SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1927  
FÖRLAG förla4g l. fœr- (Anm. Uttalet — ∪ förekommer hos Bellman SkrNS 2: 180 (1789; i vers)), sbst.2, n.; best. -et; pl. = (RARP 4: 560 (1651) osv.), äv., numera bl. ngn gg, i konkret(are) anv. (särsk. i bet. 6 d), -er (GR 10: 348 (1535), Östergren (1923)).
Etymologi
[efter mnt. vorlach, vorlacht l. t. verlag, vbalsbst. till vorleggen resp. verlegen (se FÖRLÄGGA, v.2); jfr mnl. verlech, ävensom fsv. forlag, bestämmelse, förbehåll, villkor, isl. forlǫg, pl., (ngns) lott, öde. — Jfr FÖRLAG, sbst.1]
1) [jfr motsv. anv. i mnl.] (†) förevändning, undanflykt; jfr FÖRLAGA 2. L. Paulinus Gothus (1638) hos Annerstedt UUH Bih. 1: 346. En Styrman som Skepzbrott i Hampnen god tager, / Han kan ey uhrsäktas med någre förlager. Törnewall B 1 a (1694).
2) förskott av pänningar l. varor; numera i sht om försträckning av pänningar i form av lån för drivande av affär o. d. l. för utförande av arbete; äv. konkret: förskotterade l. förskjutna pänningar l. varor; särsk. om förr inom bärgvärksindustrien vanligt, gm vissa i lag fastställda bestämmelser reglerat förskott i pänningar l. varor, dels från en kapitalist till en tillvärkare med skyldighet för denne att leverera all sin tillvärkning till kapitalisten o. dels från bruksidkare o. d. till arbetare mot senare fullgörande av arbetsprestationer; äv. om numera i sht inom vävnadsindustrien förekommande förskott av råvaror som av en arbetsgivare lämnas till arbetare l. handtvärkare som i sina hem l. i egna värkstäder arbeta för arbetsgivarens räkning; förr äv. allmännare: förskott. Gå i förlag för ngn, försträcka ngn med pänningar l. varor; ligga i förlag (i stora förlag) för ngn, hava fordran hos ngn på grund av lämnad försträckning; förr äv. gå i stora förlag, taga förlag, mottaga försträckning, hava förlag, hava skuld på grund av mottagen försträckning. Thenne Salttpetter Siudere .. haffuer waritt her och begäredt Förlagh aff oss ock föregiffuitt, att han wille förskaffe Oss en heell hoop Salpetter igen. GR 19: 127 (1548). I andhre land .. så hafwe så Smedher som andhre sine förlagh, att Köpmän och Factorer thagha aff them theras arbethe. RARP 4: 560 (1651). Alle the, genom hwilkas förlag och Medell Kopparen eller järn tilwärckes. Schmedeman Just. 293 (1652). At Riksens Ständers Manufactur-Contoir skal påstå förmånsrätt .. för de understöd af Manufactur-fonden, hvarmed Fabriques-Idkare bispringas, fram för de förlager, som dem af Handlande kunna lemnas. PH 5: 3274 (1752). Förlag för Kläde-Väfvare. Därs. 4: Reg. (1754). Värkställigheten af denna inrättning (dvs. handelskommissariatet), då den tilhörer Kronan, vinner .. mycket därvid, at Kronan kan gå i stora förlager, och kan altid giöra inköpen, då priserne äro lägst. Bergeström IndBref 244 (1770). En af Fægervall uppsatt nota för nedresan (till Lund) och vivret vid höstterminens början lyder: .. Förlag på hushyran .. 10: — (osv.). Wrangel TegnKärlekss. 95 (cit. fr. 1794). För mina egna underhafvande ligger jag i betydliga förlager, på det de ej måtte hungra ihjäl. Tegnér (WB) 7: 236 (1831). Den, som åt tillverkare af hittills så kallade fristadsarbeten meddelar förlag af verktyg, rudimaterier, födoämnen eller penningar. SFS 1833, s. 81. Gifver man annan förlag till idkande af bergsbruk eller grufvedrift (osv.). Därs. 1883, nr 16, s. 1. Bevaka sin fordran på grund av det lämnade förlaget. Östergren (1923). — jfr BÄRGS-, KASSA-FÖRLAG. — särsk.
a) (†) i uttr. göra förlag, göra försträckning, tillsläppa pänningar l. varor. Haffuer .. kon. mt tiil Swe. för same longwarige fegde skull szå forblottadt siig, ath h. kon. mt icke formå någenn yttermere forstreckningh eller förlag ath göre. SvTr. 4: 487 (1536). Giöra förlag på jern. Serenius (1741). (Han) sonderade .. oss om vi ville gjöra förlag af skinn och silke, så ville han begynna at sy handskar. Dahlberg Lefn. 37 (c. 1755; uppl. 1911); jfr 3. — särsk. i fråga om tillsläppande av medel för utgivande av bok l. skrift o. d.; jfr 6. KOF II. 2: 365 (c. 1655). Gjöra förlag til en bok. Lind (1749). Heinrich (1814).
b) nat.-ekon. om det förhållande att en näring drives på sådant sätt att en kapitalist lämnar råvaror åt en tillvärkare samt övertager hans produktion; form av industriell värksamhet för vilken dylikt förskotterande är karakteristiskt. EkonS 2: 294 (1897).
c) (†) i uttr. ligga under förlag, närmande sig bet.: skuld i vilken ngn råkat på grund av erhållen försträckning. Den, som har egen skog och egen grufva samt egen tillvärckning, den kan tåla det honom är pålagdt (i kontribution), men en annan, som ligger under stort förlag, han kan ey tåla det. 2RARP 5: 179 (1727).
d) (†) närmande sig bet.: förlagsavtal. En redig Handel och förlager .. böra (icke) rubbas. PH 5: 3236 (1752).
e) (†) närmande sig bet.: kreditgivning. Tål icke, at Utlänningen blandar sig i våra bergslags förlager. Posten 1769, s. 469.
f) (†) närmande sig bet.: utlägg. (Den finaste rocken) fordrar åtminstone ett förlag som de fattige ej kunna bära. Tegnér (WB) 8: 292 (1838).
g) (†) oeg., i uttr. på eget förlag, för egen räkning. Alla dessa ammunitions persedlar .. tilhandlade sig Konungen (dvs. Erik XIV) på eget förlag .. emot hvarjehanda varor, som han utskeppade på egna fartyg. JTengström i 1VittAH 4: 208 (1783). Bonaparte .. förde krig på eget förlag. Adlerbeth Ant. 2: 160 (c. 1815).
3) (†) material som samlats för att bearbetas till ngt, material som behöves för bedrivandet av en värksamhet. (Vid) små ugnar .. fordras (icke) så stort förlag uti ämnes-jernet. Rinman Jernförädl. 331 (1772). Inneliggande förlag, bestående af hel och halffärdige hattar samt ull och harskin. ArvskifteVäxiö 1839 (efter hattmakare); jfr 5 b.
4) kapital, driftskapital, rörelsekapital, kapital att göra utlägg av; numera bl. (i sht i fackspr.) om för ngn affärsrörelse upplånat kapital (jfr 2); förr äv. allmännare, om för ngt ändamål erforderligt kapital. HSH 6: 133 (1658). Han har intet förlag at drifva sitt värk med. Serenius (1741). De (bruksidkare), som icke hade sitt förlag af främmande Nationer. Oelreich 412 (1755). Näringarna (hava) icke inom sig sjelfva kunnat finna förlager. SvLitTidn. 1817, sp. 60. BKonvLex. (1924). (†) Til at vthrätta itt så stoort ämbete (dvs. överhetens), är för nödhen förlagh och lön. PErici Musæus 2: 332 b (1582). — särsk. (†) närmande sig bet.: anslag. Till detta wäl meente wärcks (dvs. lappskolans) fortställande .. (skall) ett fast större förlag äskas (av regeringen). KyrkohÅ 1914, s. 431 (1634).
5) beredskap; förråd.
a) i uttr. l. i förlag, i förråd; särsk. i uttr. hava ngt på l. i förlag, hava ngt till hands, så att man kan tillgripa det vid behov, hava ngt i förråd l. på lager; ofta i förb. ngt finnes på l. i förlag, ngt finnes till hands l. i förråd l. på lager; äv. i förb. arbeta på förlag, arbeta på lager l. i förråd, motsatt: arbeta på beställning. Samla och ha på förlag. Och skulle hvad som åstundas ej ägas i Förlag, skall det på lofvad tid blifva färdigt. VexiöBl. 1814, nr 46, s. 4. Snickare arbetade .. (under uppehållet med byggnadsarbetet i övrigt) på förlag. Så gjordes .. fönsterkarmar .., skåp (m. m.). Nordström o. Dahlander ÖrebroSl. 45 (1908). — särsk. bildl. Att de (hade) svält sig flere dagar för att nu äta i förlag för en månad. Beckman Påfv. 128 (1880). Det är icke värdt att taga sorg på förlag, utan må man i stället glädja sig, när man så kan. SDS 1889, nr 251, s. 2. Prostinnan .. hade otaliga huskurer på förlag. Forssman Aftonl. 12: 18 (1904). särsk.
α) (†) i uttr. i förlag, i förväg, i förtid. (De) hafua i förlagh besoffuit sina brudar. Murenius AV 61 (1640). Därs. 234 (1651).
β) (†) i uttr. i förlag, närmande sig bet.: provisoriskt. Effter deelmyran är teglagd emillan Lamansby och Ranxby och slagin 1659 och 1660, dok i förlag emoot verificerat på tinget laga fördeelning, så moste prestbohlet .. således teeglegia quarnmyran efter lag och soolskifte. Murenius AV 464 (1660).
b) konkret: vad ngn har i beredskap, vad som finnes i förråd, förråd; särsk. (numera föga br.) i fråga om handelsvaror: lager, varulager. (Sv.) Förlag .. (fr.) les marchandises. Möller (1745). (Jag) lefver .. för dagen och har aldrig något förlag. Tegnér (WB) 3: 317 (1817). ”De här sakerna .. hafva ej blifvit köpta i går.” (Svar:) ”Nej, .. det är gamla förlager från den tid, då far dref smyghandel.” Carlén Rosen 647 (1842). Smedman Kont. 7: 35 (1874). — jfr HANDELS-, SPANNMÅLS-, VARU-FÖRLAG. — särsk. (knappast br.) oeg. o. bildl. (Blom) hade till sin disposition .. ett förlag af en grannare phraseologi (än Skjöldebrand). SvLittFT 1837, sp. 355.
6) i fråga om utgivande av bok l. skrift o. d.
a) åtagande att på vissa villkor bekosta utgivandet av en bok l. skrift o. d., utgivande av bok l. skrift o. d. Swedberg Ordab. (c. 1730). Uppläggaren (lär) icke stort båta på förlaget. Linné Bref I. 2: 211 (1757). Åtaga sig förlaget. Björkman (1889). Dalin Synon. 171 (1925). — jfr (†): (De som) eftertrycka låta och annorstädes afyttra de Böker, som androm, för deras första dryga Förlag skull, med rätto tilhöra. Bliberg Acerra VI (1737).
b) i uttr. en bok o. d. är utgiven l. utkommer o. d., förr äv. är tryckt på (förr äv. med) ngns förlag, ngn har bekostat o. ombesörjt utgivandet av en bok o. d. Dänna bok är utkåmmen på dän mannens förlag. Schultze Ordb. 2566 (c. 1755). (Gyllenborgs) strödda piecer äro redan utkomne, med Fougtens förlag. Kellgren (SVS) 6: 110 (1782). Tryckt på N. N:s förlag. Weste (1807). På författarens förlag. Schulthess (1885).
Anm. till b. I denna anv. inlägges numera ofta i ordet bet. c.
c) [anv. utvecklad ur bet. b] affär som sysslar med utgivandet av böcker o. d. 2UB 10: 177 (1906). (De) av förlagets författare, som på senare tider väckt särskild uppmärksamhet hos publiken. Laurin Norstedt 1823—1923 34 (1923). — jfr BLANKETT-, BOK-FÖRLAG.
d) (i sht i fackspr.) konkret, om på ngt förlag (i bet. c) utgiven bok l. skrift o. d.; såväl om viss (upplaga av) bok som om hela samlingen av på ngt förlag utgivna arbeten. Krok Alm. 1714, s. 46. (Prenumerationerna torde göras i tid, att) jag nu medan Tid är: kan anskaffa hvad til hela Åhrets Förlag behöfves. Dalin Arg. 1: nr 43, s. 8 (1733); jfr 3. Bokhandlaren har redan sålt hela förlaget. Möller (1790). Thomander TankLöj. 86 (1828). Han säljer blott egna förlager. SvTyHlex. (1851). Förteckningen över de av våra förlag vilka äro indragna ur bokhandeln. InventWahlstrWidstr. 1921, s. 1. — jfr BOK-FÖRLAG 4.
7) (†) vederläggning. Lät Konung Gustaff vthgå .. sitt rättmätige förlagh på berörde förwijtelser. Girs G1 208 (c. 1630).
Ssgr: A (†): FÖRLAG-GIVARE, -SVEN, se B.
(2) -TAGANDE, p. adj. som mottager förskott. Arnell Stadsl. 335 (1730).
-TAGARE, se B.
B: FÖRLAGS-AFFÄR. särsk. till 6 a. Förlagsaffärer kallas hufvudsakligen den verksamhet som en del bokhandlare utveckla, i det de köpa manuskripter af författare, samt sedan draga försorg om deras tryckande. Nisbeth Handelslex. (1868).
-AKTIEBOLAG~00002 l. ~00020. särsk. till 6 a. SydsvD 1870, nr 1, s. 1. Svensk läraretidnings förlagsaktiebolag. SvLärT 1897 (på titelbl.).
(6 c) -ARTIKEL. om av ngt förlag utgiven bok o. d. SKN 1841, s. 200.
(2) -AVHANDLING. (†) kontrakt mellan förlagsgivare o. förlagstagare. PH 4: 2651 (1748). Rinman 1: 158 (1788).
-AVTAL~02 l. ~20. särsk. till 6 a: avtal mellan författare o. förläggare angående utgivande av bok o. d. SFS 1883, nr 1, s. 2.
(6 c) -BAND. bokband som ett förlag själv låter tillvärka för sina böcker, originalband. 2NF 3: 949 (1905).
(2) -BEVIS. eg.: bevis att ngn försträckt en affär driftskapital; om viss skuldförbindelse utställd av bank o. medförande rätt till betalning ur bankens tillgångar först efter bankens övriga borgenärer. Inbjudan till teckning av Vermlands enskilda banks 7 % förlagsbevis. SvD 1922, nr 338, s. 2.
(5 b) -BOD. (†) förrådsbod, magasin. Afzelius Sag. 6: 244 (1851).
(6 c) -BOK. jfr -ARTIKEL. SP 1780, s. 356.
(6 a) -BOKHANDEL~020. abstr.: förläggande av böcker o. d.; konkret: affär som sysslar med förläggande av böcker o. d. SKN 1841, s. 200. Den svenska förlagsbokhandelns historia. Schück (1923; boktitel).
-BOLAG~02 l. ~20. särsk. (knappast br.) handel. till 2 o. 4: kommanditbolag. Fliesberg Handel. 105 (1891).
(6 a) -FIRMA. Nordin Boktr. 153 (1881).
(2) -FORDRAN. (numera mindre br.) fordran som grundar sig på lämnat förskott. FörordnFörlag 1748, s. B 1 a. Widmark Helsingl. 2: 32 (1849).
(2) -FORDRING. (numera föga br.) = -FORDRAN. FörordnFörlägg. 1722, s. 3. PH 5: 3277 (1752).
(6) -FÖRENING.
1) förening för utgivande av bok l. tidning o. d. Östergren (1923).
2) (numera bl. i Finl.) till 6 c: sammanslutning mellan bokförlag, förläggarförening. SKN 1841, s. 199. Finska förlagsföreningen, grundlagd 1858. 2NF 8: 355 (1907).
(2) -FÖRORDNING. (förr) förordning rörande försträckning av kapital m. m. åt bruksidkare o. d. 2RARP 5: 438 (1727).
(2) -GIVARE. (-lag- 17401752. -lags- 1771 osv.) förlagsman. Förlaggifvare och Förlagtagare uti Bergslagerne. FörordnFörlag 1740, s. 3 b. Ett par fabrikanter äro förlagsgifvare för ett mindre antal hemarbetare. ArbStat. A 2: 181 (1899).
-HANDEL.
1) (förr) till 2: handel som bedrives på det sätt att köpmän lämna näringsidkare pänningar l. varor i förskott mot att sedermera erhålla deras tillvärkningar. ResolStädBesvär 1741, s. A 4 a. Fernow Värmel. 686 (1779).
2) (numera föga br.) till 6 a: bokförlagsvärksamhet. Dalin (1852). Jungberg (1873).
(2) -INTECKNING~020. jur. inteckning till säkerhet för förlagslån. BtRiksdP 1847—48, I. 1: prop. 15, s. 22. Förlagsinteckning .. ett i vår rätt sedan midten af 1700-talet förekommande institut, afsedt att bereda säkerhet för förlagslån. 2NF (1908).
(jfr 4) -KAPITAL. AdP 1786, s. 119. Gode männens rapport angaf orsaken till obeståndet vara bristande nödigt förlagskapital. AB 1890, nr 17, s. 2.
(2 o. 4) -LÅN. lån som näringsidkare erhåller till drivande av sin rörelse. Leyonmarck PVetA 1775, s. 26. Sommarin EkonL 2: 91 (1916).
(2) -MAN, m.||ig. person som lämnar näringsidkare lån till bedrivande av hans rörelse; i sht förr äv. om person som lämnar tillvärkare förskott i kapital o. materialier mot övertagande av hans tillvärkning. PrivHandtwerckshuus. 1668, mom. 6. Befolkningen i Mark lefver .. hufvudsakligen af väfnadsindustri, (delvis) idkad .. i hemmen för förlagsmän, hvilka utlemna garn och emottaga de färdiga väfnaderna. IllSv. 1: 298 (1882). 2UB 10: 210 (1906). särsk. (föga br.): person som bekostar utgivandet av bok o. d., förläggare; jfr FÖRLAG, sbst.2 6. Lind Förespr. 2 (1749). De Svenske lärde voro .. tvungne, at sjelfve .. vara sina skrifters Förlagsmän. Mennander PVetA 1756, s. 11. Auerbach (1908; med hänv. till bokförläggare).
(6 c) -MÄRKE. (å boks titelblad anbragt) monogram l. dyl. angivande förläggaren. Schulthess (1885).
(2) -MÄSTARE. (†) handtvärksmästare som arbetar för viss förlagsgivares räkning. Kungör. 1/2 1757, s. 4.
(6 a) -OMKOSTNAD~020. (föga br.) omkostnad för utgivande av bok o. d. Några vänner och gynnare i Stockholm hafva äfven erbjudit mig förlagsomkostnaderna till en samling af mina skrifter. Tegnér (WB) 4: 225 (1822). ÖoL (1852).
(6 a) -OMKOSTNING. (numera knappast br.) = -OMKOSTNAD. Mennander PVetA 1756, s. 13. Dalin (1852).
(2) -ORDNING. (förr) = -FÖRORDNING. ResolStädBesvär 1739, § 45. DA 1771, nr 26, s. 1.
(2) -PRIS, n. (†) pris för vilket en näringsidkare förbundit sig att avyttra sina tillvärkningar till sin förlagsman. Fernow Värmel. 702 (1779).
(5 b) -ROCK. (i fackspr.) jfr -SKODON. 6 à 7 flickor vana att sy förlagsrockar .. få arbete. SD 1892, nr 326, s. 8 (i annons).
(2) -RÄKNING. räkning över lämnat förskott. Bruksfolks och arbetares löpande förlags-räkningar. FörordnFörlag 1748, s. B 4 a. SFS 1833, s. 81.
-RÄTT, r. l. m.
1) (förr) till 2: rätt enligt vilken förlagslån behandlades. FörordnFörlag 1748, s. A 2 b.
2) till 6 a: rätt att gm tryck mångfaldiga en författares skrift som gm överlåtelse av författaren tillkommer en annan person. Dalin (1852). 2NF 6: 1417 (1907).
(5 b) -SKODON~02 l. ~20. (i fackspr.) skodon som tillvärkats för försäljning från lager (o. icke på beställning). Forssell Handskom. 111 (1920).
(2) -SKULD. skuld på grund av erhållet förlag. FörordnFörlag 1748, s. B 3 a. SFS 1883, nr 16, s. 3.
(2) -SVEN. (förlag- 1672. förlags- 1730) (förr) benämning på ung köpman som efter slutad lärotid inträder som bolagsman hos annan, äldre köpman. Een som til Handel sig begifwa wil, tienar först för Dräng eller Kiöpswen, ther näst för förlag- eller wederlagz Swän. FörordnSthmStyr. 1672, mom. 21. Arnell Stadsl. 87 (1730).
(2) -TAGARE. (-lag- 17221800. -lags- 1739 osv.) motsatt -GIVARE. Förordning, Huru Förläggarne och Förlag-Tagarne vid Stora Kopparberget böra sig med sina Förlag på Kohl förhålla. (1722; titel). SFS 1920, s. 1014.
-VÄRKSAMHET~002, äv. ~200. särsk. till 6 a. Wieselgren Samt. 187 (1880).
(2 o. 4) -VÄXEL. handel. växel som utfärdas endast i ändamål att skaffa växelgäldenären pänningar gm upplåning hos tredje man, ackomodationsväxel. Östergren (1923).
Spoiler title