SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1927  
FÖRSÄKRA försä4kra l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (försä´kra Weste; försä`kra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -AN (se d. o.), -ANDE, -ING (se d. o.); -ARE (numera i bet. 2 mindre br., eljest bl. tillf., Linc. (1640; under confirmator), EkonS 1: 376 (1893; i bet. 2)).
Etymologi
[fsv. forsäkra, liksom d. forsikre av mnt. vorsekeren, motsv. t. versichern; jfr FÖR- II B o. SÄKER, SÄKRA]
— jfr TILL-FÖRSÄKRA.
1) giva säkerhet, betrygga o. d.
a) (†) giva (ngn; i pass.: få) säkerhet (mot ngt, särsk., gm edlig förpliktelse, lejd l. skyddsbrev o. d., mot angrepp l. övervåld till liv l. egendom l., gm pant l. borgen o. d., mot ekonomisk förlust) l. betryggande garanti (för ngt, ss. för uppfyllandet av en förbindelse); refl.: skaffa sig säkerhet (i ngt). GR 1: 105 (1523). Så äre wij och till fridtz, att han henne (dvs. pänningförsträckningen) bekomme måtte, när wij ther före fulkompnligen motte förwissedhe och försächrede bliffue, medh godhe och faste lyfftes män. Därs. 19: 33 (1548). Vill och kong:e Ma:t försäckre och priveligere alle ständer här i riket, hvar effther sitt mått och tilbörlighet. RA 2: 285 (1569). Skulle .. hans Gemåhl wara på seedwanligh Morgongåfwa försäkrad. Girs G1 63 (c. 1630). Wore ey häller aff Nödhen at man antingen medh Leijgd eller medh Gijslan skulle försäkra Tydskarna, som skulle begifwa sigh vthi Italien. Schroderus Os. III. 1: 164 (1635). Då vederbörande Crone-betiente lagligen försäkrat sig i den skyldigas ägendom. Abrahamsson 344 (1726).
b) (†) gå i borgen för, garantera (ngt); bekräfta (ngt). GR 10: 348 (1535). Såsom i werldzligha handlingar all vthgiffuin breff på stoora saker, medh vndertryckte insigel stadfest och försäkradhe warda. Balck Musæus Gg 7 b (1596). Han .. lät fyra Biskopar och tiugofyra Riddare försäkra den morgongåfva han lofvat Sophia af Verle. Dalin Hist. 2: 378 (1750). Till yttermera visso måste Gustaf Horn och Johan Banér med serskild underskrift försäkra villkorens fullgörande. Fryxell Ber. 6: 284 (1833).
c) säkerställa, säkra, trygga; skydda; med prep. mot l. för (förr äv. ifrån).
α) (numera knappast br.) med konkret (person- l. sak)obj.; i p. pf. förr stundom med adjektivisk bet.: säker, trygg. GR 14: 60 (1542). Thu och flere thine lijche ginge i schog och skiul, och wiste eder hwarcken till lijff eller godz försäkrede. Därs. 16: 102 (1544). The skrubbor, ther the sigh vthi gömt hade, förmåtte icke försäkra them. LPetri SalWijsh. 17: 4 (1561). En laghligh Öfwerheet böör man bewijsa Ähra, Lydno och Förswar, på thet hon, ifrån alt Wåld och Fahra försäkrat, må obehindrat och tilbörligen vthrätta sitt Embete. Schroderus Os. 2: 387 (1635). (Häng en malakit) (det nyfödda) Barnet så snart thet twaget är: Så är thet försäkrat för swåra Kranckheeter. Hildebrand MagiaNat. 99 (1654). Att försäkra inloppen till Götheborg. BL 1: 233 (1835). Den yngling, som kallas att utföra sin värnplikt, .. måste äga en garanti, som försäkrar honom mot förlusten av sin utkomst, då han fullgjort sin plikt mot fosterlandet. Hedin FyraTal 50 (1914); jfr 2.
β) (numera bl. ngn gg med ålderdomlig anstrykning) med abstrakt obj. Ett tydeligit och välgrundat upsåt att försäkra freden i Europa emot de försök, som en gång kunde förstöra den samma. 2RARP 5: 642 (1727). I intet land är yttranderätten genom visare lagar, inom billigare gränsor, försäkrad. Geijer I. 5: 322 (1821). En häftig strid i två timmar försäkrade återtåget. Wieselgren GDag. 216 (1877, 1901). AQuennerstedt (1908) i KKD 4: XIX.
γ) (†) refl.: sätta sig i säkerhet. (Främmande undersåtar måste) försäkra sig medh hwad the kunna uppå andra fremmande och fridligere Ortar. Stiernman Com. 1: 950 (1627).
d) i uttr. försäkra sig om (förr äv. av) ngn l. ngt, förr äv. försäkra sig ngn l. ngt, vidtaga sådana åtgärder l. laga så att man har ngn l. ngt säkert i sin hand l. makt l. med säkerhet kan räkna på ngn l. ngt; ofta närmande sig bet.: förskaffa sig. Allenast försäkrendhes sig aff slotted och ded så myked mest möijeligtt befestandhes. AOxenstierna 2: 249 (1615). Hertigen ville gerna försäckra sigh dett öfvriga af Curlandh. OxBr. 5: 374 (1625). Timocrates försäkrade sig, medelst hemligit förbund, om tvenne Höffvidzmänn som altid vore hos Philocles. Ehrenadler Tel. 534 (1723). Det gällde att försäkra sig om Danmarks vänskap. Nilsson FestdVard. 44 (1925). — jfr (†): Skickendes szamme Werckmästere och all hans Rothe .. oforszumeligen szå förwarede hiit opp till ossz, att j äre them förszäkrede. GR 16: 69 (1544); jfr e.
e) [utvecklat ur d] (i sht i skriftspr.) i uttr. försäkra sig (äv. göra sig försäkrad) om ngns person, äv. om ngn l. om ngt, förr äv. försäkra (sig) ngn (ngns person) l. ngt, bemäktiga sig ngn, (låta) gripa l. fasttaga l. fängsla ngn, taga ngn i (fängsligt) förvar resp. sätta sig i besittning av, lägga beslag på ngt. Regeringen hafver most försäkra sigh hans persohn. RP 7: 38 (1637). Landzhöfdingen hafver beordrat befallingsman att försäkra berörde Pär Hake till dess han betalar .. böterna. HärnösDP 1695, s. 399. (Sekreta utskottet har) funnit sig föranlåtit at giöra sig försäkrat om Riks-Rådets Gref Wellingks skrifter. 2RARP 4: 107 (1726). (Han) fant .. för godt, att försäkra sig om hans Person. Botin Utk. 701 (1764). Odhner G3 1: 128 (1885).
f) (i sht i skriftspr.) i uttr. försäkra ngn (ngt) om ngt, ngn gg ngt åt ngn (ngt), förr äv. ngn ngt, tillförsäkra ngn ngt (en fördel l. förmån o. d.); förr äv.: åstadkomma att ngn säkert l. ofelbart råkar ut för l. drabbas av ngt (en olägenhet l. skada o. d.); ofta med saksubj. Gustaf III 2: 239 (1788). Et nytt afslag försäkrar dig om min beständiga ovänskap. Björn FörfYngl. 84 (1792). Med offret af sin hand, din vän försäkrat har, / Emot sin älskare, ett bistånd åt sin far. Leopold 1: 143 (1802, 1814). Lönevillkor som försäkra honom en tarflig men bekymmersfri utkomst. Oscar I Straff 124 (1840). Knektekontrakten försäkra rust- och rotehållare om frihet från all vidare utskrifning. De Geer Minn. 2: 149 (1892). AQuennerstedt (1912) i KKD 6: III.
2) taga, resp. (om assuradören) giva försäkring (i bet. 2) på (gods l. egendom, sitt resp. ngns liv osv.), assurera. Försäkra sitt lösörebo. (Låta) försäkra sig (i sht vard.), taga en livförsäkring. All Skada, som händer Skip eller Gods, thet försäkrat är .., then böre Försäkrarene swara til. Sjöl. 1667, Förs. 7. Han försäkrade beständigt sina skiepp och varor. Säfström Banquer. R 1 b (1753). Hvarje på lifstid försäkrad skall erhålla andel i bolagets vinst. HGyldén (1873) i Thule 1873—1898, 1: 12. Vid betydligare transporter af materiel sjöledes försäkras densamma mot sjöskada eller förlust. SFS 1907, Bih. nr 72, s. 22. — jfr BRAND-, LIV-, OLYCKSFALLS-, SJUK-, SJÖ-, STÖLD-FÖRSÄKRA(D) m. fl.
3) (i fackspr., i sht tekn. o. sjöt.) åstadkomma att (ngt) kvarhålles orubbat på sin plats; fastgöra; (fast)surra; säkra. Hoorn Jordg. 1: Föret. 20 (1697). König Mec. 103 (1752). Drifkilarne försäkras på sina platser genom låsskrufvar. Hwasser HbLokF 58 (1865). Bogsprötets försäkrande är af yttersta vigt. Frick o. Trolle 131 (1872). Forgodset lassades på (vagnarna) samt försäkrades med vidjor. LoF 1873, s. 46. Årorna lades i ordning och försäkrades med sina stjärtar. VFl. 1911, s. 104.
4) (†) göra (ngn) säker, trygg, sorglös o. d.; refl.: göra sig l. bliva säker osv., äv.: trygga sig (till) l. lita (på ngn l. ngt); stundom: insöva (ngn resp. sig) i säkerhet. Wij (hade) .. förmodhet oss .. gode, nogsamme och bestendige rådh, swar och ansläge, Ther till wij oss någet hade kunnet förtröstedh och försächred. GR 17: 277 (1545). Står mere til troendis, att the (dvs. ryssarna) egenom sådant sken vele försäckre edher, så att I icke skole haffve fliitigh acht um alle deler. Därs. 25: 518 (1555). Then helga Scrifft, på hwilka allena wij wår .. Samwett kunne byggia och försäkra. AAAngermannus FörsprKyrkost. B 7 b (1587). The rijke försäkra sigh ther medh, at the kunna vpretta en olycka medh en annor fördeel. Baazius Upp. 33 a (1629). Cromwäls anslagh .. ähr till att wprätta ett annat pärlemente kanskee aff sina egna kreaturer, på them han sigh bättre försäkra må. Ekeblad Bref 1: 253 (1653; rättat efter hskr.).
5) skaffa (ngn) objektiv visshet (om ngt); i pass. äv.: få (full) visshet (om) l. säkerhet (för ngt); med prep. om, förr äv. på; numera nästan bl. refl.: skaffa sig (full) visshet l. förvissa sig (om ngt). Jag har försäkrat mig om att saken förhåller sig så som han uppgav. OPetri Sakr. H 4 b (1528). Medhan sådana bodskap (dvs. evangelium) är för handenne, och Gudh haffuer genom döpelsen och Herrans Natuard giordt tigh wiss och försäkrat tigh ther på, så war gladh och tacka Gudh för then delen. LPetri 1Post. C 4 a (1555). Frögder migh innerligen, at sednaste tidningar försäkrat migh här om E. Mayestets fulkombliga hälsa. Carl XII Bref 4 (1712). Du har velat genom egna ögon försäkras om verkligheten af den grund dig blifvit kungjord till din .. förhoppning. Lehnberg Pred. 1: 17 (c. 1800).
6) (†) refl., med om l. l. att-sats: vara l. känna sig (fullt) säker l. viss på l. förvissad l. övertygad om, (fullt o. fast) lita på (att ngt förhåller sig så l. så, att det l. det skall inträffa o. d.). OxBr. 10: 313 (1631). The Påfweske försäkrade sigh om een fullkomligh Segerwinning emot the Mahometister. Schroderus Os. 2: 707 (1635). Däd skal du försäkra dig på, om du inte wil koma til mig dena gången, så skal iag aldrig vara din wän. Horn Lefv. 204 (1651). Jag .. beder Mon Coeur försäkra sig, at jagh til min dödstund förblifver och är eder underdånigste och trognaste broder och tjenare. Carl XII Bref 13 (1702). Posten 1769, s. 458. Er famille, om hvars höga och utmärkta anseende, jag har all anledning at försäkra mig. PersSlafv. 14 (1800; i JournSvL 1801, s. 238, klandrat ss. osvenskt, falskt o. konstladt).
7) (numera bl. ngn gg med arkaistisk anstrykning) i p. pf. med (mer l. mindre) adjektivisk bet.: (fullkomligt) säker (på) l. viss l. förvissad l. övertygad (om ngt l. att ngt förhåller sig så l. så); med om l. (förr ngn gg av) l. att- sats (äv., efter nekad l. frågande sats, indirekt frågesats); i sht i förb. vara l. göra sig försäkrad. OxBr. 9: 403 (1626: derpå). Effter han .. inthet var försäkradt, om the vore Keijserske eller Svenske. RP 8: 327 (1640). Nu som jag om sådant vnder är fullwisz och försäkrad, så må jag thet icke förtiga. Swedberg SabbRo 79 (1705, 1710). (Eftersom) de af hans capacite aldeles voro försäkrade. Haartman Salonius 44 (1730). Jag gör mig nu alldeles försäkrad på att du denna gång gör mig till viljes. Tegnér (WB) 3: 418 (1820). Bremer Pres. 178 (1834). Jag är försäkrad, att det ej oftare skall hända. Cavallin (1875).
8) (bestämt o. med anspråk på trovärdighet) påstå l. uppgiva l. framställa (ngt) ss. fullt visst o. säkert (o. söka övertyga den man vänder sig till att så är förhållandet); giva (ngn) en försäkran (om ngt l. att ngt skall ske l. att ngt förhåller sig så l. så); ofta ungefär: bestämt lova; stundom närmande sig bet.: bedyra; med att-sats (förr äv. inf.) med l. utan personobj. l. (numera föga br. utom refl. i skriftspr.) ack. med inf.; äv. med enbart sakobj. (numera knappast annat än då detta är ett pron.); äv. i uttr. försäkra ngn om (förr äv. ) ngt. Jag kan försäkra dig att du inte löper den minsta risk. Det är rena sanningen, det försäkrar jag. FörsprRom. 5 b (NT 1526). Iagh wil försäkra häne där på, at hon inte skal fara ila hos mig. Horn Lefv. 203 (1651). (Bondeståndet) försäkrar sig skola sökia at befordra alt thet som länder til .. Fäderneslandets bästa. 2RARP 4: 12 (1726). De .. försäkra hvarandra om trohet och beständighet. CIHallman 3 (1783). Denna min förbindelse försäkrar jag på heder och samvete, at .. redeligen upfylla. SvRStBevilln. 1812, s. 73. Drängen försäkrade att ingen fara var å färde. CFDahlgren 4: 122 (1831). Jag vågar ingenting försäkra. Cavallin (1875). (†) Att de salige i himmelen skola se Christus derom försäkra hans egna ord. Franzén Pred. 5: 11 (1845).
Spoiler title