SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
FISKARE fis3kare2, m.||(ig.), i bet. a m. l. r.; best. -en, äv. -n; pl. = ((†) -er Rudbeck Bref 21 (1663), Sylvius Mornay 583 (1671, 1674)); pl. best. fiskarna (RP 8: 40 (1640: fiskierne) osv.), i sht förr äv (i Sv. numera bl. ngn gg, i Finl. däremot så godt som alltid i tal, ofta i skrift) fiskarena (Jes. 19: 8 (Bib. 1541: fiskarenar), Linné Ungd. 2: 167 (1732), Sundén (1885), Bergroth FinlSv. 70 (1916)), förr äv. fiskrarna (Fryxell Ber. 4: 303 (1830), Lagerlöf Drottn. 147 (1899)).
Ordformer
(fiskare 1526 osv. fisker 1549. fiskere 15421572. fiskiare 15291740. fiskiere 15481640. fij- 15471674)
Etymologi
[fsv. fiskare; jfr d. fisker, t. fischer; avledn. av FISKA, v.1]
person som fiskar; person som har till yrke l. sysselsättning att bedriva fiske. Mat. 4: 18 (NT 1526). Att wij gerne hade ther än 20 eller 30 gode fiskiere boendes i Byn (Lösöse), som ingen annen handell brukadhe, vtan närede sigh vtaff then fiisk the toghe vm åredt. GR 19: 149 (1548). Det (är så) .. beskaffadt med fiska-fänge vid stora gods och herregårdar .. at det lönar mödan hålla en serskilt Fiskare, som dageligen ingen annan sysla har at sköta, än ligga på siön och fiska. Schultze Fisk. 8 (1778). Hon .. lefde af att laga fiskrarnas garn! Lagerlöf Länk. 183 (1894). — jfr AMATÖR-, HAVS-, HOV-, INSJÖ-, NORS-, NOT-, NÄT-, PÄRL-, SILL-, STADS-, TJUV-, YRKES-FISKARE m. fl. — särsk.
a) i utvidgad anv., om djur som fångar fisk. IErici Colerus 1: 365 (c. 1645; om räven). — jfr KUNGS-FISKARE.
b) bildl. (Jesus) sadhe till them, Fölyer migh, iach will göra idher till menniskiers fiskare. Mat. 4: 19 (NT 1526; Bib. 1917: människofiskare).
Ssgr: FISKAR- l. FISKARE-BASTU. (i Finl.) härbärge för fiskare; jfr -MAJA. Hembygden 1910, s. 46. FoU 26: 296 (1913).
-BEFOLKNING. av fiskare bestående befolkning, befolkning som lever på fiske. UB 3: 554 (1873). Bohusläns fiskarebefolkning. LAHT 1892, s. 237. —
-BOD. bod som användes till bostad för fiskare under den tid fisket pågår o. till förvaring av fiskredskap m. m. The som sådana ströminge fiske bruka wele .. skole .. haffwe theris fiskerebodhar eller hyddor vth medt Siöstranden på klipperne. GR 14: 187 (1542). PT 1902, nr 198, s. 1. —
-BY. av fiskare bebodd by; jfr FISK-LÄGE. BL 13: 161 (1847).
-BÅT. fiskebåt. VocLib. avd. 42 (c. 1580). En liten öppen fiskare-båt. Nordberg C12 2: 578 (1740).
-BÄR. (i Finl.) fiskkärna, kockelkärna; jfr FISKE-BÄR (sp. 634). SPF 1816, s. 226. —
-DANS. i sg. best., benämning på en gammal bohuslänsk folkdans. Dybeck Runa 1845, s. 38. Den i Bohuslän öfliga fiskardansen, som vid musik pantomimiskt framställer dörjning (metning med handref) på is och utföres af tre personer, den ene föreställande fiskaren, de båda andra fiskköpare. Eichhorn Stud. 1: 30 (1869).
-FARTYG~20 l. ~02. fiskefartyg; jfr -BÅT. Lind (1749; under flibot). Fiskare- och andra små fartyg. SP 1809, nr 22, s. 1. —
-FLICKA. Fiskare-flickan, på strand, / Vittjar sitt glittrande nät. Atterbom SDikt. 1: 6 (1837).
-FLOTTA. flotta av fiskefartyg, fiskeflotta. JTBureus (1623) i 2Saml. 4: 80. Motorbåtarna (hava) under senaste åren äfven gjort insteg bland fiskarflottan. Fatab. 1907, s. 50. —
-FOLK.
1) (mindre br.) personer som bedriva fiske, fiskare. Hagberg Shaksp. 9: 7 (1850). Här satt hon flera timmar hvarje vacker morgon, beskådande .. fiskarfolkets bestyr på landbacken. Bergman GotlSkildr. 122 (1882). (†) i pl. De fattige Fiskarefolken kommo med hustrur och barn .. undan den grymma fiendens våldsamhet. GT 1788, nr 99, s. 1.
2) nation l. folkstam som bedriver fiske. Aino, ett numera ganska obetydligt jägare- och fiskarefolk. NF 1: 303 (1875).
-FYR. = FISKE-FYR (se sp. 646). SFS 1887, Bih. nr 4, s. 19. En fiskarefyr med hvitt sken (har) .. blifvit inrättad på holmen Röfvargrund. SD(L) 1896, nr 433, s. 3. —
-GARN. (föga br.) = FISK-GARN 1 (se sp. 624). Schroderus Comenius 427 (1639). Björkman (1889).
-GOSSE. Neapolitansk fiskargosse. IllSv. 1: 90 (1873; om skulptur av Qvarnström).
-GUBBE. gammal fiskare. BEMalmström 6: 338 (1839).
-GUMMA. gumma som fiskar l. säljer fisk. Nordforss (1805).
-GÅNG, pl. -ar. (förr, i sht i Sthm) saluplats för fisk; jfr -TORG. Stockholms södre Fiskaregångar. Linné Gothl. 198 (1745). Dalin (1851). TT 1900, Allm. s. 299. —
-HAMN. = FISKE-HAMN. Steuchius MBozæus G 2 a (”F 2 a”) (1675). Slaktarhus och fiskarhamn hade funnits .. (å Helgeandsholmen) redan från 1600-talet. Sthm 1: 174 (1897). Fiskarskapet .. vistas om sommaren ute i fisklägen eller ”fiskarhamnar”, som äro belägna på vissa skär eller öar tillhöriga deras stad. SvRike I. 1: 244 (1899).
-HUS.
1) hus där fiskare bo, medan fisket pågår; fiskarstuga; jfr -HYDDA. Leinberg VLand 6: 5 (1674). Några st: Alands Bönder som låg i Fiskarehuus. UrFinlH 257 (1716). Linné Ungd. 2: 310 (1734).
2) (†) hus där fisk saluhålles; jfr FISK-HALL. SedolärMercur. 1: nr 11, s. 3 (1730). (Till en stads offentliga byggnader höra) Publique Slachtare- och Fiskarehus. Carlberg SthmArchitCont. B 3 a (1740). SP 1779, s. 933. —
-HUSTRU. Lind (1749).
-HYDDA. fiskarstuga; äv. om stuga som bebos av fiskare, medan fisket pågår; jfr -HUS 1. Hasselquist Resa 125 (1751). (Vid Arildsläge) slå badgäster sig ned i de vänliga fiskarhyddorna och villorna. VLS 196 (1888). Hahnsson (1888).
-KLÄDER, pl. kläder som användas vid fiske. Visb. 1: 358 (c. 1657). Hvarje husbonde .. måste .. gifva sin dräng, så snart de fara til sjös, fiskare kläder, som göras af får eller kalf-skinn, samt under beredningen väl smörjas med tran. Troil Isl. 96 (1777).
-KNOP. benämning på ett slags knut, ”engelsk knut”. UB 6: 416 (1874). Öhrvall Knut. 53 (1908).
-KNUT. = -KNOP. Öhrvall Knut. 53 (1908).
-KOJA. jfr -HYDDA, -STUGA. Ehrenadler Tel. 870 (1723). Afzelius Sag. 4: 50 (1842).
-LAG, n. lag av fiskare som gemensamt bedriva fiske; jfr FISKE-LAG (se sp. 646). LAHT 1881, s. 167. Därs. 1902, s. 296. —
-LAPP, m. lapp som livnär sig med fiske; jfr FISK-LAPP (se sp. 644). Högström Lapm. 85 (1747). Fiskare-lapparne .. äro i Sverige oftast blott utarmade, före detta ren-egande Lapp-individer. Düben Lappl. 31 (1873). Med hänsyn till skiftningarna i lefnadssättet har man indelat de svenska lapparne i tre grupper, fiskarelappar, fjällappar och skogslappar. Höjer Sv. 3: 270 (1883).
-LEK. i sg. best., benämning på en pantlek. HandbiblSällsk. 1: 96 (1818). Hubendick FlickLek. 78 (1879).
-LÄGE. [fsv. fiskare läghe] (numera knappast br.) fiskläge; jfr -LÄGER. PStuure (c. 1690) hos Cavallin Herdam. 2: 188. Wetterhoff Skog 2: 21 (1887).
-LÄGER. (†) = -LÄGE; jfr FISK-LÄGER 1 (se sp. 644). Visb. 1: 8 (1572). Bethsaida, ett fiskarläger eller köping. Palmblad Palæst. 319 (1823).
-MAJA, r. l. f. [jfr sv. dial. (Finl.) fiskmaja] (†) fiskarbod; jfr -BASTU, -MOJA. Lælius Bünting Res. 2: 99 (1588). (Sv.) Fiskiaremaia .. (t.) Fischer Zeüghaus. Schroderus Dict. 24 (c. 1638). (Fiskarna i Rautalampi ha) under Fiske-tiden uppehållit sig i skogarne samt upsatt Fiskare-major. UrFinlH 563 (1750). övergående i bet. fiskarlag? Item fick Peter Swartt aff fisker-maijen udi Revel förskrifft til att före in salt, rog och malt. Teitt Klag. 230 (1555).
-MOJA. (†) = -MAJA. Tegel E14 141 (1612).
-NÄT. fisknät. Lind (1749; under Fischer-Garn). Wirsén Ton. 10 (1893).
-POJKE. Nordström Sönd. 170 (1910).
-RING. påvens signetring som är försedd med en avbildning av aposteln Petrus sittande i en båt o. uppdragande sitt nät; i sht i sg. best. Möller (1790). WoJ (1891). Den skeptiska .. renässansålder, då Leo bar fiskarringen (dvs. var påve). Wirsén i 3SAH 7: 123 (1892).
-SKOLA, r. l. f. skola för utbildande av fiskare; jfr FISKERI-SKOLA. LAH 24: 61 (1866). SFS 1882, Bih. nr 3, s. 20. Sverige (är) det land, som måhända tidigare än något annat haft en fiskareskola. HandtvLBl. 1905, s. 141. —
-SKRÅ. (förr) fiskarnas skrå; jfr -SOCIETET, -ÄMBETE. Möller (1790).
-SKUTA. jfr -FARTYG. FörordnFiskerierne 1724, s. 5. —
-SKÄR, n. (numera nästan bl. i nedan anförda barnrim) = FISKE-SKÄR. Tegnér (WB) 6: 528 (1830). Ro, ro i skären! / Vi ska' ro i fiskar-skär. / Många fiskar få vi der. Landsm. V. 5: 15 (1886; barnrim).
-SMACK. fisksmack. Melander Långtur 201 (1896).
-SOCIETET. (förr) = -SKRÅ. Hudiksvall Stads Fiskaresocietets Artiklar och Hufvud Bok. 1790. Arwidsson Strömm. 69 (1913).
-STEK, n. sjöt. ett slags sjömansknut som i sht användes vid fastsättande av ett tåg vid läsegelsrå l. annan spira o. som består däri att ändan av tåget tages två slag rundt spiran o. därpå om tåget, varefter den instickes under rundslagen, av vilka den fastknipes vid åtdragningen. Deleen Tillägg (1829). WoJ (1891).
-STUGA. enklare hus som bebos av fiskare; jfr -HYDDA. 2RARP 5: 710 (c. 1726).
-STÄLLE. (numera mindre br.) fiskställe, fiskeplats. Ymnigare fiskareställen. Botin Hem. 1: 8 (1755). Extra tullvaktmästaren .. (N. N.), i tjänst å fiskarestället Hasselö vid Oxelösund. PT 1915, nr 276 A, s. 2. —
-TORG. (numera föga br.) fisktorg; jfr -GÅNG. Tuneld Geogr. 1: 309 (1757). VL 1908, nr 163, s. 5. —
-TORP. (numera knappast br.) fiskarstuga. SvMerc. 1765, s. 126. I ringa fiskartorpet är min sommarboning redd. Östergren Dikt. 133 (1871).
-TRÄ. (†) trädet Nyssa aquatica Lin. Kalm Resa 2: 500 (1756). Dens. i VetAH 20: 290 (1759).
-YRKE(T).
-ÄMBETE~200 l. ~020.
1) (förr) = -SKRÅ. Lind (1749). Möller (1807).
2) (†) fiskaryrke, fiske. Att han bruker honum till någet annet embete, effther han med fiskere embete inthet kan eller umgått haffver. GR 22: 420 (1551).
Avledn.: FISKARSKAP, n. (fiskare- 1843. fisker- 17791886) (i fråga om förh. i vissa i sht norrländska städer) om den samhällsklass som utgöres av fiskare; fiskarbefolkning; i ä. tid äv.: fiskarskrå. Radloff BeskrSthmLän 1: 55 (1804). Möller (1807). Uti Visby fanns i mannaminne, bland de andra handtverksskråen, ett särskildt fiskarskap, hvars medlemmar voro borgare med burskap. Säve HafvSag. 51 (1880). I vissa städer delas invånarne än i dag i ”borgerskapet” och ”fiskarskapet”. Fiskarskapet .. vistas om sommaren ute i fisklägen eller ”fiskarhamnar”, som äro belägna på vissa skär eller öar tillhöriga deras stad. SvRike I. 1: 244 (1899). Det s. k. fiskarskapet utgjorde på 1700-talet större delen af städernas borgerskap (i Norrland). Ekman NorrlJakt 345 (1910).
Spoiler title