publicerad: 1926
FULLMÄKTIG ful3~mäk2tig, adj. o. sbst.; adv. -EN (†, NuclPacis 1648, s. A 2 a); ss. sbst. best. -en; pl. (med adjektivisk ändelse) -e (sg. obest. -er Tegel G1 1: 216 (1622), ConsAcAboP 4: 307 (1676); -e VDAkt. 1724, nr 29 (1723), ÅgerupArk. Brev 9/3 1740. pl. obest.: -a GR 3: 12 (1526), Kolmodin Liv. 1: 295 (1831); -ar (best. -arne) RARP 6: 281 (1656), AdP 1800, s. 472; -er (best. -erne) RARP 6: 282 (1656), VDAkt. 1749, nr 96; pl. best. -ene 2RARP 5: 607 (1726)). Anm. Pl. best. heter i regeln fullmäktige, mindre ofta de fullmäktige; ngn gg säges i sg. med normal adjektivböjning min, hans osv. fullmäktige (’Min .. fullmäktige'. Linné Bref I. 1: 304 (1752)).
Ordformer
(full- 1525 osv.; ful- 1523—1729; foll- 1631. -ig 1523 osv.; -ug 1524—1568; -ogh 1523)
Etymologi
[fsv. fulmäktogher, liksom d. fuldmægtig av mnt. vulmechtich, av vul (se FULL, adj.) o. mechtich (se MÄKTIG)]
I. adj.
1) [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) som har full l. tillräcklig kraft l. styrka; fullgiltig. Ett fulmächtigt Capital. Risingh Kiöph. 80 (1669). Om någon med fullmägtiga skäl och bevis gitter intyga, det honom .. skedt förnär. Botin Hem. 1: 209 (1798).
2) [jfr motsv. anv. i fsv.] (numera bl. ngn gg arkaiserande) som har full (oinskränkt) makt o. myndighet (över ngn l. ngt). Frij raadha och bestyra om cronennes lææn .. som en Konung oc fulmectug herre plæger at göra. GR 1: 258 (1524). (Biskoparna) skola warda fulmectige öffuer alt thet godha Herren Iesus Christus ågher. LPetri KO 80 a (1571). Pfaltzgrefwen Carolus Ludovicus skal .. hela VnderPfaltz fulmächtigen besittia. NuclPacis 1648, s. A 2 a. IllSvH 2: 363 (1877). — jfr (†): Huart rikit skal vara thet annæd fulmectigt (dvs. likställt med det andra i makt o. myndighet) til all ære oc rætth. GR 1: 51 (1523).
3) [jfr motsv. anv. i fsv.] bemyndigad, befullmäktigad; numera bl. ngn gg i förb. fullmäktigt sändebud, ombud o. d. Hoppes oss .. Ati alle wilie holla tet wedh macth Som tesse eders fulmectoghe sendninghebodh paa alles eders vengne oss .. tiilsacth hafwa. GR 1: 66 (1523). Präster skola intet drijfwa andra Saker för Lag och Rätt, än them, som theras egne Personer .. angå, eller och, til hwilkas förswar, the äre särskilt af Biskopen och Consistorio fullmächtige giorde. Kyrkol. 19: 22 (1686). Cavallin (1875). Mendoza .. förordnades 1547 till fullmäktigt sändebud i Rom. NF 10: 1340 (1886).
II. sbst.: person som har fullmakt att å en annans vägnar göra o. låta l. att föra en annans talan, (befullmäktigat l. bemyndigat) ombud; deputerad, delegerad; stundom bildl. GR 2: 116 (1525). Store förstens (vthj rydzlandh) sendingebudh ære paa resen .. til oss .. Hwilke .. fwlmegtighe och thæris medföliare wij vele athj .. göra forfordringh. Därs. 4: 60 (1527). Den 1. Junij kommo alla Fullmechtige af de trenne stånden opp i den Fyrekantige Salen oppå Slottett. RARP 2: 206 (1636). I Brottmål svare then sielf, som anklagad är: Pröfvar Domaren, at han hielp i rättegången tarfvar; tå tillåtes honom fullmächtig med sig hafva. RB 15: 1 (Lag 1734). Riksens Ständers Fullmägtige och Betjeningen vid Banquen. SvRStBevilln. 1752, s. B 2 b. Democratie, der hela Folket församladt eller genom Fullmägtiga, som det sjelf väljer ibland sig, utöfvar Högsta Magten. Boëthius Sedol. 165 (1782). Göken .. kläcker genom fullmägtig och upfostrar med Amma. Ödmann IVetA 1784, s. 27. Riksens Ständers, til förvaltningen af Riksgälds-Contoiret förordnade Fullmägtige. KungörRev. 5/5 1791, s. 2. Går fullmägtig i sak, den honom betrodd är, svikligen hufvudmannens vederpart tillhanda, .. varde .. dömd ovärdig att vidare föra andras talan inför rätta. SFS 1895, nr 67, s. 3. Därs. 1906, nr 48, s. 82. — jfr BANKO-, HANDELS-, KOMMUNAL-, KRONO-, KYRKO-, LANDTDAGS-, REGEMENTS-, RIKSDAGS-, RIKSGÄLDS-, STADS-FULLMÄKTIG m. fl.
Ssgr (till II): A: FULLMÄKTIG- l. FULLMÄKTIGE-SAMMANTRÄDE~1020. (-mäktig- 1907. -mäktigs- 1892) SFS 1892, nr 25, s. 12. —
B (föga br.): FULLMÄKTIGS-SAMMANTRÄDE, -VAL, se A.
Avledn.: FULLMÄKTIGA, v. (†)
1) bemyndiga, befullmäktiga; jfr FULLMAKT 3. AOxenstierna 1: 454 (1620). Consistorium skall fullmächtiga någon på dhes vägnar uthi dhenna saak att svara. VDAkt. 1686, nr 246. Sjögren (1795).
2) utfärda fullmakt för (ngn på en tjänst); jfr FULLMAKT 4. Hjelt Medicinalv. 1: 46 (i handl. fr. 1723). Jacob Axel Lindblom .. blef .., af Konung Gustaf III, fullmägtigad att vara Biskop i Linköping. Hammarsköld SvVitt. 2: 41 (1819). —
FULLMÄKTIGHET, r. l. f. (†) till I 2: full makt o. myndighet. Aff K(unglig) macht och Maijesteterligh fulmechtigheet. Girs Edelh. A 5 a (1627). —
FULLMÄKTIGSKAP, n. till II: egenskap(en) l. uppdrag(et) att vara fullmäktig. SynodA 1: 371 (1750). Afsäga sig fullmägtigskapet. Möller (1790). Preste-ståndet uppdrog honom .. Fullmäktigskapet i Riksgälds-Kontoret och i Banken. Wetterstedt i SAH 6: 115 (1811).
Spoiler title
Spoiler content