SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
FIFFIG fif3ig2, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(pfiffig 18421845)
Etymologi
[jfr d. fiffig; efter t. pfiffig, till pfiff (se FIFF); jfr FIFFA, ävensom PIFFIG]
(vard.)
1) påhittig, förslagen, listig, fyndig, klipsk. Tegnér (WB) 8: 616 (1839). Johnson var en fiffig karl, som viste, / Så hvad han företog som underlät. CVAStrandberg 5: 48 (1862). Ack en sådan liten fiffig tusan hon ändå är! Cavallin Kipling Gadsby 51 (1897). särsk. (i Finl.): intelligent, kvick, begåvad. FoU 15: 44 (1902). Bergroth FinlSv. 194 (1917).
2) (numera knappast br.) utpyntad, fin, ”sprättig”, behändig, ”piffig”, pikant, ”stilig”. Den här supéen är verkligen fiffig, — jag är just nöjd med den. Bremer Pres. 46 (1834). En .. hygglig och fiffig halsduk. Knorring Skizz. II. 1: 263 (1845). Joho, min bror, du skulle tro att man ä' fiffig, som en gardeslöjtnant. Jolin Bröstkar. 53 (1849). Östergren (1920).
Spoiler title
Spoiler content