publicerad: 1927
FÖRSAMLA försam4la l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (försa´mla Weste; försàmmla Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.); -ARE (tillf., Linc. (1640; under collector), Björkman (1889)).
Etymologi
[fsv. forsambla, forsambla sik, forsamblas, liksom d. forsamle efter mnt. vorsamelen, motsv. t. versammeln; till FÖR- II B]
bringa l. föra samman, samla, sammankalla; refl. o. i pass. med intr. bet.: komma samman, samla sig, samlas; numera nästan bl. i fråga om samlande av människor l. (mera tillf.) djur; i akt. utom i religiöst l. därtill anslutet spr. numera nästan bl. ss. refl.; i pass. numera nästan bl. med intr. bet., i sht i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet. Tijn broder hafwer församblat een stoor hoop resenere. GR 1: 59 (1523). Huru ofta haffuer iach welet försambla thin barn, likauist som hönan församblar sina kyklingar vnder sina vingar. Mat. 23: 37 (NT 1526). Hwar som helst asit är, tijt församblas och örnanar. Luk. 17: 37 (Därs.; Bib. 1917: församla sig). Ett stort silfverhorn, uti hvilket alla konung Adils dyrbara ringar och kostbarheter voro församlade. Fryxell Ber. 1: 44 (1826). Emedan landet är jemnt .., församla .. (floderna) sig ej i några större vattenmassor. Castrén Res. 1: 243 (1852). De kring vakteldarne församlade krigarne. Rydberg Ath. 387 (1859). (En mängd tjänstemän) församlade sig .. i kanslirummet. De Geer Minn. 1: 111 (1892). I Hammerdals prästgård .. var ett sällskap församlat på St. Katharinas dag före jul. Nilsson FestdVard. 41 (1925). — särsk.
a) [efter motsv. uttr. i hebr.] (numera bl. ngn gg ss. citat från gamla bibelövers.) församla sig l. varda församlad till sina fäder, förr äv. församla sig till sitt folk, samlas till sina fäder (nämligen i dödsriket), dö. 5Mos. 32: 50 (Bib. 1541). Han .. wardt församlat til sina fädher, och bleff dödh. 1Mack. 2: 69 (Därs.). Östergren (1923).
b) (†) i uttr. församlas l. församla sig till ngn (jfr a), samlas till ngn, samla sig omkring ngn. Til honom försambladhes the Phariseer. Mark. 7: 1 (NT 1526). LPetri 1Post. A 6 b (1555).
c) (numera knappast br.) i uttr. församla sig ngt, samla ngt åt sig; förr äv.: åsamka sig ngt. Skole the sigh försambla Gudz wredhe, och hårda straff. Lælius Jungf. B 2 a (1591). (Den gode herden) sig en hjord församla vill, / Den himmelriket hörer till. Ps. 1819, 56: 2.
Särsk. förb. (†): FÖRSAMLA IHOP l. TILLHOPA. samla ihop l. tillhopa; äv. refl. o. i pass. med intr. bet. Försterna haffua församblat sigh j hoop emoot herran. Apg. 4: 26 (NT 1526). Dom. 6: 33 (Bib. 1541). OxBr. 5: 348 (1625). —
Spoiler title
Spoiler content