SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
-FARE ~fa2re, m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(-far GR 20: 238 (1549: Hollandsfar))
Etymologi
[fsv. -fari (i blekungzfari m. fl.), -farare, motsv. fd. -fare, d. -far, isl. -fari; till FARA, v.2]
(numera bl. ngn gg arkaistiskt) i ssgr, om person som rest l. plägar företaga (sjö-) resor till ett land l. som kommit från l. har sin hemort i ett visst land l. landskap. — jfr BLEKINGS-, HOLLANDS-FARE m. fl.
Spoiler title
Spoiler content