SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1927  
FÖRHYDA förhy4da l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förhy´da Weste; förhy`da Dalin), v. -er, -hydde -hyd4e resp. 032, -hydt -hyt4, -hydd -hyd4 ((†) p. pf. förhydad Sahlstedt (1773), Hedenstierna. Anm. Möller (1790) uppger bl. böjning efter första konjugationen). vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
Etymologi
[jfr d. forhude; sannol. av en icke anträffad nt. motsvarighet till mnl. verhuden, betäcka med en hud. t. verhäuten, förhyda; jfr FÖR- II A samt HUD o. HYDA]
1) skeppsb. överkläda (ett fartygs botten l. bordläggning) med ngt material (numera vanl. plåtar av koppar l. annan metall) för att därigm skydda den mot saltvattnets invärkan, skeppsmask, snäckor, sjögräs o. d. Rosenfeldt Tourville 119 (1698). Lind (1749). År 1758 utlopp från Engelsk hamn den första med koppar förhydde Fregatt man hört omtalas, nemligen Fregatten Alarm. KrigVAH 1826, s. 204. Smith (1899). 2NF 25: 957 (1917).
2) byggn. i överförd anv.: bekläda (väggar l. tak l. golv o. d. i en byggnad, ett rum) med papp l. papper l. dyl. för att därigm åstadkomma att byggnaden (rummet) bättre behåller värmen o. blir dragfri (dragfritt). Förhyda väggarna, rummen. Sundén (1885). Hedenstierna Marie 154 (1896).
Spoiler title
Spoiler content