SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
FARAO fa3raω2, äv. 400, sbst.2, n. (PH 2: 846 (1730), Björkman (1889)), sällan r. (SAOL (1900), LoW (1911)); best. -t, ss. r. -n (i st. f. böjda former av ordet användes hellre ngn ssg, t. ex. -SPEL).
Ordformer
(förr vanl. skrivet pha-. -aon 17301917 (efter fr. original))
Etymologi
[samma ord som FARAO, sbst.1; jfr t. pharo, eng. faro, fr. pharaon, it. faraone. Anledningen till benämningen är oviss; man har antagit att ngn kung (l. kungarna) i kortleken hetat ”Farao”]
namn på ett i Sv. numera knappast br. hasardspel med kort varvid en av de spelande är bankör; jfr BASSETT. Förordn. 12/11 1730, s. 2 (se under BASSETT). Du Pharao, du alla Spels förstinna, / Du, som till vahlspråk har, att stupa eller vinna. SthmNöj. 4 (1769).
Ssgr: FARAO-BANK. Säfström Banquer. Z 2 b (1753).
-BANKÖR. GJEhrensvärd Dagb. 2: 7 (1780).
-BORD. Tersmeden Mem. 1: 42 (c. 1780). Bremer Grann. 2: 309 (1837).
Spoiler title
Spoiler content