publicerad: 1925
FREKVENS frekvän4s, r. (m. Sundén 1: 409 (1886), Hahnsson (1896); f. WoJ (1891), Lundell); best. -en; pl. (knappast br.) -er (Sundén 1: 409 (1886)).
Ordformer
(förr ofta med fr. stavning. — frekvens (-ntz) 1617 osv. frequentie 1656)
Etymologi
[jfr t. frequenz, fr. fréquence (varav eng. frequence); av lat. frequentia, av lat. frequens (gen. -ntis) (se FREKVENT)]
1) i fråga om personer: antal l. mängd som i samma syfte samla(t)s på ett ställe; numera bl. abstr.: tillströmning, tillopp; förr äv. konkret: mängd, hop. Vänta ökad frekvens. Stigande, minskad frekvens. Annerstedt UUH Bih. 1: 142 (i handl. fr. 1617). Uti Strengnäs katedralskola .. är .. alltid .. en stor frequens. Lundström LPGothus 1—2: 223 (cit. fr. 1623). Efter middagen komo R(idderskapet) och Adelen i någon större frequentie tillsamman. RARP 6: 4 (1656). Offtabe(mäl)te präst (gjorde) medh sin otijdigheet .. heela Adeliga Freqvencen olustigh. VDAkt. 1678, nr 250. Sahlstedt (1769). Frequensen vid denna brun är alla år olika. FoU 25: 114 (i handl. fr. c. 1786). Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 363 (1900). — jfr LÄRJUNGE-FREKVENS.
2) (i sht i fackspr.) allmännare: förekomst i större l. mindre antal (av ngt), förekomstsiffra; mer l. mindre tätt upprepande (av en företeelse o. d.). (Rägnets) frequens och mängd på en gifven tid. Hildebrandsson Buchan 134 (1874). Frekvensen af olycksfall och själfmord. EkonS 2: 41 (1894). Frekvensen af ofvan omnämnda växter .. var .. mycket växlande. BotN 1904, s. 56. — jfr SJÄLVMORDS-, ÄKTENSKAPS-FREKVENS m. fl.
3) fys. o. med. antal (svängningar l. perioder l. elektriska gnistor resp. andetag l. pulsslag) på tidsenheten (sekunden resp. minuten). Af muskelarbete ökas andedragens freqvens och djup. Hammarsten FysiolK 567 (1883). Tonen ljuder desto högre ju större, desto lägre ju mindre freqvensen är. Rein Psyk. II. 1: 297 (1891). Gniststräckan (förkortas visserligen) men antalet gnistor (’frekvensen') förändras icke. 2UB 10: 101 (1906). — jfr HÖG-, LÅG-, PULS-, RESPIRATIONS-FREKVENS.
Ssgr: (2) FREKVENS-BETECKNING. bot. beteckning som anger en växtarts frekvens. SthmTraktVäxt. XII (1914). —
(3) -MÄTARE, r. l. m. fys. apparat avsedd att mäta frekvensen (periodtalet) hos en växelström. 2NF 7: 299 (1907). —
(3) -OMVANDLARE~0200, r. l. m. fys. apparat avsedd att åstadkomma snabb ändring av en växelströms frekvens (periodtal). 2NF 28: 748 (1918). —
Spoiler title
Spoiler content