SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
FRÄS frä4s, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar, sällan -er32 (Almroth Karmarsch 315 (1839), Ericsson Ur. 25 (1897)).
Etymologi
[jfr t. fräse, eng. fraise, av fr. fraise, äv. frase, av fraiser (se under FRÄSA, v.2)]
1) tekn. ett av stål förfärdigat skärvärktyg i form av en rotationskropp, så uppskuren att ett antal skärande ytor uppkomma, l. försedd med på utbytbara delar anbragta skärande ytor som vid fräsens rotation avskilja från arbetsstycket små spånor; äv. elliptiskt för FRÄS-MASKIN 1. Almroth Karmarsch 315 (1839). JernkA 1898, s. 291. — jfr AXIAL-, DIAMANT-, METALL-, PLAN-, SMÄRGEL-, TREKANT-, ÄND-FRÄS m. fl.
2) (föga br.) landt. motordrivet jordbearbetningsredskap vars arbetande del utgöres av hackor l. klor som sitta på en hastigt roterande axel; jfr FRÄS-MASKIN 2. LAHT 1912, s. 200.
Ssgr (tekn., i allm. till 1; jfr ssgrna under FRÄSA, v.2): FRÄS-AXEL.
(1, 2) -BEARBETNING ~0020. LAHT 1912, s. 204.
-BORR, r. l. m., äv. (i sht i södra Sv.) n. visst slags borr vars arbetande del utgöres av en fräs. Eneberg Karmarsch 2: 364 (1861).
-HUVUD.
1) (mindre br.) benämning på den översta, till fästpunkt för fräsen (resp. fräsens lösa skär) avsedda delen av fräsaxeln vid vissa cylinderfräsar. Zidbäck (1890).
2) om stora fräsar med i stomme av gjutjärn l. maskinstål insatta stål. Sundgren Preger 58 (1920).
-KRONA. borrkrona (för bärgborrning) vars kant är tandad ss. en fräs. —
-KUTTER. fräs med ett fåtal breda, utbytbara skär. TT 1902, K. s. 62.
-SATS. sats av olika fräsar (särsk. bredvid varandra på samma spindel). BoupptVäxiö 1848.
-SPINDEL. benämning på den roterande axel varpå fräsen är fastsatt. —
-STÅL.
2) för tillvärkning av fräsar fabricerat stål. JernkA 1900, Bih. s. 290.
Spoiler title
Spoiler content