(† utom i ssgr) vbalsbst. till FASA, v.3:fasa. Jag hisnar och ey kan än med som största fasan / Där täncka på, at (osv.). Fånge 2(c. 1710). Injaga fienden en fasan. Dalin Hist. 1: 265(1747). De Asiatiska Folken hade en fasan för de Consuliska och Pro-Consuliska. Dens. Montesquieu 92(1755).
Ssgr (numera uppfattade ss. hörande direkt till FASA, sbst.):FASANS-FULL fa3sans~. (fullt br.) full av fasa; skräckinjagande, hemsk, ryslig, förskräcklig; jfr FASLIG.Ett fasansfullt skri hördes kring gatorna. Lidner SednSkr. 59(c. 1785). En fasansfull olycka. Thomander 1: 226(1850). Nu stod hela den fasansfulla verkligheten på en gång klar för mig. Ödman UngdM 1: 52(1873, 1881). Emaljerade saker .. äro .. fasansfullt dyra. SD(L) 1897, nr 583, s. 5. —
-ROP. (i högre stil) rop av fasa, fasansfullt rop. Kunde väl ett dylikt fasansrop komma från dödliga läppar? Blanche Band. 53(1848). Jes. 24: 18(öv. 1898). —
