SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
FÖRÄRA förä4ra l. fœr-, l. 4r-, i Sveal. äv. 032 (förä´ra Weste; förä`ra Dalin), v. -ade (GR 1: 19 (1521) osv.) ((†) pr. sg. -ä(h)r Wivallius Dikt. 55 (1630), Ingelman 176 (1828, 1843); -ä(h)rer GR 27: 78 (1557), Nordenflycht QT 1745, s. 142. ipf. -ärde Spegel SalWijsh. 31 (1711), Franzén Skald. 4: 27 (1832); -ärte RP 8: 274 (1640: -ärtes, sg. pass.), Celsius G1 2: 98 (1753). sup. -ärt (-ärdt osv.) PolitVis. 275 (1633), Ps. 1819, 63: 6 (rimmande med: beskärt). p. pf. m. o. f. -ärd Dalin Vitt. II. 4: 117 (1748), JGOxenstierna 5: 136 (c. 1817); -ährter, m. sg. RelCur. 231 (1682)). vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.), -NING (se FÖRÄRING); -ARE (se avledn.).
Etymologi
[jfr fsv. foräring; liksom d. forære efter mnt. voreren, motsv. t. verehren; till FÖR- II B o. ÄRA, v.]
1) (†) hedra l. ära (ngn l. ngt), bevisa (ngn) ära l. heder; tillbedja, dyrka, vörda; äv. med saksubj.: förvärva l. skänka (ngn) ära. LPetri Psalt. 91: 15 (1560). Wijsheten giffuer snillo och förstånd och förährar them som henne vndfå. Dens. Sir. A 4 b (1561). (Han begärde) att H. K. Majt till Hans Nåd hemkomsts högtid .. endera personligen eller genom sine legater föräre och bepryde wilde. HSH 12: 262 (c. 1580). Han war aff .. heela werldennes dommare .. fram för andra Potentater förährat. Phrygius Föret. 8 (1620). Eneman Resa 1: 191 (1712). Af högfärd vil han än, som Gud förärad blifva. Kolmodin QvSp. 2: 591 (1750). Möller (1790, 1807).
2) (†) förhärliga. OMartini Bew. B 1 b (1604). Herrens lekamen .. är förährat, thet är icke förwandlat vthi en annan Natur, vthan .. vpfylt medh Guddomligh herligheet. Därs. B 2 b.
3) (†) i uttr. förära ngn l. ngt med ngt, eg.: hedra ngn l. ngt l. bevisa ngn l. ngt ära gm att giva l. förläna ngt åt honom (henne) l. det, vanl. övergående i bet.: begåva ngn med ngt, skänka l. förläna ngn l. ngt ngt (jfr 4). (Han) förährade honom medh ett anseenligit taal Oxar. GR 1: 19 (1521). Förähra honom medh Adhelighe Titel och Frijheter. L. Paulinus Gothus MonPac. 392 (1628). (Diocletianus) beprydde och förährade .. Maximianum Herculeum jämwäl och medh Augusti Nampn. Schroderus Os. 1: 219 (1635). Vid afskedet blef Sven förärad med stora gåfvor. Strinnholm Hist. 2: 176 (1836).
4) giva l. skänka l. förläna (ngt, i sht ss. heders- eller vänskapsgåva l. belöning); ofta äv. med indirekt obj.; numera bl. om person, med obj. betecknande ngt konkret, o. nästan bl. i uttr. förära ngn (äv. ngt) ngt l. förära ngt till (i sht förr äv. åt) ngt, äv. (i sht förr) förära ngt till l. åt ngn. Asteropherus 30 (1609). Waskonien .. förährade (konung Dagobert) sin Broder Ariberto. Schroderus JMCr. 462 (1620). Hwadh som en obidin förährar (skänckier) wägra tuchteliga. Schroderus Comenius 876 (1639). Professoren Lidén (har) .. förärt Östgötha Nation et ganska vackert och utsökt Bibliotheque. SP 1780, s. 180. Det blott frihet är, / Som oss sällheten förär. Envallsson OförtMöt. 59 (1786). Seden att åt de aflidna förära allehanda skänker. Böttiger 4: 200 (1857, 1869). Gåfvor, som vid fästning förärades af fästemannen till fästmön. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 249 (1868). Hon (dvs. ämbetslådan) är till Nordiska museet förärad af (N. N.). 1MinnNordM VIII. 3: 4 (1884). Att .. den (dvs. boken) förärats honom som julklapp. Nilsson FestdVard. 129 (1925). — särsk.
a) (†) dedicera (en skrift till ngn). Then första booken förärar iagh Edher, min gunstige Gynte Oloffson, sampt Edhra älskeliga och dygdesamma hustru. PJGothus Helg. A 5 a (1593). Phrygius HimLif. A 3 a (1615).
b) (†) med bestämning inledd av prep. till, betecknande det syfte l. ändamål vartill ngt skänkes. RARP 2: 6 (1633). Månge rike Borgare i Holland förärte stora penninge-summor til detta försök. Celsius G1 2: 53 (1753).
Särsk. förb.: FÖRÄRA BORT. (†) till 4. RP 4: 37 (1634). jfr BORT-FÖRÄRA.
Avledn.: FÖRÄRARE, m.||(ig.). (†) till (3 o.) 4: person som skänker ngt, givare. Linc. Aaa 1 b (1640). Juslenius 480 (1745).
FÖRÄRING, se d. o.
FÖRÄRNING, se FÖRÄRING.
Spoiler title
Spoiler content