SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1927  
FÖRERINRING 3r~ærin2riŋ l. 3r~, l. ~ä- l. ~e-, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[efter t. vorerinnerung; till FÖR- I 2]
(föga br.) i förväg gjord påminnelse l. anmärkning. Landell Bligh VI (1795). Några förerinringar med afseende på ämnets omfång torde vara på sin plats. JVising i GbgHÅ III. 9: 3 (1897). Sköld Fichte 5 (1914).
Spoiler title