SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
FINAL fina4l, adj. o. sbst. r. l. m. ((†) n. Bauck 1MusH 247 (1862)); ss. sbst. best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr fr. final, adj., finale, sbst., av lat. finalis, adj., till finis, slut, mål, ändamål (jfr FIN, ävensom DEFINIERA, FINIT m. fl.)]
I. adj.
1) (föga br.) i sht mus. som tillhör l. utgör l. har avs. på en avslutning. Envallsson MusLex. (1802). Dalin (1871).
2) (†) definitiv; jfr ÄNDTLIG. ConsAcAboP 2: 153 (1659). Jnthet heller önskandes, än ett finalt sluut (på rättegången). VDAkt. 1680, nr 340. 2RARP 5: 74 (1727).
3) språkv. o. filos. som uttrycker l. innebär l. hänför sig till (osv.) ändamål l. avsikt. Finala konjunktioner, bisatser. Aulin Krüger 224 (1853). Bjerre Själsläk. 178 (1914).
II. sbst.: avslutning, slut(mål), ände; numera bl. i bet. a o. b samt i anv. som uppfattas ss. bildl. i förh. till dessa. Thetta är .. then yterste final och ända, at (människan vid livets slut) .. måtte intagha .. Salighetens Hampn. Phrygius HimLif. 126 (1615). 1840-talets rörelser slutade med en våldsam final. Sylwan FyrtiotStud. 242 (1914); jfr a. — särsk.
a) i sht mus. sista satsen av en större musikalisk komposition (i sht en sonat l. en symfoni); flerstämmig avslutning av en opera l. operaakt o. d. SP 1780, s. 250. Glanspunkten i denna opera är andra aktens final. Bauck 1MusH 185 (1862). Hallström Sparfv. 81 (1903; i bild).
b) [av eng. final] idrott. (av förberedande tävlingar förutgången) sluttävlan (mellan de i förtävlingarna segrande). Kvalificera sig för finalen. Hvarje klubb som uteblir från spel i semifinal eller final .., må (osv.). NordIdrL 1901, s. 375. Finalen i morgon kommer .. att stå mellan England och Danmark. PT 1912, nr 151 A, s. 3. — jfr SEMI-, SERIE-FINAL.
c) (†) slutbokstav, slutljud. Suomi 1841, 4: 22.
Ssgr.: (I 3) FINAL-BISATS~20 l. ~02. (föga br.) språkv. finalsats. Schiller SvSpr. 27 (1859).
(jfr II c) -BOKSTAV~20 l. ~02. (numera föga br.) slutbokstav. Swedenborg RebNat. 1: 332 (1740). Fahlgrén Boktr. 16 (1853).
(I 1, II a) -KADENS. mus. (Recitativet) har ock egna Final-Cadentzer. Londée Kellner 21 (1739).
(jfr II b) -MATCH. idrott. NordIdrL 1900, s. 288.
-SATS.
1) mus. jfr FINAL I 1 o. II a. 2NF 8: 260 (1907).
2) språkv. avsiktssats; jfr FINAL I 3. Aulin Krüger 224 (1853).
(I 1, II) -STOCK. boktr. slutvinjett. Weste (1807). WoJ (1891).
Avledn.: FINALIST, m.||ig. l. r. idrott. till II b: person l. lag som deltager i en final. Jonason Fotb. 137 (1917).
Spoiler title
Spoiler content