SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
FÅRA 3ra2, v. -ade; i bet. 2 b äv. FÅRAS, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(-o- 1581 (: utfohres)1735. -å- 1640 osv.)
Etymologi
[avledn. av FÅRA, sbst.2 Anm. fårad, p. adj., kan formellt höra såväl hit som till FÅRA, sbst.2; då det är vanskligt att avgöra, vilken bildning som i det ena l. andra fallet föreligger, ha alla exempel behandlats här]
1) (numera bl. ngn gg i poesi) motsv. FÅRA, sbst.2 1: draga l. köra fåror i (en åker o. d.); plöja (en åker) med årder, ärja; plöja. Linc. Nn 4 b (1640). Åckren i sig sielf är mycke tung, stenig och ganska mödosam at rijsta och fohra. VDAkt. 1735, F III 7. Bååth GrStig. 169 (1889). — jfr VÅG-FÅRA.
2) (mindre br.; se dock b, c, d) motsv. FÅRA, sbst.2 2: göra en fåra (ränna, räffla) i (ngt), göra en lång o. smal urholkning i (ngt); ofta i p. pf. med adjektivisk bet.: försedd med fåror (rännor, räfflor). Risberg Sof. 15 (1910). — jfr GENOM-FÅRA. — särsk.
a) [närmast avledn. av FÅRA, sbst.2] naturv. i p. pf. med adjektivisk bet. Retzius Djurr. 137 (1772; om fågelnäbb). (Växten) uppskjuter .. trinda, fårade stjelkar. Wahlberg Foderv. 213 (1835).
b) (i vitter stil, fullt br.) motsv. FÅRA, sbst.2 2 b; om ålder o. d. med avs. på ansikte, kinder o. d.; ofta i p. pf. med adjektivisk bet.; enst. refl. o. dep. Kunne vi hindra tiden att .. fåra vår panna? Wallin 1Pred. 2: 377 (c. 1830). Ling Tirf. 1: 62 (1836). Det var en lång mager gammal gubbe med fåradt ansigte. Ödman VårD 2: 188 (1888).
c) (i vitter stil, fullt br.) motsv. FÅRA, v. 2 c; med avs. på vattenyta. Adlerbeth Æn. 99 (1804). Weibull LundLundag. 267 (1890).
d) (fullt br.) motsv. FÅRA, v. 2 d: gräva ut en sänka l. en ravin i (ngt), erodera (en terräng). Oscar II 2: 184 (1855, 1888). En vågig slätt .., djupt fårad af raviner och floddalar. NF 16: 399 (1892).
e) (i poesi) oeg.: göra strimmig l. randig. Topelius Ljung 269 (1874, 1889). Jensen FjStig. 134 (1893).
Särsk. förb.: FÅRA UPP10 4. till 1.
1) köra upp fåror med årder. Fåra upp till potatissättning.
2) uppdela (ett fält) i tegar gm körning med årder l. plog; jfr FÄRA, v.
FÅRA UR10 4, till 2: göra en urgröpning l. ränna i ngt. Brauner Åker 116 (1752).
FÅRA UT10 4. (numera knapbast br.) = FÅRA UPP 2. Brauner Åker 54 (1752). CAEhrensvärd Brev 2: 215 (1798). jfr UTFÅRA.
Spoiler title
Spoiler content