FISS fis4, sbst.2, n.
Ordformer
(fis 1739—1862 (: Fis-dur))
mus. den med ett halft tonsteg höjda tonen f, i notskrift betecknad med # för f. Slå an (ett) fiss på pianot. Grova, ostrukna, ettstrukna (osv.) fiss. Londée Kellner 8 (1739). Fiss .. förvexlas enharmoniskt med gess. NF (1881). — i utvidgad anv.
a) om nottecken som utmärker l. om sträng, tangent, orgelpipa o. d. som angiver tonen fiss. Mecklin BegTonk. 15 (1802).
b) om tonart som har fiss till grundton. Gå i fiss. särsk. i uttr. fiss dur, fiss moll (äv. skrivna fiss-dur, fiss-moll, stundom uttalade fis3~dɯ2r, fis2~mol2, l. 4~1). Miklin Marpurg § 20 (1782).
Ssgr: FISS-DUR, se ovan under b. —
-DURS- -SKALA. (-dur-). —
-DURS-SONAT. (-dur-). —
-ISS. tonen fiss höjd med ett halvt tonsteg, i notskrift betecknad med # # framför f; dubbelfiss. Höijer MusLex. (1864). —
-MOLL, se ovan under b. —
-MOLLS-SKALA. (-moll-). —
-MOLLS-SONAT. (-moll-).
