SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1925  
FOSFORESCENS fos1foreʃän4s l. -år- l. -ωr-, l. -äʃ-, ngn gg -sän4s, r. (f. Dalin (1851), Lundell), best. -en; pl. (föga br.) -er.
Ordformer
(förr ofta skrivet phosphor-)
Etymologi
[jfr t. phosphoreszens, eng. o. fr. phosphorescence; bildat till FOSFORESCERA]
i sht fys. benämning på den för vissa kroppar utmärkande egenskapen att lysa i mörkret utan (märkbar) utveckling av värme, luminiscens; särsk. om vissa kroppars egenskap att lysa, sedan de varit utsatta för ljus l. annan bestrålning; äv. om lysande som är en följd av denna egenskap. Berzelius ÅrsbVetA 1821, s. 92. Den hos lysmaskar och en otalig mängd lägre djur iakttagna fosforescensen. Hammarsten FysiolK 6 (1883). Mareld .., hafvets fosforescens. 2NF 17: 891 (1912).
Ssgr (fys.): FOSFORESCENS-SPEKTRUM. KemT 1908, s. 80.
-TID. tid under vilken en fosforescerande kropp avgiver ljus. 2NF 16: 1358 (1912).
-VÄRKAN l. -VÄRKNING.
Spoiler title
Spoiler content