SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
FIGURATION fig1ɯratʃω4n l. fi1-, l. -ur-, l. -aʃ-, r.; best. -en, vard. äv. (utom i södra Sv.) =; pl. -er.
Etymologi
[ytterst av lat. figuratio (-ōnis), till figurare (se FIGURERA); jfr KONFIGURATION]
1) (numera knappast br.) (rummets) gestaltning, formning; jfr FIGUR 1, 10. Leopold 4: 71 (c. 1820). Lineära figurationer. Trana Psych. 2: 57 (1847). 2NF (1907).
2) teat. gruppering (av skådespelare som utföra en scen i ett skådespel); jfr FIGUR 10. Josephson Teaterregie 34 (1892).
3) mus. användande av figurer; egenskap(en) att vara figurerad; sammanställning (komplex) av figurer; jfr FIGUR 11 b, FIGURERA 11. Dalin (1871). (I) den tvåstämmiga instrumentalsatsen .. kan harmonien antydas genom rikare figuration. Berg Jadassohn 58 (1901). PT 1914, nr 27 A, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content