SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1927  
FÖRFATTARE förfat4are l. fœr-, i Sveal. äv. 0302 (förfa´ttare Weste), m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr d. forfatter, t. verfasser]
vbalsbst. till FÖRFATTA.
a) om ngn i hans förhållande till en skriftlig framställning som han utarbetat l. håller på att utarbeta; ofta skrivet förkortat: förf.; jfr AUKTOR. Till herr N. N. med tacksamhet från förf. (dedikation på bok o. d.). Lind (1738). (Verelius') Index lingvæ veteris Scytho-Scandicæ Sive Gothicæ är utgifven, efter författarens död, af Prof. Rudbeck. Hof Skrifs. 274 (1753). Dessa broschyrer voro väl anonyma, men det blef snart kändt, hvilka författarne voro. De Geer Minn. 1: 274 (1892). Författare vare ej skyldig, att å tryckt skrift låta sitt namn utsättas. SFS 1906, nr 37, s. 3.
b) person som gjort sig känd gm författande l. mer l. mindre yrkesmässigt ägnar sig åt att författa; utan närmare bestämning särsk. i fråga om skönlitterärt l. vittert författarskap; stundom närmande sig bet.: en författares produktion; jfr AUKTOR, DIKTARE, SKALD, SKRIBENT, SKRIFTSTÄLLARE. En berömd, framstående, klassisk författare. En dramatisk, skönlitterär, vetenskaplig författare. Läsa en författare. Hur man skall hviska: se Poeten! / Se der vår Herr Författare! Kellgren 2: 235 (c. 1783). Utländska författare, vilka behandlat danslekarna, .. ha sammanslagit dem med sånglekar och andra lekar. Nilsson FestdVard. 84 (1925).
2) till FÖRFATTA 10; numera bl. (i fackspr.) med anslutning till det bruk av ordet som omnämnes i anm. nedan. Mecklin BegTonk. 7 (1802). Hvarje Svensk .. belönar dess (dvs. den kolossala porfyrvasens) författare med sin tacksamhet; ty, såsom konstalster, är detta en nationalegendom. Unge Dal. 1: 47 (1829).
Anm. I Lag om rätt till litterära och musikaliska värk 30/5 1919 förstås med författare upphovsman till 1) skrift o. muntligt föredrag, 2) musikaliskt värk, 3) teckning samt grafisk l. plastisk avbildning där teckningen l. avbildningen är av vetenskaplig l. teknisk art, 4) mimiskt värk (balett l. pantomim), 5) kinematografiskt värk. SFS 1919, s. 821.
Ssgr (i allm. till 1): FÖRFATTAR-, äv. FÖRFATTARE-ANLAG~02, äv. ~20. Knös Elfv. 45 (1852).
-ANSVAR~02, äv. ~20. i sht jur. ansvar för en publicerad skrifts författande. Utgifvare af Dagblad och Veckoblad .. (äro) ensamme .. underkastade Författareansvar. TryckfrFörordn. 1810, 4: 7. SFS 1906, nr 37, s. 3.
-ARVODE~020, äv. ~200. arvode för författande av ngt. Atterbom (1819) i 2Saml. 27: 54. De Geer Minn. 1: 119 (1892).
-BANA. jfr BANA, sbst.1 1 g γ. Phosph. 1810, s. 310. Såväl böjelse som behofvet af ökade inkomster förde honom in på författarebanan. NF 5: 1127 (1882).
-BEGÅVNING. begåvning ss. författare. NF 6: 578 (1882).
-FIRMA. sammanslutning av två l. flera personer som idka yrkesmässigt författarskap tillsammans. Erckmann-Chatrian .., fransk författarefirma, bestående af Emile Erckmann och Alexandre Chatrian. NF 4: 631 (1881).
-FÅFÄNGA ~200 l. ~020. (ngns) fåfänga l. stolthet ss. författare; äv.: för författare typisk fåfänga. Utgjutelser af den egna sårade författarefåfängan. SKN 1842, s. 257. VetAÅrsb. 1910, s. 310.
-FÖRENING. Sverges författarförening. Författarföreningar ha i regel till ändamål att tillvarataga sina medlemmars ekonomiska yrkesintressen, bilda stipendie- och understödsfonder o. s. v., men ha ej, eller endast undantagsvis, litterära syften. 2NF (1908).
-GÅVA. (i vitter stil, föga br.) jfr -BEGÅVNING. Tegnér (WB) 6: 312 (1830). Stjernstolpe, som, utom sin vittra författaregåfva, egde vackra anlag för målning och musik. CGStrandberg i SAH 45: 15 (1869).
-HEMLIGHET~102 l. ~200. särsk. i fråga om förhållande(t) att författarskapet till ngt hålles hemligt. Att författarhemligheten .. uppenbarats. MLamm (1919) hos Dalin Arg. (SVS) 3: IX. —
-HONORAR, förr äv. -HONORARIUM. författararvode. Snellman Tyskl. 413 (1842). Janzon Hor. 31 (1899).
-INDIVIDUALITET. Hammarsköld SvVitt. 2: 56 (1819). Vetterlund StudDikt. 109 (1901).
-LEXIKON. i lexikalisk form uppställd redogörelse för o. behandling av (ett lands l. en orts osv.) författare. Von der Hardts Holmia literata, ett slags Stockholmskt författarelexikon. HSchück i 2Saml. 8: 113 (1887). Snoilsky i 3SAH 17: 182 (1902).
-MÄRKE. (föga br.) signatur. Lundin NSthm 469 (1889). Mattis Lundström, f. Tengbom (Författarmärket ”Mattis”). VL 1908, nr 63, s. 5.
-NAMN. namn som bäres av en författare; särsk.: namn som utsatt på en skrift anger författaren; äv.: signatur. Detta Författarenamn (dvs. C. J. Brunjeanson) är nu mera helt och hållet bortglömdt. Hammarsköld SvVitt. 1: 356 (1818). Märket S. L—d och det däraf bildade författarenamnet Esselde. Lundin NSthm 624 (1889). Utsätter någon å skrift .. orätt författare- eller utgifvarenamn, dömes till straffarbete. SFS 1897, nr 34, s. 5.
-PERSONLIGHET. Lysander RomLittH 25 (1858). Två skenbart motsatta sidor i Viktor Rydbergs författarpersonlighet. EHTegnér i 3SAH 11: 118 (1896).
-RÄTT, r. l. m. i sht jur. författares ensamrätt till publicering av sina värk; i fackspr. numera äv. användt med vidsträcktare innebörd, med anslutning till det bruk av författare som omnämnes i anm. föreg. sp. SFS 1877, nr 28, s. 2. Björling CivR 212 (1908). SFS 1919, s. 824.
-VÄRKSAMHET~102 l. ~200. Hammarsköld SvVitt. 1: 106 (1818). Den författareverksamhet, Nyblæus utvecklat, har varit betydande. 4GbgVSH V—VI. 3: 9 (1900, 1903).
-ÄRA, r. l. f. Atterbom FB 37 (c. 1855). Ingendera framträdde med några anspråk på författarära. Schück i 3SAH 28: 113 (1916).
Spoiler title
Spoiler content