SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
FASTNA fas3tna2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (†, Heinrich (1814)).
Ordformer
(fasna c. 16001764. fassna 16271700)
Etymologi
[jfr d. fastne; avledn. av FAST, adj.1]
1) (föga br.) motsv. FAST, adj.1 1: bliva fastare, stelna; äv. bildl. Fastna till System. Tegnér (WB) 2: 253 (1812). Meurman (1846).
2) motsv. FAST, adj.1 7: bliva fastsittande (ngnstädes); fästa sig l. sätta sig fast (på l. vid ngt); klibba fast, hänga vid; bita sig in (i ngt); stundom svårt att skilja från 3. Tijn skott äro fastnat j migh. Psalt. 38: 3 (Bib. 1541). Ströö något Miöl .. på .. Deegen, på thet han icke må faszna eller hengia widh Bordet och Kaflan. Salé 107 (1664). Stora ord och fett fläsk fastna ej i halsen. Wigström Folkd. 1: 87 (1880; ordstäv); jfr c. Rök, som fastnade i kläderna. De Geer Minn. 1: 31 (1892). — särsk. i utvidgad l. bildl. anv. Huru mycken sorg fastnar icke vid kronan? Hoffmann Förnöjs. 191 (1752). Förtala bara djärft på, alltid fastnar något. NDA 1914, nr 87, s. 1. — särsk.
a) (†) om eld: taga fatt (i ngt). PolitVis. 212 (c. 1600). Alt hwad Eelden fasnar vthi, först så glimmar thet: Sedan brinner thet. Schroderus Comenius 45 (1639). Ekelund Fielding 330 (1765; i bild).
b) eufemistiskt i uttr. som beteckna att ngn gjort sig skyldig till stöld l. är ”långfingrad”. Ekblad 440 (1764). Gud ske lof, ingenting har ännu fastnat vid mina fingrar. JournLTh. 1810, s. 231. Auerbach (1908).
c) om ord, ljud o. d.; i uttr. fastna i halsen o. d., stocka sig, icke kunna tränga fram. Backman Reuter Lifv. 2: 323 (1870). Orden fastna mig i halsen, så snart jag skall tala med henne. De Geer Lillie 88 (1880). Skriket fastnar i vidöppna gap. Koch Arb. 276 (1912).
d) om förmaning, ord o. d.: göra varaktigt intryck (på ngn), få fäste (hos ngn), ”bita” (på ngn). Reenhielm OTryggv. 34 (1691). Moderlige förmaningar och hotelser stiga diupt i hiertat, och fasna hårdare. Isogæus Segersk. 498 (c. 1700). Folcket .., på hvilkas hårda hiertan inga predikningar tyckas fastna. ELencqvist (c. 1778) i FinKyrkohSP 5: 111. Rudin 1Evigh. 2: 69 (1870, 1878). — jfr (†): När thenne gråtotijdhen begynnar gå vppå, wil sådana tröst (med den eviga saligheten) intet fastna. LPetri 2Post. 57 b (1555).
e) om undervisning, kunskap o. d.: inprägla sig i minnet, så att det icke glömmes, fästa sig i minnet. Fastna i minnet. Öfwerläs thet offta: Icke hastigt .. oflijteligen och fåfängelighen, vthan achtsam på sielwe saken, så skal thet fasna. Schroderus Comenius 733 (1639). Snoilsky 4: 69 (1887).
f) bliva kvarhållen, råka bli kvar (ngnstädes); hamna. CAEhrensvärd Brev 2: 391 (1800). Jag fastnade der till afton. Nordforss (1805). Pater Henrik .. hade varit vida i världen, innan han fastnade som prior i ett kloster. Rydberg Sing. 11 (1894).
3) bliva fångad (i ngt), så att man icke kan komma loss; jfr FAST, adj.1 23; stundom svårt att skilja från 2. Fisken j Flodhen, then nu j Nätet fastna kan. PPGothus Und. N 6 a (1590). Räfwen kommer så offta för nähtet, han fastnar en gång. Grubb 701 (1665). Fasna på kroken. Verelius 6 (1681). — särsk. mer l. mindre bildl. Fastna j syndena. OPetri 1Post. 60 b (1528). Om du ej snart flyr hennes umgänge, är du fastnad i hennes snaror. Mörk Th. 3: 56 (1758). — särsk.
a) (†) i uttr. fastna i (en sjukdom o. d.), råka ut för, få; jfr b α. KFÅrsb. 1912, s. 81 (1700). Hon fastnade i Kopporne. VetAH 1766, s. 184. (Han) fastnade i hetsig feber. Oldendorp 2: 321 (1788).
b) (i sht vard.) i uttr. fastna för (ngt l. ngn), bliva fast för; råka ut för (ngt l. ngn); råka i klorna på (ngn). På vägen at räddas ifrån en fördömlig kärlek, fastnar jag för en ny. Ullman GrefvHänd. 58 (1782). Vid ankomsten till Venedig fastnade han för en utliggare från Hôtel Bauer. Ljunggren Resa 192 (1871). — särsk.
α) (†) med avs. på sjukdom o. d.: råka ut för, få; jfr a. Hiorter Alm. 1738, s. 11. Hemkommen fastnade hon genast för mässlingen. Geijer (1837) i MoB 7: 201. Kindblad (1870).
β) bliva nödsakad att övertaga l. betala (ngt), att ”betala kalaset” l. att åtaga sig att utföra (ngt). (Kamraterna) förstodo väl at locka honom med sig på krogen, och lagade at han fastnade för hela laget. Lagerström Bunyan 3: 73 (1744). Akademien har under min sekreteraretid fastnat för ett mindre lyckligt redaktionsbestyr med Svensk botanik. Berzelius Själfbiogr. 157 (c. 1845). Pastorn hade, på någon auktion, i upprymdt tillstånd, råkat att fastna för .. en ridsadel med rödt schabrak. Böttiger 6: 67 (c. 1875).
γ) med avs. på brott l. förseelse o. d.: bliva överbevisad om. Sahlstedt (1773). De, som .. fastna för lasteligt tal emot Konungen. Askelöf EoA 138 (1834). Dalin (1851).
δ) (vard.) bliva förälskad i (ngn), bliva ”fångad” av (ngn). (Han) har fastnat för någon listig flicka. Kexél 1: 446 (1795). Hon (är) nära att fastna för en ung dansk viveur. PT 1907, nr 52 A, s. 3.
ε) fästa sig vid (ngt l. ngn); icke kunna slita sig ifrån l. låta bli att köpa (ngt), bestämma sig för (att köpa). Agrell Sthm 37 (1892). De fastnade för stället vid Klarelfven, ett solidt och prydligt litet hem. Hedenstierna Marie 61 (1896). Guvernörskan från Sudan fastnade vi ett ögonblick för redan på bangården i Kairo. Rosenius Himmelstr. 295 (1903).
4) (†) bliva fast besluten (att göra ngt); jfr FAST, adj.1 22 d. H. K. M:tt vill upretta nogre bruk der vidh gården och ähr myckett deruppå fastnet. OxBr. 3: 46 (1623).
Särsk. förb.: FASTNA FAST10 4. (numera bl. ngn gg vard.) till 2: fastna. Porthan BrefCalonius 210 (1795). ORSjöberg (1894) i Hembygden 1913, s. 147. Östergren (1920).
FASTNA IHOP10 04, stundom HOP4, förr äv. TILLHOPA. till 2.
1) metall. smälta ihop. Rinman Jernförädl. 114 (1772). Färskorna afsvalas med vatten, hvarigenom de fastna ihop till ett s. k. ”färskjern”. NF 16: 1184 (1892).
2) (numera knappast br.) fastna i l. vid varandra. RARP 7: 145 (1660). Begges kärrjuvl (dvs. kärrhjul) hade fasnat ihop. ConsAcAboP 3: 185 (1666). Topelius Lb. 2: 223 (1875). Östergren (1920).
FASTNA KVAR10 4. (Anm. Ordet kvar var i ä. tid i denna förb. ett böjligt adj.) (numera knappast br.) till 2: fastna o. stanna kvar. Jernet aff Pijlen .. fasnade qwart vthi Kroppen. Schroderus Liv. 650 (1626). Gadden fastnar kvar (i såret). LbFolksk. 220 (1890).
FASTNA UT. (knappast br.) till 3 (b); i uttr. fastna ut för (ngn l. ngt), råka ut för; fastna illa ut, råka illa ut. Hahnsson (1888).
FASTNA VID10 4. (ngt vard., numera föga br.) till 2: klibba vid, fastna. Juslenius 368 (1745). Lind (1749). Östergren (1920).
Spoiler title