publicerad: 1924
FJÄRR- fjær3~.
Ordformer
(fjär- (fiär-, fier-) AAAngermannus VtlDan. 4 (1592: fierlägen), Bureus (c. 1640) i 3SAH 23: 323 (: fiärstadd), SvBibl. 3: 9 (1759: fiärsyns-glas))
Etymologi
[urspr. ssgform till FJÄR, adv.; i yngre tid, sedan formen fjärr av detta ord kommit ur bruk, att betrakta ss. ssgsform till FJÄRRAN]
(i skriftspr., i sht dels i fackspr., dels i vitter stil) i ssgr: fjärran belägen, i fjärran, från fjärran, fjärran-, på avstånd.
Ssgr: FJÄRR-ASSIMILATION. [efter t. fernassimilation] (nytt ord) språkv. Assimilationer eller dissimilationer mellan icke omedelbart sammanstötande ljud, .. s. k. fjärrassimilationer eller fjärrdissimilationer. Noreen VS 3: 58 (1905). —
-BELÄGEN. belägen på långt avstånd; äv. bildl. Fjerrbelägna stränder. Geijer Häfd. 192 (1825). Huru fjärrbeläget (målet) .. än månde vara. 3SAH 4: 237 (1889). —
-BLICK. (i vitter stil)
1) fjärrskådande blick; eg. o. bildl. Hoppets fjerrblick. CFDahlgren 3: 161 (1820). (Mannen) hade .. något af fjärrblick under ett par borstpänslar. Engström 1bok 63 (1905).
2) [jfr t. fernblick] (föga br.) = -SYN 2. OoB 1894, s. 230. De härliga vidderna och fjärrblickarna där uppe i bergen. LfF 1911, s. 166. —
-BLÅ. (i vitter stil, i sht poesi) blånande i fjärran; äv. bildl. Det fjerrblå sagoland. ESjöberg 31 (1820). Långt borta drar skogen sitt band, fjärrblått som en hägring. Johansson RödaHuv. 2—3: 255 (1917). —
-BOENDE, p. adj. fjärran boende. Johansson HomOd. 17: 485 (1845). Fjärrboende lappar. PT 1896, nr 170, s. 3. —
-DISSIMILATION. [efter t. ferndissimilation] (nytt ord) språkv. Noreen VS 3: 58 (1905; se under -ASSIMILATION). —
-FOTOGRAFERING. tekn. (metod för) tagande (på telegrafisk väg) av fotografiska bilder av avlägsna föremål; telefotografi. Elektrisk fjärrfotografering. LD 1905, nr 255, s. 4. —
-FOTOGRAFI. tekn. = -FOTOGRAFERING; äv. konkret, om den erhållna bilden. Korns fjärrfotografi. BonniersMHäft. 1907, s. 362. —
-GLAS. [jfr t. fernglas] (numera nästan bl. i vitter stil) kikare, teleskop; förr äv.: glasögon för närsynta (monokel l. binokel); ofta bildl. Lucidor (SVS) 277 (1672). Fjerrglas .. Binocle. Äfv. Monocle. Nordforss (1805). Castania räckte honom fjerrglaset. PoetK 1814, 1: 165. (Den genealogiska) forskningens starkaste fjerrglas. Fahlbeck Ad. 1: 111 (1898). —
-GODS-TÅG~02 l. ~20. järnv. godståg som är avsett för transport på längre sträckor (o. som därför icke uppehålles med växling på mellanstationerna). PT 1910, nr 261 A, s. 2. —
-KRAFT. fys. på avstånd (utan förmedling av ngt medium) värkande kraft. Tallqvist SvFinOrdf. (1898). Tyngden samt de elektriska och magnetiska krafterna betraktades länge såsom fjärrkrafter. 2NF 8: 516 (1907). —
-LAND. (i vitter stil, mindre br.) fjärran beläget land l. landskap. Fjerrlandets son. Sturzen-Becker 4: 180 (1862). Längst borta sjunker .. (skogsranden) in i fjerrlandets ljusa odonblå. Rosenius Himmelstr. 141 (1900, 1903). —
-LEDNING.
1) elektrotekn. ledning (av elektrisk kraft) på längre sträckor; äv. konkret, om ledningsnätet. TT 1896, M. s. 99.
2) artill. eldledning som sker på långt avstånd från det eldgivande batteriet. 2NF 25: 1022 (1917). —
-LIGGANDE, p. adj. (mindre br.) fjärran belägen, (långt) avlägsen, avlägset liggande; äv. bildl. Fjärrliggande land. Säve Yngl. 7 (1854). De viktigaste och mest fjärrliggande frågor. JVising i MinnestGbgVS 1900—1903, s. 61. —
-LÄGEN. (numera bl. ngn gg i poesi) fjärrbelägen. Vthi fierrläghen land. LPetri Jes. 8: 9 (1568). Diktens fjärrlägna ö. Fallström VDikt. 1: 157 (1891, 1899). —
-PUNKT. fysiol. om den punkt som betecknar den bortre gränsen för det tydliga seendet hos ett öga (dvs. den punkt varpå ögat är inställt, då det befinner sig i fullkomlig vila). Hvarje öga ser tydligt på alla afstånd mellan tvänne gränser, hvilka äro olika för olika ögon och benämnas närpunkt och fjärrpunkt. NF 1: 223 (1875). Löwegren Ögonsj. 5 (1891). —
-SEENDE, n. seende på långt avstånd; vanl. (i vitter stil) bildl.: fjärrskådande, fjärrskådning. Ett i sympathien mellan själar grundadt fjerrseende. Melin JesuLefv. 2: 126 (1843). Det elektriska fjärrseendet (dvs. överföring av synbilder på elektrisk väg). LD 1905, nr 255, s. 4. —
-SEENDE, p. adj. (i vitter stil) bildl.: fjärrskådande, förutseende. Den fjerrseende och långt beräknande Horn. Beskow K12 2: 153 (1869). —
-SKRIVNING.
2) överföring på telegrafisk väg av vanliga skrivtecken.
-SKÅDAN. (i vitter stil) = -SKÅDANDE, sbst. Halft frånvarande liksom försänkt i fjärrskådan. Janson Par. 266 (1900). —
-SKÅDANDE, n. seende på avstånd som överstiger ögats naturliga synvidd l. under förhållanden då vanlig syn icke är möjlig; särsk. om klärvoajansfenomen; ofta bildl., om förhållandet l. förmågan att se (långt) in i framtiden. Elektriskt fjärrskådande. AlmfA 1901, s. 93. Frågan om ett fjärrskådande i tiden och möjligheten af profetiska uttalanden. 2NF 26: 394 (1917). —
-SKÅDANDE, p. adj. som blickar (om blick o. d.: som är riktad) långt bort; som ser l. har förmågan att se dit den naturliga synen icke når, klärvoajant; ofta bildl.: som ser l. har förmågan att se långt in i framtiden, förutseende, profetisk. Fjärrskådande blick (eg. o. bildl.). En fjärrskådande ande. Atterbom LÖ 2: 363 (1827; bildl.). Det fjärrskådande .. teleskopet. Roth 1Geogr. 3 (1884). En fjärrskådande statsman. Hjärne SvoFr. 96 (1889, 1908). —
-SKÅDARE, i bet. 1 m.(||ig.), i bet. 2 r. l. m.
1) fjärrskådande person; klärvoajant; siare, profet. Statskonstens fjerrskådare. vBeskow Lefn. 51 (1857). (Geijer var) i sitt författarskap ofta lika mycket visionär och fjärrskådare som vetenskapsman. Solnedg. 3: 231 (1912).
2) (mindre br.) tekn. apparat för overföring av synbilder på långa avstånd; bildtelegraf. SDS 1893, nr 134, s. 2. —
-SKÅDERI1004. = -SKÅDANDE, sbst. Hallström LevDikt 206 (1914). (Swedenborgs) fjärrskåderi och spådomskonst. Lamm UpplRom. 1: 131 (1918). —
-SKÅDERSKA. fem. till -SKÅDARE 1. Hennes blick vidgade sig som på en fjärrskåderska. Siwertz Flan. 211 (1914). —
-SKÅDNING. = -SKÅDANDE, sbst. Melin JesuLefv. 2: 127 (1843). (Det anföres) åtskilliga fall af fjärrskådning och profetia hos Jeanne d'Arc. SvTidskr. 1893, s. 623. Problemet om elektrisk fjärrskådning. TT 1899, K. s. 112. —
-SPANING. mil. o. sjömil. PT 1912, nr 295 A, s. 2. Fjärrspaning är den med vidsträckta mål anordnade spaningen, vars resultat bilda underlag för den högre ledningens beslut. KrigsVAT 1922, s. 106. —
-STADD, p. adj. (†) fjärran varande l. belägen. Många frånwarande och fiärrstadda. Bureus KonStyr. Föret. A 3 b (1630). Fierrstadda orter. Swedberg SabbRo Förmäle § 3 (1710). —
-SYN. (nästan bl. i vitter stil)
1) abstrakt(are): fjärrskådande blick l. förmåga, fjärrskådande, fjärrskådning. Målen / För brudens fjerrsyn. Atterbom Lyr. 3: 117 (1816). Genialitetens fjärrsyn. Levertin Diktare 17 (1898).
2) konkret(are): syn i fjärran, utsikt mot långt bort belägna trakter; jfr -BLICK 2; ofta bildl., närmande sig bet.: vision, profetisk syn, drömsyn. Romantiska fjerrsyner. Atterbom Siare VI. 1: 115 (1852). Från toppen (av Städjan öppna sig) .. storslagna fjärrsyner. TurÅ 1887, 2: 15. Vi skola ej låta muta oss af fjärrsyner mot tusenåriga riken. Hallström Skepn. 57 (1910). —
-SYNS-GLAS. (-syne- 1708) (†) fjärrglas, teleskop, kikare. Block MotalaStr. Dedik. 7 (1708). SvBibl. 3: 9 (1759). —
-SYNT, p. adj. (i vitter stil) fjärrskådande. De som ej voro lika fjärrsynta (som C. A. Lindhagen) förskräcktes för hans planer. Lundin NSthm 245 (1888). —
-SYNTHET—0~2. (i vitter stil) sbst. till -SYNT. Storheten och fjärrsyntheten i .. (Klingers) konst. Levertin Diktare 138 (1898). —
-VÄRKAN.
1) i sht fys. en kropps (antagna) värkan på en annan utan förmedling av ngt mellanliggande medium; äv. mer l. mindre bildl. (särsk. om telepati o. d.). AB 1869, nr 227, s. 4. Antagandet om en själarnes fjerrverkan på hvarandra. SDS 1894, nr 514, s. 1. 2NF (1907).
2) allmännare: värkan på (långt) avstånd. (Man har) sökt anordna (de elektriska) ledningarna så, att de i minsta möjliga grad utöfva fjärrverkan på galvanometrarne. TT 1898, M. s. 96. Det holländska måleriet .. (är ej) afsedt .. för fjärrverkan i stora katedraler och slottssalar. 2NF 19: 193 (1913). —
-VIDD. (i sht i vitter stil) vidd som öppnar sig i fjärran; vidsträckt perspektiv. En blånande fjärrvidd. Vinterg. 1894, s. 65. Utsikten blir, i sin väldiga fjärrvidd, mäktig och betagande. TurÅ 1912, s. 200. —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content