SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1927  
FÖRSTRÖ förstrø4 l. fœr-, v. -strör, -strödde, -strött, -strödd; se för övr. STRÖ, v. valsbst. -ELSE (se d. o.), -ENDE, -NING (†, Linc. (1640; under dissipatio), Heinrich (1814)).
Etymologi
[efter mnt. vorstrouwen, vorstroien o. t. verstreuen; jfr äv. t. zerstreuen; till FÖR- II 1 a ε. — Jfr FÖRSTRÖDD]
1) (numera nästan bl. i vitter stil) kringströ, sprida (omkring); skingra; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: kringströdd, spridd, förekommande på spridda ställen. Hugger trädh om kull, .. och förströör thes frucht. Dan. 4: 11 (Bib. 1541). Ahamula .. lät sina vanliga kläder .. ligga förströdde här och ther i sin kammare. Humbla Landcr. 354 (1740). De af höstvinden förströdda löfven. Rydberg Vap. 195 (1891). I detsamma stöter han till en maskros, som gått i frö, och som .. människors löften förströs den hvita dunbollen. Lagerlöf Länk. 278 (1894). Så vidt det förströdda och kringspridda materialet det medger, går han direkt till källorna, d. v. s. konstnärens verk. SD(L) 1902, nr 44, s. 3. — särsk. (numera knappast br.) med avs. på människor: sprida; skingra, förskingra; förr äv. refl.: skingra sig, sprida sig. Ther war itt folck som j all land förströödt war. St. af Est. 3: 4 (Bib. 1541). (Han hade) dels nederlagt, dels förströdt och dels til fånga tagit den fiändtliga Armeen. NSvMerc. 1761, s. 376. Vår egen kraft ej hjelpa kan; / Vi vore snart förströdda. Ps. 1819, 124: 2. Efter två à tre timmars förlopp förströdde sig folkskaran. Blanche Tafl. 531 (1845). Quennerstedt C12 2: 193 (1916).
2) (†; jfr dock a o. b) i mer l. mindre bildl. anv.: skingra; splittra; äv.: utbreda; äv. refl. Strijdhen wardt ther förströdd vppå alt landet. 2Sam. 18: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: utbredde sig). Landtmannen utfattig .. nödgas .. förströ sig til många särskildta handteringar. Schönberg PVetA 1772, s. 14. Den minsta stråle af Sanningen förströr tusende gycklerier. Thorild 2: 122 (1784). — särsk.
a) i fråga om splittrande av uppmärksamhet o. d.
α) (numera knappast br.) med obj. betecknande tankar, uppmärksamhet, intresse o. d., ävensom handling l. värksamhet o. d.: splittra, störa, distrahera (se d. o. 1 c); förflyktiga; äv. med avs. på kraft, mod, hopp o. d.: förstöra. Ens Kraffter när the är' aff wakan stoor förströdda. Palmcron SundhSp. 142 (1642). (De köttsliga begärelserna) förströ siälenes öfverläggningar uti the närvarande och synliga tingen. Bælter Christen 237 (1743, 1748). Om jag med Gud och nästan har / Mitt hjertas räkning ren och klar, / Ej något qval min frid förstör, / Mitt hopp förströr. Ps. 1819, 468: 8. Religionen skall alltid förlora lifvet, der tanken .. förströs i hvardagslifvets småbestyr. Wikner UppsRelÄmn. Förord 3 (1871).
β) (numera föga br.) med obj. betecknande person (l. sinne o. d.): splittra (ngn), splittra (ngns) uppmärksamhet l. intresse o. d.; störa, distrahera (se d. o. 4); förr äv. med prep. från: draga l. avleda (ngns) uppmärksamhet l. intresse o. d. (från ngn l. ngt). PJGothus Helg. G 5 a (1593). At ingen ting .. skrämer och förströr dit hjerta ifrån honom. Sundius MECronström 115 (1736). Et rent, enfaldigt och i det goda stadgadt hjerta, låter sig ej förströ, genom mångahanda utvärtes syslor och omsorger. Liljestråle Kempis 7 (1798). På borgen voro några aflägsna rum, där intet skulle förströ honom; där kunde han fullända taflorna i den djupaste stillhet och ensamhet. Cederschiöld Riehl 2: 83 (1878).
b) i fråga om skingrande av sorg l. kval l. bekymmer o. d.
α) (numera mindre br.) med obj. betecknande sorg, kval, bekymmer o. d.: fördela, skingra. Tessin Bref 1: 104 (1751). Förströ din egen sorg genom det ädla bemödandet att förskingra andras. Lehnberg Pred. 2: 140 (c. 1800). De dagliga bekymren öfver rikets missvårdande förströddes aldrig genom någon det enskilda umgängets trefnad. Forssell i 3SAH 3: 73 (1888).
β) (fullt br.) med obj. betecknande person (l. sinne o. d.), dels: skingra (ngns) bekymmer o. d., distrahera (se d. o. 6), dels: underhålla, roa; äv. refl., stundom övergående i bet.: fördriva tiden (med ngt). Värden gjorde allt för att förströ sina gäster. Lind (1749). Förströende nöjen. LBÄ 4: 24 (1797). Konungen skickade sin bror på utrikes resor, för att trösta och förströ honom. Crusenstolpe Mor. 2: 113 (1840). (Karl XV hade) intresse för jordbrukarens yrke, som han själf förströdde sig med på en liten gård vid Ulriksdal. SvH 10: 80 (1909).
γ) (föga br.) med avs. på tid: fördriva (på ett angenämt sätt). Jag .. skrifver endast för att förströ en sorglig timma. Tegnér (WB) 3: 330 (1818). Om jag hade stannat kvar .. så hade jag kanske ibland kunnat förströ en ledig stund för honom. Lagerlöf ChLöw. 332 (1925).
Spoiler title
Spoiler content