SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1925  
FORST- for3st~.
Etymologi
[av t. forst, skog åt vilken ägnas tillsyn o. skötsel, mht., fht. forst, liksom ffr. forest (varav fr. forêt, eng. forest), it. foresta, span. floresta, av mlat. forestis, från den allmänna nyttjanderätten undantagen o. åt regenten förbehållen skog; avledn. till lat. foris (foras), utanför, besläktat med DÖRR o. FORUM]
i ssgr o. avledn.: som tillhör l. har avseende på l. härrör från resp. som är värksam inom skogshushållningen.
Ssgr (i sht i Finl., företrädesvis i fackspr. Anm. I Finl. ha ssgr med forst- långt vidsträcktare anv. än i Sv. o. brukas särsk. regelbundet ss. titlar l. benämningar på befattningar l. institutioner l. dyl. o. motsvaras i Sv. i stor utsträckning av ssgr med SKOGS-, t. ex. FORST-BETJÄNING, -DISTRIKT, -ELEV, -FÖRENING, -FÖRVALTNING, -INGENJÖR, -INSPEKTION, -INSPEKTIONSDISTRIKT, -INSTITUT, -KASSÖR, -KONDUKTÖR, -LÄROANSTALT, -LÄROVÄRK, -MEDEL, -PERSONAL, -REVIR, -TJÄNSTEMAN, -STAT, -STYRELSE, -UPPSYNINGSMAN):
FORST-BOTANIK. skogsbotanik. FFS 1874, nr 19, s. 9. BotN 1905, s. 236.
-BOTANISK. BotN 1903, s. 129.
-ENTOMOLOG. skogsentomolog. Thelaus Skog. 169 (1865).
-ENTOMOLOGI. skogsentomologi. —
-LITTERATUR. Thelaus Skog. 148 (1865).
-MAN. i skogshushållning kunnig person; särsk. om vid skogsstaten anställd person. BotN 1842, LitBl. s. 7. De kunskapsprof, som af de blifvande forstmännen böra afläggas. SPF 1859, s. 518. Att utbilda sig till forstman. NordT 1883, s. 390.
-MÄSSIG. som överensstämmer med vad som är brukligt l. ändamålsenligt vid skogars skötande. En forstmessig behandling af sin skog. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 348 (1856). Räfven kallas ju skadlig från jaktlig och nyttig från forstmässig synpunkt. SkogsvT 1905, s. 398.
-MÄSTARE, se d. o. —
-TEKNOLOGI. läran om skogsprodukterna o. deras tillvaratagande. FFS 1874, nr 19, s. 9.
-UNDERVISNING~0020. undervisning i skogsskötsel. Grotenfelt LandtbrFinl. 190 (1896). SkogsvT 1906, s. 158.
-VETENSKAP~002, äv. ~200. vetenskapen om skogens rationella skötsel. SPF 1859, s. 369. PT 1895, nr 190, s. 3.
-VÄSEN(DE). skogsväsen, skogshushållning. CircKronoskog. 14/4 1824, s. 18.
Avledn.: FORSTER, m. (-o- 18521896 (: skogsforstern). -ö- 1857 (: öfverförstern)1865) [jfr t. forst(n)er] på vissa större herrgårdar: skogsförvaltare. SvT 1852, nr 161, s. 2. Thelaus Skog. 137 (1865). jfr SKOGS-FORSTER.
FORSTLIG, adj.; adv. -T. [jfr t. forstlich] (i fackspr.) som tillhör l. har avseende på skogshushållningen, skoglig. Forstliga frågor, insikter. I forstligt hänseende. Den forstliga undervisningen. Forstliga försöksanstalten, officiell benämning på Statens skogsförsöksanstalt från dess inrättande 1902 till 1905. SFS 1860, nr 20, s. 4. Under forstlig behandling varande barrskog. MosskT 1887, s. 181. Forstligt bildade skogsförvaltare. SD 1900, nr 435, s. 5.
FORSTNÄRLIG, adj.; adv. -T. (i Finl., föga br.) forstlig. Fullständig forstnärlig kurs. SPF 1858, s. 33. Forstnärligt bildade öfverforstmästare och forstmästare. AtlFinl. 12—13: 31 (1899).
Spoiler title