SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
FRIKASSÉ frik1ase4, r. (m. Meurman (1846), Lundell) ((†) n. Serenius H 3 a (1734), Berndtson (1880)); best. -n l. -en (ss. n. -et 17391755); pl. (om olika slag av frikassé) -er.
Ordformer
(fre- 17531780; -asie 17301753)
Etymologi
[liksom d. frikassé, t. frikassee, holl. fricassé, eng. fricassee, av fr. fricassée i bet. 1 o. 2, avledn. av fricasser (se FRIKASSERA)]
kok. maträtt bestående av i mindre stycken sönderskuret kött (numera nästan bl. av höns, kalv l. lamm) som kokats (stuvats) o. som serveras med ett slags sötsur sås (jfr språkprovet fr. 1895 under -SÅS) samt, ofta, med kokt ris. Lucidor (SVS) 219 (1672). Fricaseé af Kyklingar medh Grädda. Rålamb 14: 103 (1690). Hagdahl Kokb. 574 (1879). särsk. bildl. (numera bl. tillf.) (Fama, dvs. ryktet) Ett Frikassé af bägge (dvs. lögn o. sanning) gör. Stiernstolpe Blumauer 2: 16 (1814). — jfr HÖNS-, KALV-, KYCKLING-, LAMM-FRIKASSÉ m. fl.
Ssg (till 1): FRIKASSÉ-SÅS. sås av det slag som användes till frikassé. Nordström Matlagn. 212 (1822). Frikassésås .. (lagas av) Smör, mjöl, buljong af kalf eller höns, 1 citron, socker, äggulor. Hellman Kokb. 111 (1895).
Spoiler title
Spoiler content