SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
FJÖSBENT fjø3s~be2nt, p. adj.; n. =.
Etymologi
[sydsv. dial. fjösbent (Skåne, Hall.); jfr ä. d. fjøskbenet. Till d. dial. fjøser, fjæser, pl., tågor, testar o. d., av en stam fes-, som föreligger äv. i mnt. vese, tåga, frans, o. med avljud i fht. fasa, f., faso, m. (t. faser), tåga, fiber]
i sht zool. om fågel: som har benen fjäderbeklädda ända till tårna. Fjösbenta Vråken (Falco Lagopus, Brünn.). Nilsson Fauna II. 1: 71 (1824). Hos oss förekomma .. rätt ofta topphufvade, fjösbenta, dubbelsporrade (m. fl. slags höns). Santesson Sv. 223 (1887).
Spoiler title