SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1921  
FALLEN fal3en2, p. adj. -et; -ne, -na.
Ordformer
(falte, pl. GR 18: 41 (1546). fullen Sedol. Mercur. 1: nr 13, s. 4 (1730); jfr under FALLA)
Etymologi
[eg. p. pf. av FALLA]
1) [jfr motsv. anv. av fsv. fallin, ä. d. falden, isl. fallinn, nor. dial. fallen; jfr FALLA XIX c] lämpad, skickad (för ngt).
a) (numera i sht i historisk l. juridisk framställning o. d., med ngt ålderdomlig prägel) om person: lämpad, skickad (för ngt), lämplig, skicklig, duglig (till ngt); numera vanl. med prep. för, förr regelbundet med prep. till; förr äv. med inf. utan föreg. prep. GR 1: 125 (1523). Hwilken som mäst åtte vthi ett Skattehema och bäst war fallen til att besittiet. Tegel G. I 2: 129 (1622). Denne Ionas Frijmolin är .. till detta Syslomans Embete helt wäl fallin. VDAkt. 1691, nr 369. (Hönir var) en mycket stor och fager man, ganska fallen att blifva höfding. Strinnholm Hist. 1: 97 (1834). Du behöfver någon till biträde åt dig, och kan jag anse den mannen vara derför väl fallen. Lönnberg Fnord. sag. 1: 17 (1870). Aldén Medb. 3: 20 (1885).
b) (†) om djur l. sak: lämpad, skickad (för ngt). Hwicke aff the små skiip, ther best äre faldne ath löpe mett wor Szwågers skiip jn åth Norige. GR 11: 75 (1536). (Snösparven) är .. bäst fallen at lefva i Lapska Fiällen der ingen natt om sommaren oroar honom. Linné i VetAH 1740, s. 374.
2) som har (naturliga) anlag l. begåvning l. läggning (för ngt), lagd (för ngt). Fallen för läsning, för diplomatiska värv, för musik. Jag var rätt litet fallen för Studier. Säfström Banquer. Ff 4 a (1754). Ryssarne äro .. föga fallna för sjömansyrket. Carlson 2 Skolgeogr. 23 (1892).
3) benägen, som har benägenhet (för ngt).
a) om person: benägen, böjd, hågad (för ngt), som har l. hyser benägenhet l. lust (för ngt); äv.: som har (naturlig) disposition l. anlag (för t. ex. sjukdom o. d.); numera alltid med prep. för, förr äv. med prep. till; stundom med inf. utan föreg. prep. Fallen för skämt och upptåg. Fallen för fåfänga, högmod, vällevnad. Fallen för mystik. Fallen för att bråka, processa. Fallen för reumatism, för svindel. Verelius 22 (1681). Ifvar var något fallen til skråck. Dalin Vitt. II. 6: 108 (1740). Ögnablick, då han icke var fallen at antaga skäl. Schönberg Bref 1: XVI (1795). Fiskarna (voro) .. fallna för slagsmål och dryckenskap. Sandström Natur o. arbetsliv 1: 252 (1908).
b) (föga br.) om sak: benägen (för ngt); som har benägenhet l. tendens (att göra ngt). Om ängen är mycket fallen för att blifva ofruktsam. Botin Hem. 1: 100 (1755). VetAH 1800, s. 301.
Spoiler title