SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1926  
FUNDAMENTAL fun1damänta4l l. -ent-, adj. -are (gradf. dock numera föga br.) ((†) superl. -est RARP 8: 204 (1660)).
Ordformer
(fundamentel 1737)
Etymologi
[jfr t. o. eng. fundamental, fr. fondamental; av lat. fundamentalis, till lat. fundamentum (se FUNDAMENT)]
1) (i sht i skriftspr.) grundläggande, grund-; konstitutiv, väsentlig; ytterst betydelsefull l. viktig, avgörande; principiell. En fråga av fundamental betydelse. (I Mat. 18: 18) talas om en beständig och fundamental makt och myndighet i Kyrkan. Rydén Pontoppidan 410 (1766). Sjelf skrifver .. (Lidner) så vildt, så rusigt, som hans person är. Derföre är der en fundamental villa, som ej kunnat hjelpas. Thorild (c. 1784) hos Ljunggren SVH 1: 280. Så snart lärjungarna teoretiskt ock praktiskt tillegnat sig denna fundamentala skillnad (dvs. skillnaden mellan klanglösa o. klingande ljud). Verd. 1891, s. 122. — särsk. (numera bl. vid skildring av ä. förh.) jur. om lag: grundläggande l. konstitutiv (för statsformen), grund-; jfr FUNDAMENTAL-LAG 1. Dhe gambla Sveriges Fundamentale lagar. 2RARP I. 2: 297 (1720). Det är en ibland våra (dvs. Polens) förnämsta och fundamentale lagar, at intet krig skall begynnas utan Republiquens samtycke. Nordberg C12 1: 157 (1740). ProjFörordnTrivialsch. 1760, s. D 2 a. jfr (†): (1634 års regeringsform) hafwer warit dhen fundamentaleste och dher under (dvs. under Sverges lag och stadgar) begripen, såsom aldrigh någon dher emoth hafwer exciperat. RARP 8: 204 (1660).
2) (†) om person: grundlig, solid; grundligt hemmastadd (i ngt). HSH 6: 132 (1658). Han är een fundamental Theologus, och har goda gåfwor. VDAkt. 1705, nr 464. (Han) är och i Theologien .. en fast och Fundamentel man. Därs. 1737, nr 185.
Ssgr (till 1): FUNDAMENTAL-ARTIKEL. (numera föga br.) teol. grundartikel. Dalin (1851; med hänv. till grundartikel). Cornelius LbKyrkoh. 74 (1860).
-AVSTÅND~02 l. ~20. fys. avstånd(et) mellan de två punkter på en termometerskala som läggas till grund för gradindelningen. Hwasser HbLokF 5 (1865). Moll Fys. 2: 3 (1898).
-BAS. mus. fundamentalton; äv.: besiffrad bas, generalbas. Envallsson MusLex. 108 (1802). BKonvLex. (1924).
-LAG, r. l. m.
1) (numera nästan bl. vid skildring av ä. förh.) jur. för statsskicket l. statsformen konstitutiv lag l. stadga, författningslag, grundlag. RARP 8: 12 (1660). Vår fundamental lagh, nembl. regeringsformen. Därs. 9: 18 (1664). (Adolf Fredriks) första omsorg var att bekräfta Rikets FundamentalLagar. Gustaf III 1: 10 (1771). jfr SClason i StatsvT 1901, s. 176 ff.
2) i sht filos. grundprincip. Thorberg ÖsterlSpr. 1 (1785). Tänkandets fundamentallag eller den s. k. principium contradictionis. Nyblæus Forskn. IV. 1: 59 (1895). Larsson Kunsk. 169 (1909).
-PUNKT.
1) (numera mindre br.) kardinalpunkt. Lät oss gå vidare och bese en Fundamental-punct uti hela Regerings-Formen, af detta innehåll (osv.). Oelreich 293 (1755).
2) fys. om var särskild av de två punkter på en termometerskala som läggas till grund för gradindelningen; jfr -AVSTÅND. Rubenson Meteor. 2 (1880).
-SATS.
1) (†) föreskrift av fundamentallags natur. Som skulle .. (sekreta utskottet) hafva därvid brukat en emot lag och fundamental-satzerne .. aldeles stridande process. 2RARP 5: 673 (1727).
2) sats från vilken man utgår vid en bevisföring l. varpå man uppbygger ett lärosystem o. d.; grundprincip; äv.: ledande princip (för ngns handlingssätt). Wulf Köppen 1: 136 (1799). PedT 1902, s. 381.
-STJÄRNA. astr. om var särskild av ett antal ljusstarkare stjärnor vilkas lägen äro bestämda med stor noggrannhet o. vilka därför kunna tagas till utgångspunkter vid bestämmande av andra stjärnors orter. SKN 1841, s. 193.
-TON. mus. om den ton på vilken ett ackord i grundläget uppbygges.
Spoiler title