. Färjemanslagets i Helsingborg öfverenskomne Articlar. Branting Förf. 1: 574 (i handl. fr. 1786). Stjerncreutz (1863).
-PASS. (i Finl.) färjställe. Haistila haltpunkt .. vid färjpass öfver floden. Ramsay VägvFinl. 120 (1895).
-PLATS. (färj- 18501924. färje- 1827) ort där färjtransport är anordnad. Land- och Lastnings-bryggan vid Röhälla Färjeplats. Branting Förf. 1: 456 (1827; möjl. efter handl. fr. 1803).
-PÄNNING. (färj- 1807 osv. färje- 1638 osv.) eg. om myntstycke som utgör l. ingår i färjlön, särsk. (jfr FÄRJA, sbst. a α) om det mynt som enl. ä. folklig sed lades i den dödes mun i och för överfarten över dödsfloden; vanl. (i sht i pl.): avgift för begagnande av färja. Abrahamsson 204 (1726; efter handl. fr. 1638). SvH 1: 202 (1903).
-RODD. (färj- 1860 osv. färje- 1827 osv.) färjtrafik bedriven medelst roddbåt. Branting Förf. 1: 459 (1827; möjl. efter handl. fr. 1823). Samfärdseln öfver Almarestäk besörjdes ännu till början af 1800-talet medelst färjrodd. Ymer 1901, s. 375.
(b) -RUTT.
(jfr c) -STAD. (färj- 1666 osv. färja- 1530. färje- 1555 osv. färjo- 15411862) färjställe; numera bl. i ä. benämningar på färjställen (stundom använda ss. egennamn). HH XI. 1: 108 (1530). Bron .. utgår från stadens kaj .., vinkelrätt öfver Göta elf, till den gamla färjestaden å Hisingen. TT 1881, s. 41.
-STUGA. (färj- 1911 osv. färje- 1820 osv.) för färjkarlar o. passagerare avsedd stuga vid färjställe. Strinnholm Vas. 2: 24 (1820). PT 1911, nr 149 A, s. 3.
(jfr c) -STÄLLE. (färj- 1783 osv. färje- 1734 osv.) angöringsplats för färja; ort där färjförbindelse finnes anordnad. Serenius T 3 b (1734). Nordberg C12 1: 643 (1740). Döss o. Lannge 193 (1908).
-SUND. (färj- c. 1643 osv. färje- 1757 osv.) smalt vattendrag (sund) över vilket färjtrafik är anordnad. Murenius AV 108 (c. 1643). Ströms sockens kyrka, belägen vid Ströms färjesund. SFS 1900, Bih. nr 15, s. 2.
(a, b) -TRAFIK. (färj- 1875 osv. färje- 1900 osv.) TT 1875, s. 270.
-TUR. om var särskild tur (resa) som en färja gör; särsk. till b.
-TÅG. färjlina. ÖoL (1852). Pontonierregl. 1880, s. 174.
B (†): FÄRJA-STAD, se A.
C: FÄRJE-BRYGGA, -BÅT, -FART, -HÅLLNINGS-SKYLDIGHET, -KARL, -LÄGE, -LÖN, -MAN, -MANS-BÅT, -MANS-LAG, se A.
-MÅL. (förr) Färge-mål, som Soknen årligen lemnar till färgans vid magt hållande. Hülphers Dal. 98 (1762).
-ORT, -PLATS, -PÄNNING, -RODD, -STAD, -STUGA, -STÄLLE, -SUND, -TRAFIK, se A.
-TYG. [jfr FARTYG] (†) färja (i bet. a), färjbåt. OxBr. 1: 178 (1622). Rudbeck Atl. 1: 175 (1679).
D (†): FÄRJO-KARL, -STAD, se A.
Spoiler title
Spoiler content