SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1928  
GALBANUM gal4banum l. 302 (gàllbanumm Dalin), l. (numera icke i fackspr.) GALBAN gal4ban l. 32, n. (BOlavi 153 a (1578) osv.) l. r. (Retzius FlVirg. 49 (1809), Lindgren Läkem. 92 (1919)); i best. anv. utan slutartikel.
Ordformer
(galban 1541 osv. galbanum 1578 osv.)
Etymologi
[av lat. galbanum, av gr. χαλβάνη, av hebr. ḥelbenāh]
i sht farm. benämning på en ss. läkemedel o. enl. bibeln ss. rökelse använd drog (Gummi-resina Galbanum), vilken består av den intorkade mjölksaften av vissa till umbellatsläktet Ferula Lin. hörande arter, särsk. Ferula galbaniflua Boiss. & Buhse; moderharts. Syr. 24: 15 (Bib. 1541). BOlavi 153 a (1578). Plinius berättar, att ormarna fly för lukten af antänd galbanum. Lindgren Läkem. (1919). SFS 1922, s. 503.
Ssgr (farm.): A (†): GALBAN-GUMMI. galbanum. Synnerberg (1815). Nisbeth Handelslex. (1868).
-OLJA, se C.
B (†): GALBANS-KÅDA. galbanum. Lindestolpe Fross. 24 (1717).
C: GALBANUM-OLJA, r. l. f. (galban- 1816. galbanum- 1912) olja som utvinnes ur galbanum. SPF 1816, s. 227. VaruförtTulltaxa 1: 442 (1912).
-PLÅSTER. (förr) plåster som bereddes med galbanum. Lindgren Läkem. (1901).
Spoiler title