SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1927  
FÖR- ssgr (forts.):
(II B) FÖR-MOLMA. (-målm-) (†) söndermala, söndersmula (i bildl. bet.). Förmålma siälasinnet, / Uthslå de klokas syn. Lindschöld Vitt. 183 (1686).
-MOMMA, se FÖR-MUMMA.
-MON, se FÖRMÅN.
(II B) -MORDA. [efter mnt. vormorden] (†) mörda, bringa (ngn) om livet; jfr FÖR-MÖRDA. Konungen wardt .. aff sina egna Tiänare .. förmordat. L. Paulinus Gothus JClaesson 18 (1611). Om hon .. (barnet) siölf hade förmordat eller och huru saken sig hafwer. BtÅboH I. 3: 13 (1623). Lucidor (SVS) 4 (c. 1670).
(I 2 d) -MOSAISK3~020. (i fråga om gammaltestamentliga förh.) som ligger före den mosaiska tiden; som tillhör tiden före den mosaiska. Redan i förmosaisk tid. Nilsson Ur. 2: 41 (1862). Vi ha redan påpekat vanskligheten att draga slutsatser rörande förmosaisk gudstro från Genesis. Söderblom Gudstr. 348 (1914).
(II 2 a) -MUDDRING040 (jfr anm. 2:o sp. 2313). [efter t. vermoderung, till vermodern, förmultna, ruttna, av moder (se MUDDER); jfr ä. d. formudre, multna sönder] (i fackspr., föga br.) benämning på förmultning som försiggår vid hämmat lufttillträde, t. ex. träs förvandling under jorden (humusbildning). Keyser Kemien 3: 30 (1876).
-MULTEN, p. adj. [till MULTEN, p. adj., i anslutning till FÖR-MULTNA] (†) förmultnad, förvittrad, murken. Gamble .. förmultne Kramwarur. ArvskifteSthm 28/11 1671. En gammal och .. förmulten mergel. Wallerius Min. 24 (1747).
Avledn. förmultenhet, r. l. f. (†) Kalm Resa 2: 235 (1756).
(II 1 a, b) -MULTNA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), -else (föga br., 17741894), -ing (se d. o.).
1) intr.: fullständigt multna, undergå förmultning; ofta i p. pf. med adjektivisk bet.: multnad, sönderfallen; jfr HALV-, O-FÖRMULTNAD.
a) om (del av) organism l. ämne av organiskt ursprung (t. ex. ved, kläder, papper, torv); stundom särsk. betecknande upplösning som försiggår utan utvecklande av stinkande gaser, i motsats till förruttna; vanl. icke skarpt skilt från detta ord. Mæsse redhe .., the doch liggie och förmultna Hælst the inthet brukas. HFinlH 3: 164 (1552). Sielfva papperet var af ålder så förmultnadt, at det borde mycket varsamt handteras. Nordberg C12 1: 779 (1740). Kropparne förmultna i jorden. Schultze Ordb. 3163 (c. 1755). (Svamparna) förruttna, på samma sätt som djuren, då deremot de öfriga växterna vid sin upplösning förmultna. Thorell Zool. 1: 12 (1860). Den ena (torv-)mossen kan vara väl förmultnad, en annan oförmultnad. LAHT 1899, s. 154.
b) (†) om ämne av mineraliskt urspr.: vittra o. sönderfalla. Alun-Skifver .. faller af sig sjelf sönder och förmultnar i luften. Wallerius Min. 163 (1747). Den gamla golfläggningen, som bestått af kalkflisor, var förmultnad. Brunius Metr. 398 (1854).
c) mer l. mindre bildl.; i sht i p. pf. med adjektivisk bet.; förr särsk. (ss. ett slags stegring av DÖD, adj.; jfr d. o. 9): alldeles föråldrad, antikverad. Men det är ogiörligt at vänta någon säkerhet i dessa förmultnade berättelser (om läkarkonsten i Egypten). Lagerbring HistLit. 181 (1748). Hvad förmultnadt är, skall ramla. Tegnér (WB) 2: 145 (1813). Isaac: en form, som jag trodde förmultnad för ett sekel tillbaka. Tullberg SvRättskr. 5 (1862).
2) (†) tr.: komma att multna. Faxe IVetA 1787, s. 12. Gips .. förmultnar gräs ganska hastigt. CAEhrensvärd Bref 2: 209 (1798).
Särsk. förb.: förmultna bort. (†) till FÖR-MULTNA 1: ruttna bort. Allena Östgöterna .. moste .. liggia hemma på sopewrån och förmultna bort vthi skörbiugg. Schroderus JMCr. 283 (1620).
-MULTNING040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), r. l. f. vbalsbst. till FÖR-MULTNA 1; numera bl. i fråga om organiska ämnen, samt bildl.; förr äv. i fråga om ämnen av mineraliskt ursprung: förvittring, sönderfallande; i vetenskapligt fackspr. särsk. om organiska ämnens sönderfallande gm oxidation (spontan l. betingad av mikroorganismer), motsatt: förruttnelse, organiska ämnens upplösning gm klyvnings- l. spaltningsprocesser under invärkan av mikroorganismer. Icke heller har jag någorstädes funnit någon annan stenart hafva så allmänt undergått förmultning, som denne Finska Rapakivi. VetAH 1757, s. 232. Balsameringen hos Judarne skedde .. blott för at bevara den döda kroppen, så länge som möjeligt var, ifrån förmultning. Schützercrantz Olyksöden 27 (1775). I sin förmultning qvarstående inrättningar. Rydqvist Tid. 2: 34 (1840). (Lokas) utmärkta badgyttja, som undergått fullständig förmultning. 2NF 16: 996 (1911).
Ssgr (i sht i fackspr.): förmultnings-process. Post KoprJordb. 9 (1862).
-produkt. Post KoprJordb. 16 (1862).
-tillstånd~20 l. ~02. SkogsvT 1903, s. 29.
-värme. I drifbänkar drar man direkt nytta af förmultningsvärmet i den underliggande ströbädden. 2NF 35: 1171 (1923).
(II A) -MUMMA, v. -ade; -else (äv. mer l. mindre konkret: mask, förklädnad l. dyl.), -mumning (äv. mer l. mindre konkret: mask, förklädnad l. dyl., maskspel). (-momm- 16191669; -mum(m)- 16031814) [liksom ä. d. formumme efter t. vermummen (holl. vermommen), till mumme, mask, förklädnad, l. till det därav avledda verbet mummen (se för övr. MUMMENSKANS, MUMMERI)] (†) maskera; förkläda, kläda ut; i sht refl. o. i p. pf. med adjektivisk bet.; ofta oeg. l. bildl.: bemantla, dölja, i p. pf.: låtsad, föregiven, diktad, falsk, stundom: dold. PJGothus Os. 372 (1603). Dieffwulsens bedrägerij .. vthi en falsk och förmommat Orms skepna. Bullernæsius Lögn. 23 (1619). Fastelags Speel, vthi hwilke Folcket ränna omkring, förklädde och förmummade. Schroderus Os. 1: 670 (1635). The skulle förkläda sigh, förmumma sine Ansichter. Dens. Albert. 2: 133 (1638). Ehuru dhe wille med förlijckningh konstla och förmumma saken. VDAkt. 1707, nr 509. Sahlstedt (1769; i p. pf.). Din hamn, förmummad i Bergère, / jag ser uti Tartaren vandra. AGSilverstolpe Skald. 2: 19 (1810). Heinrich (1814).
Ssg: förmumme-spel. (†) maskspel, maskerad. Risingh Kiöph. 97 (1669).
Spoiler title
Spoiler content