SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1921  
FALA, v. -ade.
Etymologi
[fsv. fala, begära till köps, vilja köpa; avl. av FAL, adj.1; jfr sv. o. nor. dial. fala, d. fale, isl. fala, vilja köpa, bjuda på; jfr äv. mnt. velen, veilen, mnl. o. holl. veilen, salubjuda, mht. veilen, t. feilen, utbjuda till salu, köpa]
(†)
1) göra ett köpeanbud l. bjuda (på ngt); tillhandla sig, köpa (ngt). Lex. Linc. (1640; under liceor). Een mächta skön Jungfrw tu här omtaaler, / För tree Peningar man ey bättre faaler. Chronander Bel. I 2 b (1649; ironiskt). — bildl. (Elin till Signill om Elska”, den förklädde Habor:) Hennes ögon gåå och i leek (dvs. spela) / På Eders nådh hwart ögnebleek. Elska (till Elin). .. Medh ögon iagh icke på tigh falar (dvs. det är icke dig jag kastar begärliga ögon på). Messenius Sign. 29 (1612).
2) utbjuda till försäljning, salubjuda, sälja. En part, som bygge och boo offwan longehedhen i Bergzlagene .. bruke .. (i Västerås) all borgere näring, fala theres jern både i marcknader och emellan marcknader. Stiernman Com. 1: 56 (1539). Anm. Kanske står ”fala” felaktigt för ”fata” (jfr G. I:s reg. 12: 175).
Ssgr (†): A: (2) FAL-BÄNK. eg.: bänk l. (bod)disk på vilken salubjuden vara framlägges l. utställes till beskådande; bl. anträffat bildl. i förb. ställa (ngt, ngn) på falbänken, eg.: utbjuda till försäljning. Sine egne Döttrar ställa the på Faalbänken. Schroderus Hoflefv. 189 (1629).
(2) -GATA. (fala- Balck. fale- G. I:s reg. 7: 451 (1531), Därs. 10: 12 (1535)) eg.: gata där ngt utbjudes till försäljning? bl. bildl. i uttr. föra, (ut)sätta, våga o. d. (ngt) på falgatan, sätta (ngt) på spel, utsätta (ngt) för risk l. fara (jfr FAL, adj.1 I 3). Wore icke .. gott att man skulle så wåge Skip, godz och folck på falgatunn. G. I:s reg. 18: 81 (1546). (När prästerna) äre försumelighe vthi theres embete, eller skrymta, och såledhes dragha siälarna på falagatur. Balck Musæus K 5 a (1596).
B: FALA-GATA, se A.
C: FALE-GATA, se A.
Spoiler title