SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
FENDER fän4der, r. l. m.; best. -n; pl. -drar; äv. FENDERT fän4dert, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[av eng. fender, till fend, förkortat av defend, försvara, ytterst av lat. defendere (se DEFENDERA). Formen fendert har uppstått gm anslutning till andra ord på -ert, t. ex. DÄVERT]
1) sjöt. föremål av (flätat) tågvirke som avser att skydda ett fartygs sida från skamfilning gm stötar, skavning o. d. Oxenstierna Vanderdecken 63 (1865). jfr KORK-FENDER.
2) (föga br.) låda framför kakelugn för att upptaga nedfallande kol. Björkman (1889; med hänv. till eldjärnslåda).
Anm. I Finl. användes i bet. 1 nybildningen fendare. Hufvudstadsbl. 1911, nr 76, s. 1 (i annons). Därs. nr 135, s. 1 (i annons).
Avledn. (till 1): FENDRA, v. [jfr d. fendre af] sjöt. i förb. fendra av, gm uthängande av fendrar hålla (fartygssidan) fri från kajen osv. Stenfelt (1920).
Spoiler title
Spoiler content