SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1925  
FORCERA forse4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade ((†) p. pf. m. -erat(t) OxBr. 11: 549 (1626), Cavallin Herdam. 5: 63 (i handl. fr. 1681)). vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(forc- 1680 osv. fors(s)- 16261889)
Etymologi
[av fr. forcer, till force (se FORCE)]
1) (†) tvinga; nödga. Spegel Dagb. 46 (1680). Jagh är .. bleffwen forcerat at emottaga den stora Kongl. Nådhen om Efweryd. LStobæus (1681) hos Cavallin Herdam. 5: 63. Calonius BrefPorthan 100 (1795).
2) (†; jfr dock a, b, c o. d) gå hårdt åt (ngn l. ngt), ansätta, pressa. OxBr. 11: 549 (1626). Man befrucktar, at den, som har någon Creditor, torde vid detta tilfället af honom så bli forcerad, at han derigenom kunde bli ruinerad. 2RARP 1: 81 (1719). VDAkt. 1779, nr 459. — särsk.
a) (fullt br.) fäkt. med våld undanföra (motståndarens klinga i syfte att fullfölja anfallet i samma linje). Wille han (dvs. motståndaren) då din Klinga innan till forcera, så Cedera i samma tempo med din Klinga. Porath Pal. 2: 53 (1693). Silfversvärd Sab. 26 (1868).
b) (fullt br.) ridk. i uttr. forcera tygeln, om häst: våldsamt draga åt sig tygeln. Fel vid arrêten är, .. att hästen forcerar tygeln och gapande sträcker hufvud och hals. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 67 (1836).
c) (fullt br.) spelt. i fråga om vissa kortspel: (gå hårdt fram gm att) spela ut en färg där motspelaren är tvungen att sticka med trumf l. äss. Düben Talism. 3: 7 (1817). Hagdahl Fråga 13 (1883).
d) (fullt br.) spelt. i uttr. forcera färgen, (i dominospel) sätta en sammansatt bricka mot en öppnad färg, täppa färgen. Wilson Spelb. 131 (1888).
3) tvinga l. förmå (ngt) att prestera l. försiggå med stor l. allt större fart l. intensitet, anstränga, jäkta, driva på, (över hövan) påskynda arbetet med (ngt), driva upp l. pressa upp (ngts fart l. intensitet); äv. (i sht idrott.) abs.: öka farten, sätta större fart (i spel, löpning osv.). Sångerskan forcerar sin röst för mycket. Vi blevo tvungna att forcera tryckningen av boken. Forcera farten, tempot. Det låter sig inte göra att forcera arbetet längre än till en viss punkt. Afsigten är at forcera tilverkningen til 50 a 60 Skp:d stång-jern i veckan. Rinman Jernförädl. 40 (1772). Forcera dina maskiner, tills du bräcker härdadt gods. Tengström Kipling 49 (1899). IdrBl. 1924, nr 60, s. 7, sp. 3. — särsk.
a) sjöt. (gm att öka segelmängden så mycket som vinden tillåter resp. gm att tvinga maskineriet till högsta möjliga kraftutveckling) driva upp (ett fartygs) fart (till den högsta möjliga); äv. utan utsatt obj.; äv. (i förening med subjektsväxling) med övergång i intr. bet.: röra sig (i ngn viss riktning) med fart som uppdrivits till den högsta möjliga. Gosselman Col. 2: 400 (1828). (Walden erhöll) order att forcera med segel. Trolle Sjöoff. 2: 192 (1870). Ekelöf Ordl. (1898). (Pansarkryssarna) forcerade västvart. Lybeck SjökrH 1: 291 (1919).
b) (numera knappast br.) refl.: anstränga sig (för mycket); skynda sig, göra sig brådska. KyrkohÅ 1906, s. 86 (c. 1720). (Han) forcerade sig för starckt, i det han först i Domkyrckan predikade Finska Högmässan och höll sedan här på Slottet ofta dubbel gudstienst. BtKännVLand 5: 205 (1764). Ej mer man sig forcerar — / Man drar sin spader lugnt och ser betänksam ut. BEMalmström 6: 281 (c. 1850).
c) i p. pf. med adjektivisk bet.
α) ansträngd (till det yttersta). Hans stackars forcerade stämband sveko honom i passagerna. Nordling Storstadsb. 12 (1890).
β) jäg. i fråga om parforsjakt, om villebråd: utjäktad. Till sist var djuret forceradt, orkade ej mer, utan gick antingen i vattnet .. eller gjorde stånd. Cederström Minn. 83 (1913).
γ) ansträngt glad l. livlig o. d.; överdriven; tvungen, konstlad. Jag anser din köld mera forcerad än sann. Wrangel TegnKärlekss. 236 (cit. fr. 1802). I ett kapitel som t. ex. Mongibello (i S. Lagerlöfs Antikrists mirakler) värkar stilen något forcerad. GHT 1897, nr 287 B, s. 1. (Hon var) grinig, smågnatig, när hon inte var forcerad och full av de fånigaste infall. Essén Prim. 72 (1919).
δ) som man låtit försiggå hastigare än under normala förhållanden, påskyndad, brådstörtad. SP 1779, s. 119. (Han) har .. icke känt sig mycket angripen af den forcerade resan. SydsvD 1870, nr 113, s. 2. I forceradt tempo. 2NF 23: 1375 (1916).
4) med våld (försöka) tränga sig igenom l. in i l. över (ngt), genombryta, spränga; särsk. mil. med avs. på stad l. fästning l. passage o. d. som är besatt l. behärskad av fiende; äv. övergående i bet.: företaga ett våldsamt angrepp på l. mot (ngt), storma, gm ett våldsamt angrepp sätta sig i besittning av (ngt). (Då) han Passet forcera wille. Brask Pufendorf Hist. 160 (1680). (Karl XII) forcerade dhe aff Saxarne å andra sidan (av Düna) upkastade skantzar och batterier. KKD 3: 77 (c. 1710). Vår kamp blir hård, / Man forcerar med framgång bron. Runeberg 2: 76 (1848). Fartyget .. beräknas .. kunna utan att stanna forcera 9—10 .. tums is. AB 1890, nr 1, s. 4. Försöken att sjöledes forcera Dardanellerna. 2NF 33: 257 (1921).
5) (mindre br.) refl.: bryta l. pressa sig fram (gm is o. d.). Han .. forcerade sig mil för mil genom isen och kom .. till stranden af ett stort öppet haf. NordT 1894, s. 102.
Särsk. förb.: FORCERA FRAM010 4.
1) (olämpligt l. över hövan) driva fram l. påskynda (ngt); jfr FORCERA 3. Rydström Armf. 65 (i handl. fr. 1810). Under förutsättning att utvecklingen får ske naturligt och icke forceras fram med konstlade medel. SDS 1909, nr 324, s. 6.
2) (mindre br.) refl.: bryta sig fram, pressa sig fram; jfr FORCERA 4 o. 5. Bref 1808—09, s. 26. Å ömse sidor hade man valt att söka forcera sig fram öfver Torsebro. SD 1899, nr 417, s. 2.
Avledn.: FORCERBAR, adj. till 4: möjlig att forcera. Ingen svårt forcerbar is utom mellan Hven och danska landet. SDS 1901, nr 51, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content