SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
FLARK fla4rk, äv. flar4k, r.; best. -en; pl. -ar l. -er.
Etymologi
[sv. dial. (Ångermanl., Västerb., Norrb.) flark, flärk, m., gungfly, bottenlös myr, med grästuvor övervuxet träsk, avledn. av en stam flad-, växelform till FLAT (se EHellquist i Landsm. XX. 6: 8)]
skogsv. i myr förekommande vegetationsfattigt o. vattenfyllt område. BotN 1899, s. 128. SkogsvT 1907, s. 27. — jfr MYR-FLARK.
Ssgr (skogsv.): FLARK-BILDNING. SkogsvT 1907, s. 28. —
-JORD. Flarkjorden utgöres af en mycket lös, vattenmättad massa. SkogsvT 1907, s. 29. —
-MYR. BotN 1899, s. 128.
Spoiler title