SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
FÖRVÄRV förvær4v l. fœr-, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[liksom ä. d. forhverv efter mnt. vorwerf, till vorwerwen (se FÖRVÄRVA)]
vbalsbst. till FÖRVÄRVA.
1) (†) till FÖRVÄRVA 1.
a) uträttande, utförande av (arbets)uppgifter o. d.; vanl. konkretare: göromål, värv, ärende, uppdrag. Then tiid han tiänte hoss Söffuerin Norby, och war her på någer forwerff hoss oss. GR 8: 266 (1533). Någre danske karlar, som hade förverf, att the skulle köpa någre gångare och före till drottningen i Danmark. Därs. 20: 345 (1549). Han .. alzinthet förwärff hade, som honom vthi noghon måtto hindra kunne (från att göra besök). Balck Es. 106 (1603). Geijer I. 6: 68 (1839).
b) vad ngn frambragt l. åstadkommit, ”skapelse”. Menniskian är Gudz beläte och thens högstes eghit förwerff. Bullernæsius Lögn. 18 (1619). Lögnen är dieffuulens egit förwerff. Därs. 105.
2) till FÖRVÄRVA 2.
a) (i sht i skriftspr.) förhållande(t) l. värksamhet(en) att med arbete l. gm affärstransaktioner o. d. (söka) skaffa sig inkomster l. göra sig förtjänster; förvärvsarbete. Samtiden 1871, s. 121. Rundt kring mig drefvos de tusen människorna mot förvärfvet och nöjet. Levertin NDikt. 65 (1894). En person, som i likhet med den döfstumme har så svårt för eget förvärf. Nyström DöfstUndUtv. 46 (1900). jfr BRÖD-, PÄNNING(E)-FÖRVÄRV. — särsk. (†) i uttr. draga ut på förvärv, draga ut på förvärvsarbete; vara ute på förvärv, vara ute på förvärvsarbete. Sittia hema i asku .. (dvs.) ingestädes draga vth på förwärf. Stiernhielm VgL 101 (1663). Spegel GW 292 (1685). Alla somrar voro de ute på förvärf. Botin Hist. 1: 330 (1789; om jomsvikingarna).
b) mer l. mindre konkret.
α) (numera föga br.) slag av förvärvsarbete; förvärvskälla, inkomstkälla, yrke (ss. förvärvskälla), näringsgren. Arbetet .. såsom slöjd, med dess mångahanda förvärf. Geijer I. 6: 195 (1839). Jagten, som för herremännen utgjorde ett tidsfördrif, utöfvades af allmogen som ett mer eller mindre lönande förvärf. HLilljebjörn Hågk. 1: 32 (1865). Förvärf och näringar stå i blom. Melin Dikt. 1: 13 (1875, 1888). WoH (1904). — särsk. (numera knappast br.) i uttr. driva ett förvärv o. d., driva ett yrke. LoW (1862). I det lilla samhälle, där han dref sitt anspråkslösa förvärf (dvs. guldsmedsyrket). Lundegård Prom. 1: 51 (1893).
β) (numera knappast br.) vad ngn gm arbete l. affärstransaktioner o. d. bragt samman; inkomst(er); vinst, förtjänst. Han .. war en fattigh man, / Som aff sin medel och förwärff / Förmått' ey gifwa vth en skierff. Kolmodinus Gen. B 2 a (1659). Sådan var också den ringa skärf / Du ville bära fram af ditt förvärf. Wennerberg 4: 279 (1885). Derpå har han godt förvärf. Sundén (1885).
3) till FÖRVÄRVA 3: förvärvande.
a) till FÖRVÄRVA 3 a. — jfr BOK-, EGENDOMS-, JORD-, LAND-, MUSEI-, NY-FÖRVÄRV m. fl.
α) abstr. Wallin Rel. 1: 150 (1821). Dalin (1852; med hänv. till förvärfvande). Domänerna tillväxte genom .. tillämpning af kronans regalrätt (vigtig i synnerhet genom förvärfvet af skogar och fisken). NF 3: 1362 (1880). Walde Krigsb. 2: 9 (1920; i fråga om bokförvärv); möjl. till β.
β) mer l. mindre konkret: vad ngn förvärvat; ofta om föremål som förvärvats till en samling (t. ex. museum l. bibliotek o. d.). Columbus Ordesk. 4 (1678). Bland nyaste förvärf (i Skansens zoologiska trädgård) märkas 3 vackra kungsörnar. VL 1893, nr 75, s. 2. Sitt nu ner och lugna sig, så skall jag visa ett nytt förvärf jag gjort (till min myntsamling). Elkan Hall 498 (1899). Hjärne K12 38 (1902).
b) (numera föga br.) till FÖRVÄRVA 3 b. — jfr KUNSKAPS-FÖRVÄRV.
α) abstr. Till förvärf af en någorlunda klar inblick i dess (dvs. i våra förfäders själsodlings) väsende och lynne. Atterbom VittH 142 (1845).
β) konkretare. Wingård i SAH 19: 84 (1837). Muratoris utomordentligt flitiga forskningar i arkiv och bibliotek skänkte vigtiga förvärf åt flere vetenskapsgrenar. NF 11: 487 (1887). ”Medlidandet” är väl det finaste förvärf (som människan) .. vunnit i ”kampen för tillvaron”. Quennerstedt KampTillv. 78 (1899).
Ssgr (i allm. till 2): A (†): FÖRVÄRV-BEGÄR, -SINNE, se B.
B: FÖRVÄRVS-ARBETE~020 l. ~200. arbete som går ut på att förtjäna pängar l. medel för uppehället. SLorS 11: VIII (1895). Under den tid understödet (från sjukkassan) utgår skall barnaföderskan afhålla sig från allt förvärfsarbete. 2NF 25: 716 (1916).
-BEGÄR. (förvärv- 1852. förvärvs- 1862 osv.) begär att förtjäna pängar l. att göra sig förtjänster (utöver det för livsuppehället nödvändiga); jfr -DRIFT, -LYSTNAD, -SINNE. SvT 1852, nr 180, s. 2. Det hat, som judarne genom sitt allt för utpräglade förvärfsbegär ådrogo sig. Pallin MedeltH 104 (1872). PT 1892, nr 287, s. 3.
-DRIFT. jfr -BEGÄR. Nordenstreng EurMänRas. 291 (1917).
-DUGLIG. (i sht i fackspr.) duglig att förtjäna medel för uppehället; duglig i förvärvsarbete. Auerbach (1908).
-FÖRMÅGA. (i sht i fackspr.) förmåga att förtjäna pängar l. medel för uppehället. Den enskildes förvärfsförmåga. Samtiden 1873, s. 381. PT 1909, nr 220 A, s. 3.
-GREN. näringsgren. SvTidskr. 1871, s. 393. Jakt och fiske stodo (hos nordborna) även högt i anseende, ej endast som förvärvsgrenar utan även som idrott. Flodström SvFolk 121 (1918).
(3 a β) -KATALOG. (i fackspr.) Öfver hvar och en af konstafdelningens samlingar skall föras en löpande förteckning (förvärfskatalog), i hvilken hvarje såsom gåfva eller genom köp erhållet konstföremål bör införas. SFS 1880, nr 62, s. 8.
(3 a) -KOSTNAD. (i fackspr.) kostnad för förvärv (inköp) av ngt. LAHT 1897, s. 8. Därs. 1905, s. 32.
-KÄLLA. om ngt (särsk. värksamhet) som man utnyttjar (utövar) för att skaffa sig inkomster l. medel för sitt uppehälle; inkomstkälla; näringsgren; jfr -GREN. Dalin (1852). Äfven inom Helsingland utgöra jordbruk, skogshandtering och bergsbruk de förnämsta förvärfskällorna, de egentliga näringarna. VLS 74 (1885). Praktiska människor sökte slå mynt af .. (uppfinningen) och göra den till en förvärfskälla. 2UB 10: 380 (1907).
-LYSTEN. som har (starkt) förvärvsbegär. Almqvist Törnr. 3: 140 (1850). (Amerikanaren) är starkt förvärfslysten liksom han i allmänhet är intensiv i alla sina syften. Kleen YDoodle 1: 32 (1902).
-LYSTNAD. (starkt) förvärvsbegär. —
-MÖJLIGHET~002 l. ~200. möjlighet att förtjäna pängar l. skaffa sig medel för uppehället; nästan bl. i pl. PT 1906, nr 98 A, s. 2. 200,000 judar (förvisades) från det inre Ryssland till Polen, ett land, där förvärfsmöjligheter fattades dem. 2NF 37: 1098 (1925).
-ODUGLIG~020. (i sht i fackspr.) som saknar förvärvsförmåga. Auerbach (1908).
-SINNE. (förvärv- 1842. förvärvs- 1880 osv.) jfr -BEGÄR. Almqvist TreFr. 2: 93 (1842). Auerbach (1908).
-SLÖJD. Allteftersom hemslöjdens alster omedelbart användas för husets behof eller tillverkas för afsalu, skiljer man mellan husbehofsslöjd och förvärfsslöjd. 2NF 25: 1497 (1917).
-SYFTE. i uttr. i förvärvssyfte. Bageri betecknar (bland annat) .. näringsdrift, som har brödberedning och försäljning i förvärfssyfte till (hufvudsaklig) uppgift. 2NF 2: 655 (1904).
-SÄTT. särsk. till 3 a: sätt att förvärva ngt. Reuterdahl SKH II. 2: 642 (1850). Alla de i .. (jordabalken 1: 1) uppräknade förvärfssätten ha det gemensamt, att äganderätten öfvergår från en person till en annan. Björling CivR 55 (1906).
-VÄRKSAMHET~002 l. ~200. AB 1890, nr 35, s. 3. Biträder ena maken den andre i hans förvärvsverksamhet, njute han .. skälig ersättning för sitt arbete, om (osv.). SFS 1920, s. 975.
Spoiler title
Spoiler content