SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
FANFAR fanfa4r (fannfár, fanngfár Dalin), r. (f. Envallsson MusLex. (1802); m. Meurman (1846), Lundell); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(fanfare 18021868. fanfarr 18271829. fanfar 1837 osv.)
Etymologi
[av fr. fanfare, av ovisst urspr.]
1) kort o. smattrande musiksats, vanl. utförd av flera instrument, i sht trumpeter l. horn, samt använd ss. signal under strid l. jakt l. vid festliga tillfällen ss. uttryck för glädje l. hyllning. Envallsson MusLex. (1802). När .. (ryske kejsaren) kom in i manègen blåstes fanfarer. IllMilRevy 1898, s. 19.
2) oeg., om ljud som likna en fanfar, ”trumpetstöt”; stundom (gm sinnesanalogi) om grällt färgparti på en tavla o. d. Topelius Vint. I. 2: 343 (1860, 1880). Elefanten blåste fanfarer. Tengström Kipling 54 (1899). Östergren (1920).
3) i överförd anv., om dikt l. uttalande o. d. som innebär en stridssignal för ett program o. d. Hela dikten är en trotsig och stolt fanfar. Söderhjelm Runebg 2: 318 (1906).
Spoiler title
Spoiler content