SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1928  
FÖR- ssgr (forts.):
FÖR-TRYTEN, se FÖR-TRUTEN.
(II 1 a γ) -TRÅDA. [jfr (ä.) d. fortræde, t. vertreten samt FÖR-TRÄDA, v.2] (†) söndertrampa; förtrampa; äv. bildl. Lind (1738; under förtrampa). Gud förtråde Satan under våra fötter snarliga. VDAkt. 1770, nr 559.
-TRÅNA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), -ing.
1) (†) förtvina; tyna bort. Lemmars förtråning. Haartman Sjukd. 369 (1765). Förtrånande krypväxter. Cygnæus 4: 153 (1848). Schulthess (1885; med hänv. till förtvina).
2) (i vitter stil, numera föga br.) förtäras av längtan l. sorg l. ledsnad o. d., tråna bort. Börk Darius XVIII (1689). Hellre förtråna och aldrig få man, / Än nedom sin börd sig förringa. Lenngren (SVS) 2: 224 (1798). Kindblad (1871).
-TRÅT, n. (-trot 1572. -trut 1543. -tråt 15271597. -trått c. 1585) [liksom ä. d. fortrod av mnt. vordrot, vbalsbst. till vordrēten (se FÖRTRYTA); jfr t. verdruss. Jfr FÖRTRET o. FÖRTRYT] (†)
1) ovillighet, tröghet; trötthet, leda (vid ngt); jfr FÖRTRYTA I 1 o. FÖRTRUTEN 1. PJGothus Böön. c 5 a (1572). Icke läta .. Werldennes otacksamheet, haat, förfölielse och mootstånd, beweeka sigh til förtråt, trögheet och affall. Dens. Post. 4 (1597).
2) oförrätt; förfång; vad som göres till ngns skada l. fördärv; jfr FÖRTRET 2 a. Sådane förtrut och otilbörlige stycker, som hans nåde j then motten oförskullet wederfarett är. GR 15: 629 (1543). Brahe Kr. 59 (c. 1585).
3) besvärlighet, motighet, vidrighet; jfr FÖRTRET 2 b. GR 4: 46 (1527).
-TRÅTTEN, se FÖRTRUTEN.
(II 2 a) -TRÄA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v. -ade.
1) (i sht i fackspr.) förvandla till trä; i pass. med intr. bet. o. ngn gg ss. refl.: övergå till l. förvandlas till trä, bliva träaktig l. vedartad; i sht i p. pf. (Lucern) blir från början af blomningen allt mer och mer förträad. LAT 1875, s. 171. LAHT 1903, s. 38.
2) (föga br.) i p. pf. ss. adj., bildl.: ”träaktig”, fördummad, ointelligent. (Det) är tvifvelsutan bättre, att erhålla ur-textens mening correct, om än något förträad, än en i brådska äfventyrad omskrifning. Atterbom i SvLittFT 1836, sp. 170. Cygnæus 6: 424 (1842). En förtrampad, förträad själ. Rösiö Revolt 1: 97 (1904).
(II A) -TRÄCK, m. l. f. [av mnt. vortreck, bortdragande; jfr holl. vertrek] (†)
1) i fråga om handelsvaror: avsättning, avgång, åtgång. Häär ähr liten ock ringa förtreck medh copparn. OxBr. 11: 455 (1631).
2) [jfr FÖR-TRÄCKA] avresa, bortresa. OxBr. 11: 538 (1636).
(II A) -TRÄCKA. [av mnt. vortrecken, draga (ngt) bort, intr.: avresa; jfr d. fortrække, holl. vertrekken] (†) resa bort, draga sin kos. Ekeblad Bref 1: 296 (1653).
-TRÄD, se FÖR-TRÄDE.
(I 6) -TRÄDA (fö`r-träda Weste), v.1 [jfr mnt. vortreden, holl. voortreden, t. vortreten. Jfr FÖRETRÄDA, v.1] (†)
1) träda fram; jfr FÖRETRÄDA, v.1 1. LKagg (1698) i HH 24: 2. Förträda (företräda) vid en domstol. Lind (1749). Weste (1807; anfört ss. obr. o. med hänv. till företräda).
2) intaga (en) mera upphöjd l. gynnad ställning än (en annan), gå före (en annan); jfr FÖRETRÄDA, v.1 3. Mången täncker ey widt, den doch förträder al' andre. JRudhelius (1665) i 2Saml. 35: 226.
(II 1 a γ) -TRÄDA, v.2, -else (se avledn.). [jfr d. fortræde, mnt. vortreden, t. vertreten samt FÖRTRÅDA] (†)
1) skada l. förstöra gm trampning.
a) trampa sönder, förtrampa; äv. bildl. Fridzens gudh förträdhe dieffwulen vnder idhra föter snarligha. Rom. 16: 20 (NT 1526; Bib. 1917: fridens Gud skall .. låta Satan bliva krossad under edra fötter). Wettersten Forssa 63 (c. 1750).
b) med avs. på (del av) fot: skada gm trampning. (Stundom) halta Hästar, och hafwa lijkwäl intet förträdt Kotan. IErici Colerus 2: 336 (c. 1645).
2) [jfr FÖRTRAMPA 2] bildl., med avs. på befallning o. d.: överträda. SUFinlH 4: 211 (1613).
Avledn.: förträdelse, f. (†) till FÖR-TRÄDA, v.2 2: överträdelse. GR 14: 36 (1542).
(II B, I 6) -TRÄDA (fö`rträda Weste), v.3, -are (se avledn.). [liksom d. fortræde efter t. vertreten med påvärkan av FÖRETRÄDA, v.2] (†)
1) i fråga om intagande l. innehavande av plats l. tjänst o. d.
a) i uttr. förträda (ngns) ställe l. rum, ngn gg förträda i ngns ställe, träda i stället för (ngn), representera (ngn); jfr FÖRETRÄDA, v.2 2; äv. bildl. Schroderus Liv. 935 (1626). Någon .., som skulle kunna vara god att förträda i Nilz Måntzons stelle. RP 8: 224 (1640). (H. S.) har för denne gången här förträtt sin farbroders Anders Stuarts ställe på Ridderhuset. RARP V. 1: 87 (1652). Werldsliga Domare, och hwilka som hälst förträda Öfwerhetsens stelle. Ekman Siönödzl. 308 (1680). Artigheten förträdde hos henne skönhetens ställe. Ågren Gell. 71 (1757). Widegren (1788).
b) med avs. på syssla l. tjänst l. ämbete o. d.: sköta, förestå, förvalta, bekläda; med avs. på uppdrag o. d.: fullgöra, förrätta; jfr FÖRETRÄDA, v.2 1. AJGothus ThesEp. 3: 110 (1619). Wår LandtMarsch(alk) som .. sitt Embete Redeligen och med gott manier förträdtt. RARP 3: 219 (1642). Han war af H: K: M:tt och dem (dvs. adeln) der till förmått, att förträda denna Act (dvs. ordförandeskapet) för Adelen för denna gången. RARP 4: 3 (1645). Sahlstedt (1757). Weste (1807; anfört ss. obr. o. med hänv. till företräda).
c) inträda i (plats l. ställe l. tjänst o. d.), tillträda (tjänst). När .. pastor futurus (dvs. den blivande pastorn) har geldet förträdt. Murenius AV 207 (1650).
2) uppträda till försvar för (ngn l. ngt), försvara; understödja, hjälpa; jfr FÖRETRÄDA, v.2 4 a. Chesnecopherus Skäl Hh 2 b (i handl. fr. 1594). Han (skulle) sjelf .. sigh hijt förfoga och sitt goda nampn förträda. RP 1: 14 (1626). Iag wet att tu min Talmann äst, then trolig mig förträder. Vultejus Post. G 1 b (1686). särsk. i uttr. förträda ngns saker, taga sig an l. sköta ngns saker; jfr 1 b. Wore nyttigt, att någre gode Man wäldes som stadigt wore här tillstädes som Ridderhusetz saker förträdde. RARP 3: 34 (1638). Swedberg SabbRo Förmäle § 5 (1710).
Avledn.: förträdare, sbst.1, m. (†) till FÖR-TRÄDA, v.3 2: försvarare. Krafftennes Herre är medh osz, wår Förträdare Jacobs Gudh. Schroderus Os. 1: 293 (1635; lat.: susceptor noster Deus Iacob).
-TRÄDARE, sbst.2, m. [tillfällig biform till FÖRETRÄDARE, sbst.1; jfr ä. d. fortræder] (†) företrädare (se FÖRETRÄDARE, sbst.1 3). Tessin Bref 1: 192 (1752).
(I 6) -TRÄDE (enl. Hof Skrifs. 230 (1753) uttalat med huvudaccenten på första stavelsen), l. -TRÄD, n. (-tred 1658. -träd c. 16201696. -träde 16331795) [efter mnt. vortrede; jfr t. vortritt] (†) vbalsbst. till FÖR-TRÄDA, v.1
1) till FÖR-TRÄDA, v.1 1: framträdande, företräde (se d. o. 1). Lagerström Bunyan 1: 139 (1727). Serenius (1741).
2) till FÖR-TRÄDA, v.1 2: försteg, företräde (se d. o. 2). Gustaf II Adolf 73 (c. 1620). Håfspråket .. som för alle andre bör hafva förträdet hos oss. Tiällmann Gr. 31 (1696). (Sv.) förträd (lat.) præferentia. Salberg Gr. 53 (1696). Sahlstedt CritSaml. 384 (1764). Sjögren (1795). särsk.
a) i uttr. göra ngn förträde, vinna försteg framför ngn. Jagh hafwer många Competitores (dvs. medsökande), som förmedelss recommendationer, Patronerss intercession, och andra omständigheeter kunna giöra migh förträde. VDAkt. 1666, nr 227. Därs. 1692, nr 135.
b) företrädesrätt, privilegium. Franciscanerne hade låfvat .. (Kadin) 12 pungar eller 6000 Rdr, om på hans inlaga de blefvo bibehåldne vid deras gamla frihet och förträde. Eneman Resa 2: 235 (1712). 2RARP 4: 400 (1727).
3) till FÖR-TRÄDA, v.1 2: överlägsenhet; jfr FÖRETRÄDE 3. JMatthiæ 2: 27 (1643, 1658). All oskyldig täflan om förträdet uti dygd. Mörk Ad. 2: 65 (1744).
(I 1 a, d) -TRÄFFEN, r. l. m. [jfr t. vortreffen, n. (i bet. 2)] (†) mil.
1) avantgarde. För-träffen (eller Avant-gardet) var sammansatt af de öfrige, lättbeväpnade hjelptropparna. SvLitTidn. 1819, sp. 722.
2) om den främre linjen av truppförband i en slagordning i förhållande till bakomvarande linje (andra ”träffen”, ”huvudträffen”). Uggla Krigsk. 138 (1880).
Spoiler title