SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1925  
FRAMGÅNG fram3~goŋ2 (i vers ∪ — Lucidor (SVS) 437 (1674)), r. (m. Lind (1749), LoW (1911). f. Sahlstedt (1757), Hahnsson (1888)) ((†) n. RARP 3: 316 (1643), HH XVIII. 3: 62 (1721)); best. -en; pl. -ar ((†) -er Oxenstierna 2: 265 (1616), Sahlstedt (1757)).
Etymologi
[fsv. framganger; jfr d. fremgang, nor. dial. framgang, isl. framgangr, -ganga; eg. vbalsbst. till FRAMGÅ]
I. motsv. FRAMGÅ I.
1) motsv. FRAMGÅ I 1: gång framåt; framträdande (till ngn l. ngt); numera bl. ngn gg i förb. fram- och återgång. (Dessa människors) framgång til Nådastolen. Nohrborg 454 (c. 1765). Sedan lämpligt fiskeställe blifvit funnet gör uttern vanligen .. åtskilliga fram- och återgångar i egna spår. EHemberg i BiblJäg. 4: 122 (1897). — jfr (†): Hwar nw någhon haffuer bedröffuilse affstadh kommit, .. förmanar iach idher, ath kerleken haffuer sin framgång (dvs. må sträcka sig) till honom. 2Kor. 2: 8 (NT 1526).
2) (†) (lägligt) tillfälle l. möjlighet (till ngt). GR 2: 4 (1525). (Konungen har med stora kostnader stärkt landets försvar) så att jnge fiendher vtrikis skole haffue noghen framgong att göra oss skada eller förderff som (de) tilförende giort haffua. Därs. 7: 459 (1530).
3) (†) motsv. FRAMGÅ I 2: frammarsch; framryckning. Then Swenske Krigzhär (hade) .. måst vthi sin framgång wända tilbaka igen. Widekindi KrigsH 129 (1671). Det (hade) varit lätt för fienden, at hindra .. (de av Stenbock anförda truppernas) framgång til (svenska) Lägret. Nordberg C12 1: 388 (1740).
4) (†) spridning, utbredning; jfr FRAMGÅ I 3. Lehnberg Pred. 1: 36 (c. 1800). Civilisationens och bildningens segrande framgång. SthmFig. 1845, s. 154; jfr 3.
5) (numera föga br.) framåtskridande, utveckling; förkovran, tillväxt; jfr FRAMGÅ I 3 b. Sanningen til Styrkia och framgång. GR 1: 25 (1521). Natfrostedt förtager krafften, som .. (rågen) haffver behoff till yttermhere framgongh. Därs. 29: 190 (1559). Till .. (sällheten) fordras tvenne ting: ett afgjordt ändamål för sina önskningar, och en fortskridande framgång dertill. Leopold 5: 347 (1800). — jfr (†): Soldaten var i jämn rörelse och gång, utan at göra någon framgång (dvs. utan att uträtta något). Kempe FabritiiL 92 (1762).
6) (godt) resultat, lycklig utgång; succé; seger; särsk. i uttr. ngn har framgång i ngt, det går ngn väl l. går bra för ngn i ngt, ngt har framgång, ngt lyckas l. slår väl ut; jfr FRAMGÅ I 3 c. Hans ansträngningar kröntes med framgång. Tillönska ngn framgång. Konserten blev en vacker framgång. Han försökte utan framgång att spela oskyldig. Nya framgångar för de tyska vapnen. Oss hopes .. at han schal .. inghen framgongh .. haffua (med sina stämplingar). GR 2: 13 (1525). Om skrymterij, än haffuer en tijdh long framgång, .. så warder thet doch medh tijdhen kunnogt och vppenbart. Balck Ridd. E 8 a (1599). Förförd af exemplet, trodde en annan bland Sällskapet genom samma slags skämt kunna vinna samma framgång. Kellgren 3: 291 (1790). För makten har jag .. hyst mindre aktning än som varit nyttigt för min framgång här i verlden. HLilljebjörn Hågk. 1: 63 (1865). Glädjen och framgången i .. (människans) kallelse .. kan deraf (dvs. av ett godt namn) bero. Kat. 1878, nr 62. Königsmark, fräjdad .. (bl. a.) genom framgångar hos Madrids skönheter. PT 1905, nr 246 A, s. 3. — (†) Aff then framgång Konung Gustaff tagit hade .. befahrade the Danske sigh .. om Skåne och Halland. Girs G1 45 (c. 1630).
7) (†) motsv. FRAMGÅ I 4: fortskridande, förlopp; särsk. i uttr. hava sin framgång, fortsätta, fortfara, pågå, hava sin gång. Ederss Hög- och Ehrewyrdigheeter önskar iag .. Gudz .. wälsignelse til ingångne och månge föliande åhrss hugnelige framgång och uthgång. VDAkt. 1689, nr 843. Käranden och svaranden hafva ofta laga hinder och förfall, .. men åstunda likafult, at saken må hafva sin framgång. Nehrman PrCiv. 153 (1732). Wallin 2Pred. 1: 77 (1825). — i pl. Så lathe lijkväl köpmännen finne sig myked tröge, mädhan betalningarne haffue så långsamme och ovisse framgonger. AOxenstierna 2: 265 (1616).
8) (numera föga br.) motsv. FRAMGÅ I 5: gång, passage. Zetterstedt SvLappm. 1: 260 (1822; i fråga om orkan). En stor del af sin vattenhalt afgifva .. (vindarna) under sin framgång öfver kustländerna. Hallin Hels. 1: 28 (1885). — särsk.
a) (†) fri l. obehindrad passage, fritt lopp, spelrum. RA 1: 345 (1544). (Vissa fördämningar skola rivas) opå thet att fijsken motte haffve sin rätte framgångh. GR 25: 23 (1555). Hagberg Shaksp. 9: 122 (1850).
b) (†) oeg.; i fråga om person: tillvägagångssätt; beteende, handlingssätt; uppträdande, uppförande; i fråga om sak: sätt på vilket ngt tillgår (-gått), förlopp. Frij är frelses framgångh. SvOrds. A 6 b (1604). Att thenna berättelsen om kyrkioheerdawaletz framgång, motte .. (med namnunderskrifter) bekräfftass. VDAkt. 1689, nr 1133.
9) (†) motsv. FRAMGÅ I 6: lopp, bana. (Oreälven) har sin framgång genom Ore .. (m. fl.) sjöar. Hülphers Dal. 150 (1762). Martin PVetA 1763, s. 55.
II. (†) motsv. FRAMGÅ II 3: fullbordan; värkställighet; särsk. i uttr. hava l. vinna (sin) framgång, gå i fullbordan l. värkställighet l. uppfyllelse, bliva värklighet, bliva av. Hade och hustrv anna gerna seedt ath gifftermaalit hade hafft framgongh. GR 2: 80 (1525). Rätten skal hafwa sin framgång. Messenius Svanhv. 52 (1613). Samma högloflige Act (dvs. kröningen) skulle på denne närwarande Rikzdagh winna sin framgångh. RARP 4: 465 (1650). Bælter Cerem. 900 (1760).
Ssgr (i allm. till I 6): FRAMGÅNGS-FULL. (numera föga br.) = -RIK. LBÄ 23—24: 118 (1799). En .. framgångsfull dramaturg. RBerg i SörmlB 321 (1918).
-LÖS. (numera föga br.) som är, sker l. företages utan framgång; resultatlös. Mogas framgångslösa krigsoperationer. SvT 1852, nr 153, s. 3. SvH IX. 1: 270 (1910).
-RIK. om handling l. värksamhet: som sker l. göres med framgång; resultatrik; äv. om person: som har l. röner framgång l. lyckas (med l. i ngt). Rydqvist SSL 4: 194 (1868). Ryssarnes så framgångsrikt begynta fälttåg. SvT 1878, nr 1, s. 1. Nitiska och framgångsrika lärare. NF 6: 993 (1882). En omfattande och äfven framgångsrik värksamhet som litteratör och publicist. Paulson Minnestal 97 (1899).
(I 8 b) -SÄTT. [efter d. fremgangsmaade] (numera föga br.) sätt att gå till väga, tillvägagångssätt; beteende; uppträdande; metod. Schartau Pred. 102 (1824). Ett sådant visligt framgångssätt, en sådan saktmodig ande, den är dock något helt annat än räddhågans ande. Tegnér (WB) 6: 99 (1827). VL 1893, nr 13, s. 2. Ett lämpligt framgångssätt vid hjärtats stetoskopiska undersökning. Petersson FysUnders. 239 (1908).
Spoiler title