SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
FÖR- ssgr (forts.):
(II B) FÖR-YNKA, v. [jfr FÖR-ÖMKA] (†) refl.: ömka sig (över ngt). Han .. förynkadhe sich vtöffwer theres hiertes blindheet. Mark. 3: 5 (NT 1526; Bib. 1541: förömkadhe sigh).
-YTERA, se FÖRYTTRA.
(II 3) -YRAD, p. adj. [till YR] (†) förvirrad, virrig, yr. Bremer FamH 2: 187 (1831). Adelaide, föryrad af dans, smicker och ungdomslif. Dens. Pres. 254 (1834). Dens. Grann. 1: 234 (1837).
(II 3) -YTLIGA0400 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v. -ade. [till YTLIG] (i skriftspr.) göra ytlig(are), förflacka; i pass. med intr. bet.: bliva ytlig(are), förflackas; i p. pf. äv. ss. adj. Atterbom PoesH 4: 128 (1848). Den synnerligen skickliga och delikata marmorbehandling, som Byström .. nu visade, men som med åren förytligades i hans verk. SD(L) 1898, nr 188 B, s. 4. I det förytligade Dresden .. verkade (Spener några år) som hofpredikant. LfF 1906, s. 220. Man måste .. akta sig för att .. förytliga latinstudiet. PedT 1907, s. 24.
-YTTERLIG, se FÖRYTTRA avledn.
Spoiler title
Spoiler content