SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1927  
FÖRHANDLA förhan4dla l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förha´ndla Weste; fö`rhánndla (i bet. I 2), förhànndla (i bet. II c) Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.); -ARE (se avledn.).
Etymologi
[fsv. forhandla (i bet. I 2), liksom d. forhandle efter mnt. vorhandelen; i nyare tid (jfr anm. nedan) efter t. verhandeln; till FÖR- II (i bet. II a till 1 a δ, i bet. II c till 1 c γ, i övriga bet. till B) o. HANDLA. Anm. I bet. I 2, som allt ifrån fsv. tid har varit huvudbet., synes ordet vid midten av 1600-talet ha kommit ur bruk, men inlånades åter från t. under förra hälften av 1800-talet. Jfr Dalin (1852)]
I. motsv. HANDLA i detta ords allmänna bet.
1) (†) förfara, gå till väga (med ngt); styra om l. ställa om (ngt); utföra, uträtta, värkställa (ngt); laga (så att ngt sker o. d.). Ingen som will openbar wara, förhandlar någhot hemligha. Joh. 7: 4 (NT 1526; Bib. 1917: utför sitt verk i hemlighet). Atj wilde så skaffa och förhandle, atuj sådana salt för ett temeligitt och lideligitt köp bekomma motte. GR 14: 101 (1542). Huru tu medh the godz förhandle skaltt, som ... Därs. 19: 89 (1548). Därs. 26: 379 (1556). — särsk.
a) företaga, förrätta (en ceremoni, gudstjänst o. d.); i fråga om nattvardens sakrament äv. övergående i bet.: utdela. LPetri DialNattw. D 5 b (1562). Ther som Herrens Natwardh warder effter Christi instichtelse förhandlat. OMartini Bew. B 4 a (1604). Huru .. (barnmorskorna) vthi nödhfall skole dopett rätt förhandla. SynodA 1: 12 (1607). The tijder gudztiensten ther (dvs. i kyrkan) förhanlas. VDAkt. 1693, nr 909. Bælter Cerem. 157 (1760).
b) refl.: handla, bete sig (så l. så). M. Larentz (har) .. vti alltt thett konungslige regimentte, sigh ganske otrooligen förhandlett emot sin herre. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 82 (1539). Lundström LPGothus 1—2: 234 (i handl. fr. 1613).
2) förehava ärende o. d. till överläggning l. beslut l. ngt till diskussion (i sht mellan parter, i rådplägande l. beslutande församling o. d.).
a) intr.: överlägga, underhandla, hålla överläggning(ar) l. föra underhandlingar (om ngt); förr äv. övergående i bet.: göra överenskommelse l. sluta avtal (om ngt); vanl. med bestämning inledd med prep. om, betecknande föremålet för överläggningen osv. The Danska .. haffua nw haffth syna mynduge senningebud hoss oss, at fforhandla om frid. GR 1: 185 (1524). Sedan förhandlades them emillan så, at för Dacken gaffz Gislare. Girs G1 187 (c. 1630). (Den franska) Nationalförsamlingen .. förhandlar under ledning af senatens president och byrå. SvAlm. 1895, s. 45. Statstjänarna såsom förhandlande och medbestämmande parter i frågor rörande lönevillkor m. m. NDA 1913, nr 112, s. 7. — särsk.
α) i numera obr. uttr. (jfr β). Ath vdij Hamburg .. är forhandlett tiil friidh och endreckt emellom kon:ge May:t tiil Danmark och the Lubske. GR 11: 91 (1536). Hertig Johan förhandlade på Broderens Gifftermåhl i Engeland. Girs G1 234 (c. 1630).
β) (†) i fråga om rättegång o. d.: hålla rannsakning (om ngt), undersöka (huru ngt förhåller sig). (Inför rätten) warder förhandlat om .. (den anklagade) then misgerningena giordt haffuer eller ey. OPetri 2: 301 (1528). Huorled(is) om Henrich Jnsses godtz war ransakedt och förhandlitt. TbLödöse 70 (1587).
b) tr.: överlägga l. underhandla om (ngt), hålla överläggning(ar) l. föra underhandlingar om, diskutera (ngt), avhandla (ngt); numera bl. med obj. bestående av pron. i n. sg. l. av subst. med allmän bet. (”sak”, ”ärende” o. d.) o. företrädesvis i pass. GR 1: 250 (1524). Huadt her ær forhandtlat med riikitzins raadt. Därs. 2: 114 (1525). Tollen widh Bahuus (skulle) förhandlas. OPetri Kr. 223 (c. 1540). Alla Statsärender och äfven enskildas angelägenheter af större vigt förhandlades (i Rom) i Senaten. Kolmodin TacAnn. 1: 291 (1833). Frågan om riksdagens ombildning (hade) blifvit lifligt förhandlad i landet. Odhner Lb. 319 (1870). Hallström El. 124 (1906). — särsk.
α) (†) övergående i bet.: träffa överenskommelse l. avtal l. fatta beslut om (ngt), överenskomma om, avtala, besluta (ngt); äv. med att- sats l. indirekt frågesats. Varth och thaa förhanlad ath byrstelss kyrke skal .. beholla thee iiij (dvs. fyra) örtugærs landh iordh. GR 4: 10 (1527). Ther bleeff forhandlat med hwad wilkor konung Birger skulle giffuas löösz. OPetri Kr. 111 (c. 1540). (Där) bleff .. (med) segill och breff stadfest och fulgiordt huad som förhandlatt war (mellan den danske o. den svenske konungen). Brahe Kr. 26 (c. 1585).
β) (†) i fråga om mera teoretisk diskussion l. framställning o. d.: (muntligt l. skriftligt) avhandla l. behandla (ett ämne o. d.); ofta övergående i bet.: utlägga, förklara (en text o. d.), förkunna (Guds ord o. d.), meddela (ngn ngt). Gudz hellige ordt, som nu .. clarlige och rettelige prediget ock förhandlat är. RA 1: 556 (1547). Så att (vårt brev) .. almogen motte seden beskedeligen (dvs. klart o. tydligt) förhandlett bliffve. GR 20: 31 (1549). Skall thedh ware fritt .. vdi samme Academia (i Uppsala), at läse(,) tractere och förhanndle, alle Booklige konster. Thyselius HandlLärov. 2: 8 (1595). Så träder Presten på predikestolen, förhandlandes dagsens Epistel. KOF II. 1: 111 (1659). Utan vidlyftigt företal förhandlas sedan et stycke af Catechismo. Bælter Cerem. 323 (1760).
II. motsv. HANDLA i bet.: driva köpenskap, köpa o. sälja.
a) (†) driva handel med (ngt); (gm försäljning l. byte) avyttra, byta bort, sälja, försälja (ngt). Alle .. schola her frij och obehindrade .. theres gotz for handtla. GR 3: 140 (1526). Samme spanmåll vele vij förhandle till Holländerne. OxBr. 10: 288 (1626). Förhandla en sto för en häst. Schultze Ordb. 1746 (c. 1755). Lovén Dante 2: 115 (1857).
b) (†) (upp)köpa, upphandla (ngt); med refl. indirekt obj.: tillhandla sig (ngt). När godt köp är, tå kunde j medh een ringe summa penninger mykit mere godz förhandle. Stiernman Com. 1: 199 (1567). PublTomtören 13/5 1726, s. 3. — jfr TILL-FÖRHANDLA.
c) (numera knappast br.) refl.: gm oklok l. olycklig handel ådraga sig ekonomisk förlust l. skada; förköpa sig. Weste (1807; med hänv. till förköpa sig). De (bruksägare) som förhandlat sig. JernkA 1817, 2: 8. Tegnér (WB) 4: 217 (1822). Dalin (1852).
Avledn.: FÖRHANDLARE, m.||ig.
1) till I 2: ombud vid förhandling(ar), underhandlare. 2NF 4: 1050 (1905).
2) (†) till II a: försäljare. SvD 1898, nr 300 A, s. 3.
FÖRHANDLING, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content