SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
FASTAGE fasta4ʃ, n. ((†) m. Möller (1790), Heinrich (1814)); best. -et; pl. = l. -er.
Ordformer
(-asch Dalin (1851; jämte -age))
Etymologi
[av t. fastage, ombildning av fustage, av fr. fustage, laggkärl, till ffr. fust, stock (fr. fût, stock, vinfat), av lat. fustis, påk]
(i allm. större) tunnliknande laggkärl, fat (se d. o. 1). Notif. mars 1722, s. 2. (Till salu:) Anjovis uti fastager af 3 Skålpund. Dalin Arg. 2: nr 50, s. 8 (1734). Slå upp ett nytt fastage. Bellman 5: 146 (c. 1775). Du är fet som ett fastage. Strindberg Kamm. 4: 54 (1907). — jfr KRUT-, OLJE-, TRAN-, VATTEN-, VIN-FASTAGE m. fl.
Ssgr: FASTAGE-BAND. jfr FAT-BAND. DA 1808, nr 90, s. 10.
-TÅNG. redskap för lyftande av fastage; jfr DJÄVULS-KLO 2. SFS 1830, s. 1002.
Spoiler title
Spoiler content