FABRIKANT fab1rikan4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr d., holl. o. t. fabrikant, eng. fabricant; av fr. fabricant, eg. p. pr. i substantivisk anv. av fabriquer (se FABRICERA)]
person som fabricerar (ngt).
1) i eg. anv.
a) person som i egenskap av ägare (l. förläggare) l. ledare förestår l. ansvarar för (en varas) fabrikation; fabriksidkare; jfr FABRIKÖR 1 med anm.; stundom allmännare: person som tillverkar (l. tillverkat) ngt. Publ. handl. 3: 2274 (1746; jfr anm. under FABRIKÖR 1). Fabrikanterne låta föga arbeta, emedan afsättning saknas. SP 1809, nr 49, s. 2. (År 1875) fanns i .. (Laholm) ingen fabrikant, men i stället 43 handtverksidkare med 38 arbetare. Höjer Sv. 2: 877 (1879). Fabrikanterna af bro- och byggnadsjärn. Forssell Stud. 2: 294 (1888). 2 Uppf. b. 2: 536 (1901). jfr BETSOCKER-, CHOKLAD-, CIGARR-, CIGARRETT-, CYKEL-FABRIKANT osv. (jfr under FABRIK 4). — särsk. (numera föga br.) ss. yrkesnamn l. titel framför egennamn. Fabrikanten I. L. Skjöldman. DA 1824, nr 5, s. 4. 2 Uppf. b. 10: 194 (1906). jfr: Handtverkaren ger sig titel af fabrikant. Wåhlin Skoltal 72 (1873).
