publicerad: 1925
FLÄSK fläs4k, n.; best. -et; pl. (i bet. olika slag av fläsk, ävensom i bet. 2) =.
Ordformer
(fläsk 1527 osv. -e- 1523—1741. -sch 1625)
Etymologi
[fsv. flæsk, motsv. d. flæsk, isl. flesk, fläsk, fsax. flēsk, kött, mnt. vlēsch, vlēsk, kött, holl. vleesch, kött, fht. fleisc, kött, t. fleisch, kött, feng. flǣsc, kött, eng. flesh, kött; av ett germ. flaiska-, besläktat med FLÄSKA, ävensom FLIS; eg.: ngt avskuret (köttskiva l. från köttet avskuret späck); jfr FLÄSKBÄNK]
1) kött av svin; i sht (förr uteslutande l. åtminstone huvudsakligen) om den ekonomiskt viktigaste (o. mest värderade) delen av svinköttet, späcket, med i vanliga fall vidsittande l. inmängt kött; äv. (numera knappast br.) om späck(lager) hos andra djur. Fett, magert, randigt, färskt, saltat, rökt, stekt, kokt fläsk. Amerikanskt fläsk. Fläsk och bruna bönor. Fläsk och potatis. Ärter och fläsk brukar användas som middagsrätt på torsdagarna. Rent fläsk, (i sht i fackspr.) svinspäck. GR 3: 177 (1526). Samma fisk (dvs. malen) är feet som flesk. Petreius Beskr. 1: 102 (1614). Hvad traktamenterna anbelangar, så förakta vi allt kött, som icke har en hand bredt fläsk på alla sider. Ekeblad Bref 1: 413 (1655; rättat efter hskr.). Vnder dhen tiocka Huuden (på valfisken) sitter Fläsket, och sedan Kiöttet. RelCur. 355 (1682). Fläsket blifver af Bok-ållon mycket löst. Linné Sk. 407 (1751). Kalkon späckas med fläsk. Warg 182 (1755). Almström Handelsv. 554 (1845). jfr MELLAN-, OLLON-, SID-, SPICKE-FLÄSK m. fl. — särsk. i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt, t. ex.: Dhen intet wil swpa Kåhlen, han bör intet heller haa Fläsket. Grubb 106 (1665). Stora ord och fett fläsk fastna icke i halsen. Granlund Ordspr. (c. 1880).
2) (vard.) mer l. mindre bildl., ofta med tanke på fläsket ss. ngt fett, läckert, dyrbart l. dyl. Det smakar fläsk, (starkt vard.) det var godt (”mums”). — särsk.
a) (vulg.) fetma, hull; i sht i vissa stående uttr., t. ex. lägga på fläsket, lägga på hullet; det kostar på fläsket, äv. det kostar fläsk (jfr b), det är mödosamt, det kostar på. Dalin Arg. 1: nr 15, s. 7 (1733). Jag (ärnar) resa till Puller (dvs. Porla) källa, att spinna fläsket af mig. Afzelius Sag. X. 2: 251 (1866). — jfr GUMM-FLÄSK.
b) i vissa stående uttr.: (vulg.) det kostar fläsk (jfr a), det är dyrt. Dalin Vitt. II. 5: 111 (1738). — [jfr sälja fläsk; anledningen till uttr. är okänd] (†) skära fläsk (jfr c), om underkläder som hänga ned längre än ytterkläderna. Ullenius Ro § 374 (1730). — (i vissa trakter) sälja fläsk, om kvinna vars underkjolar hänga ned under den yttre. Tholander Ordl. (c. 1860). Granlund Ordspr. (c. 1880). — (vulg.) tvi fläsk! fy katten, fy sjutton! Fröding ESkr. 2: 37 (1891).
c) (†) i benämningar på vissa numera i allm. obrukliga lekar, ss. draga fläsk, skära fläsk (jfr b), stjäla fläsk. GDahlstierna (1707) i 2Saml. 36: 40. Sparre Sjökad. 390 (1850). Dalin (1851). Ahlman (1872).
3) stycke av fläsk; fläsksida; numera bl. slakt. om var särskild av de delar i vilka svinkroppen plägar styckas l. om svinkroppen ostyckad. Helt fläsk, ostyckad svinkropp. GR 3: 20 (1526). Svart G1 87 (1561). Späckia .. (fåglarna) medh tree eller fyra stoore Flesk. Salé 17 (1664). 3,974 fläsk (hela kroppar eller delar) ha visat sig vara behäftade med tuberkulos. PT 1908, nr 181 A, s. 3. — särsk. i ordspråk. Aldrig sitter flesket så högt hunden wenter iw beenen. SvOrds. A 2 b (1604).
4) benämning på örten Sedum telephium Lin., i ssgrna HAR-, VARG-FLÄSK.
Ssgr (i allm. till 1): A: FLÄSK-AKTIG. (mindre br.). Haartman Sjukd. 46 (1765). Lundell (1893). särsk. i fråga om sår: som har en vit o. fet botten, späckaktig. Wistrand HelsBarn 33 (1871). —
-BAGGE. zool. skalbaggen Dermestes lardarius Lin., äv. kallad vanliga fläskbaggen, samt om närstående arter som liksom denna vanl. träffas i fläsk o. d., fläskänger. Rebau NatH 1: 592 (1879). —
-BOD. (numera föga br.) affär där fläsk saluhålles; i vissa trakter äv.: visthus, matbod. DA 1824, nr 207, s. 6. Östergren (1921). —
-BODAL fläs1kbωda4l l. 3~02, r. l. m., förr ngn gg äv. -BODA, r. l. f.? (fläsk- 1871 osv. fläske- 1765—1888. -boda 1863. -bodal 1765 osv.) [senare ssgsleden är oförklarad] (i fråga om ä. förh.) sjöt. benämning på proviantrummet å handelsfartyg; jfr -BULDA. Dalman 20 (1765). Stjerncreutz 104 (1863). Stenfelt (1920). —
-BULDA, r. l. f. (fläsk- 1821. fläske- 1850) [senare ssgsleden är oförklarad] (†) = -BODAL. MarkallsN 2: 68 (1821). Sparre Sjökad. 603 (1850). —
-BÖSTE. (fläsk- 1712 osv. fläska- 1876. fläske- 1651) (numera bl. starkt bygdemålsfärgat) jfr BÖSTE, sbst.1 Arvidi 114 (1651). —
-HARE, r. l. m. slakt. o. kok. fläskfilé; äv. om karré som urtagits benfri. Hagdahl Kok. 535 (1879). —
-KARRÉ. slakt. o. kok. benämning på ryggköttet med revbenen (i ett stycke); äv. om stycket mellan skinkan o. kotlettraden. Hellman Kokb. 253 (1896). —
-KOTLETT. kotlett av svinkött; äv. (i sht slakt.) om det parti av svinkroppen (ryggköttet jämte den översta delen av revbenen) varav kotletter erhållas. Sjöberg Singstock 71 (1832). —
-LÄGG, r. l. m. i sht kok. lägg av svin. —
-MOTT. zool. insekten Aglossa pinguinalis Lin., vars larv ofta håller till i feta ämnen, fettmott. NF 11: 410 (1887). —
-PANNKAKA~020. (fläsk- 1741 osv. fläske- 1765) pannkaka med inbakade fläsktärningar. Serenius (1741). —
-SIDA. (fläsk- c. 1638 osv. fläske- 1639—1706)
1) i sht slakt. om vardera hälften av ett slaktat o. fläkt svin med frånskilt huvud, i sht om partiet mellan skinka, bog o. rygg. Schroderus Dict. 23 (c. 1638). Kindblad (1871). Sundén (1885).
-SOPPA. (i vissa trakter) soppa kokad på fläsk(ben); oftast om tisdagssoppa. NSvMerc. 1761, s. 122. Landsm. 1911, s. 394. —
-STYCKE. —
-SVAMP. (i Finl.) den ätbara svampen Boletus scaber Fr., sträv rörsopp. Inberg FinlMatsv. 32 (1884). Hallstén o. Lilius (1896). —
-SÖNDAG040 l. 3~20. (fläsk- 1911 osv. fläske- 1667—1678) (i fråga om ä. förh.) fastlagssöndag. VDP 1667, s. 95. Landsm. 1911, s. 520. —
B (†): FLÄSKA-BÖSTE, se A. —
-SKRÄDA, r. l. f. (fläska- 1671. fläske- 1671) fläsksida? VRP 1671, s. 412. Märit Erichs dotter bekände hafva kiöpt 4 fläska skräder siönt fett fläsk. Därs. 417.
C (†): FLÄSKE-BODAL, -BULDA, -BÖSTE, -PANNKAKA, -SIDA, -SKIVA, se A. —
-SKRÄDA, se B. —
-SVÅL, -SÖNDAG, se A.
Avledn.: FLÄSKIG, adj.
2) (numera bl. starkt vard.) som är alltför fet, vanskaplig av fetma, ”smällfet”; förr äv.: flottig. Nordforss (1805). Det materiellt öfverdrifna, för att ej säga det fläskiga och grofva i formerna. Beskow Vandr. 2: 260 (1834). Postmästaren med .. spår af tusen toddar i sitt poröst fläskiga anlete. Engström 2bok 5 (1909).
Spoiler title
Spoiler content