SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GÄNGAD jäŋ3ad2, p. adj.
Etymologi
[i bet. 1 p. pf. av GÄNGA, v. 1; i bet. 2 avledn. av GÄNGA, sbst. 2]
1) försedd med gängor. Weste (1807). Släta och gängade bultar. 2NF 19: 228 (1913).
2) som har (så l. så många l. så l. så beskaffade) gängor; i ssgrna DUBBEL-, ENKEL-, FLAT-, FLER-, GROV-, HÖGER-, JÄRN-, PLATT-, RUND-, SKARP-, TRÄ-, VÄNSTER-GÄNGAD m. fl.
Spoiler title
Spoiler content