SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
FAREN fa4ren, r. l. m.; best. =; pl. farnar.
Ordformer
(faren 1735 osv. farren Fischerström Mäl. 196 (1785). farne Uggla IVetA 1786, s. 27. far (med pl. -ar) Dalin (1851))
Etymologi
[sv. dial. (Mälarens södra strand) faren, farne, fana; jfr fisknamnet FÄRNA, som synes vara en avledn. av ordet. Sannol. besläktat med det lat. (från germ. spr. lånade) fisknamnet fario, forell. Ordets eg. bet. synes vara: ”den spräcklige”. Formen far beror på att -en uppfattats ss. slutartikel; jfr BRAXEN : BRAX]
(i trakterna kring Mälaren samt i zoologisk litteratur) benämning på en viss karpfisk, av (Artedi o.) Linné uppfattad ss. en särskild art Cyprinus Farenus Lin., sedermera identifierad med braxenarten Abramis (Cyprinus) Ballerus Lin., blecka, braxenpanka. Artedi Icht. 3: 3 (1735). Uppl. 1: 143 (1902).
Spoiler title