SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1926  
FRUSTUGA frɯ3~stɯ2ga, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(-stuga 1538 osv. -stuva (-fv-, -ffu-) 15601744. -stu (i ssgr) c. 1620 (: frustu gulff)1807 (: Frustusmälla))
Etymologi
[fsv. frustuva, frvstwge; jfr ä. d. frue(r)stu(v)e; av FRU o. STUGA]
(förr) för kvinnorna avsett hus l. rum, särsk. arbets- o. sällskapsrum (i sht vid hov l. herrgård o. d.); jfr FRUNTIMMER 1, JUNGFRU-BUR. VarR 22 (1538). Lika som vthi een frustughu, altsammans guld och silke är. GlossaPsalt. 45: 14 (Bib. 1541). (Det är icke nyttigt för barn att) förmycket uthi Kiöket och Frustugan i Kräselighet och Wällust blifwa uptuchtade. Rudbeckius KonReg. 25 (1614). I frustugan sysslade tärnorna vid väfstolen, sländan eller sömnaden. Lönnberg Sigtr. 4 (1892). — särsk. (†) om harem. Uti .. (Marockos o. Tunis städers) Frustugor funnos Snöpingar. Ödmann MPark Föret. 3 (1800). Weste (1807).
Ssgr: A (†): FRUSTE-MÖ, -PIGA, se F.
B (†): FRUSTUG-GÅNG. besök i frustugan. Frustuggång och kräsligh spijs / Slijkt hållen j i wärde. Schroderus JMCr. 210 (1620).
-TÄRNA. frustugupiga. Spegel GV 62 (1685).
C (†): FRUSTUGA-SMÄLLA, se F.
D (†): FRUSTUGE-MÖ, -PIGA, se F.
E (†): FRUSTUGO-HEMLIGHET, -PIGA, se F.
F: FRUSTUGU-, förr äv. FRUSTU-DRÄTT. (†) jfr DRÄTT 5 a. BtFinlH 3: 232 (1549).
-FOLK. (tillf., †) kvinnfolk. Lucidor Hel. C 1 b (1671).
-GOLV. (förr) Fru margreta går på frustu gulff, / så svåra hendas hiarta monde warckia. Visb. 1: 250 (c. 1620).
-HEMLIGHET. (-stugo- 1754. -stugu- 1780) (†) Tala om skråck, käringsagor, Frustugohemligheter. Dalin Arg. 2: 393 (1754; uppl. 1734: Jungfru-hemligheter). SP 1780, s. 39.
-KNEKT, r. l. m. (†) om ett slags automatisk dörrstängningsapparat i en frustuga. Rålamb 13: 116 (1690).
-MÖ. (fruste- 1609. -stu- 16091710. -stuge- (-stuffwe-) 16091611. -stugu- 1737) (†) = -PIGA. Asteropherus 24 (1609). Då får dess Frustu-mö jag väl til hustru taga. Triewald Läre-spåu 62 (1710). Björner HalfdBr. 2 (1737).
-PIGA. (fruste- 16641695. -stu- 16521754. -stuge- (-stufve-) 16801907. -stufvo- 1653. -stugu- c. 16001749) (förr) kammarjungfru; jfr -MÖ, -SMÄLLA, FRUSTUG-TÄRNA. Bureus Suml. 37 (c. 1600). Kling Spect. Nn 3 b (1735). Fatab. 1907, s. 103.
-SMÄLLA, f. (-stu- 16721807. -stugu- (-stufvu-) 17371765) (†) = -PIGA. Lucidor (SVS) 210 (1672). Jag skall sända honom efter frustusmällan at anmäla mitt ärende. Gyllenborg Sprätth. 14 (1737). Frustusmälla, .. skämtord för Kammarpiga. Weste (1807; senare egenhändigt tillägg).
Spoiler title
Spoiler content