publicerad: 1928
GALLERI gal1eri4, sbst.1, n. ((†) f. (l. m.?) Ekeblad Bref 2: 241 (1661)); best. -et l. -t; pl. -er ((†) -en Rajalin Skiepzb. 28 (1730), PH 6: 4188 (1756); = (Spegel SalWijsh. 27 (1711), MeddSlöjdF 1897, 1: 80)).
Ordformer
Etymologi
[liksom d. galleri, holl. galerij, t. galerie, eng. gallery, av fr. galerie, motsv. it. galleria; av ovisst ursprung. Anm. Bet. 1—7 torde vara utvecklade på utländsk botten]
1) (i sht i fackspr.) långt o. smalt rum l. (vanl. övertäckt) gång vars ena långsida vilar på pelare; förr särsk. om sådan gång på yttre sidan av (förnämt) hus: portik; äv.: gång (i mur) l. plattform på större l. mindre höjd ovanför marken, läktare, empor; äv.: (praktfull l. elegant, lång) gång l. korridor l. passage; stundom övergående i bet. 4. Ett öfwertäkt gallery uthmedh slåtz muren tär fruntimbret kunde vara vthi. AntecknSaml. 295 (1654). År 1632. bygdes galleriet på (Tyska) Kyrkians torn. Rüdling 75 (1731). En hög ringmur, hvarpå ett galleri är anbragdt för skyldtvakterna, omgifver (fängelset). Oscar I Straff 62 (1840). Wrangel ByggnH 14 (1904). — jfr BÅG-, EMPOR-, KOLONN-, KOLONETT-, TORN-, TVÄR-GALLERI m. fl. — särsk. i mer l. mindre utvidgad anv.
a) i bärgvägg insprängd väg (med upptill bågformiga öppningar). Nicander Minn. 1: 259 (1831). Tågen .. följa halsbrytande gallerier i tvärbranta bergväggar (genom Klippiga bärgen). Hedin Pol. 2: 333 (1911).
b) i sht tekn., i överförd anv.: till skydd mot snö(skred) avsedd konstruktion (av bräder o. d.) över järnvägslinje l. annan väg; trätunnel. Heidenstam Tank. 202 (1899). SJ 2: 318 (1906). — jfr SNÖ-GALLERI.
c) (i sht förr) bef.
α) gång som vid minering l. kontraminering framföres under jord. CGyldenhielm (c. 1640) i HH 20: 341. Törngren Artill. 4: 2 (1794). 2NF 18: 606 (1912). jfr MAGISTRAL-, MIN-, TRANSVERSAL-GALLERI m. fl.
β) täckt gång som anlägges vid gravanfall l. gravförsvar. Rålamb 8: 14 (1691). Sturtzenbecher (1805). BonnierKL (1924). jfr GRAV-GALLERI m. fl.
d) (mindre br.) bärgv. stoll l. ort i gruva; äv.: system av orter (gångar) i gruva, vanl. bestående av en huvudort med flera korta tvärorter. Dalin (1852). Svenonius Stenr. 90 (1888). 2NF (1908).
e) metall.
α) i masugn: gasuttag som består av ett antal i ring anordnade öppningar i pipans övre del o. varigm gasen uttages till användning ss. bränslegas. JernkA 1878, s. 95. 2UB 5: 332 (1902).
β) i martinugn: anordning för tillförsel av gas o. luft, bestående av i jämnhöjd anbragta gluggar (vanl. tre för gas o. två för luft). 2UB 5: 379 (1902).
f) skeppsb. på (krigs)fartyg i sht från äldre tid: i aktern anbragt utbyggd gång, vanl. inredd för fartygschefens räkning; äv. om dylik gång anbragt på vardera låringen. Falskt l. blindt galleri, snideri l. målning som imiterar utbyggt galleri. Rajalin Skiepzb. 28 (1730). PH 6: 4188 (1756). Dalman (1765). Björkman (1889).
2) i teater l. liknande lokal: benämning på den högst belägna, sämsta o. minst värderade avdelningen av åskådar- l. åhörarplatserna, förr stundom äv. om (de sämre) parkettplatserna framför logerna; äv. (i sht i fråga om utländska förh.) om åhörarläktare i riksdag o. d. Sitta l. ha sin plats (uppe) på galleriet. Kling Spect. T 4 b (1735). När sen ouvertur'n begynnes, / Jag på galleriet synes. Nordforss Theat. 20 (1799). Andersson (1845).
3) i överförd anv. av 2: publiken på galleriet (i teater o. d.); ofta med föraktlig bibet.; äv. bildl.: den breda l. sämre publiken i allm., massan. Galleriet applåderade hans fadda kvickheter. Spela l. tala för galleriet, äv.: söka slå an på massorna (gm att vädja till deras lägre instinkter). Hell dig! Galleriets vän, / Du dess utkorade genie. Thorild (Hans.) 1: 197 (1784; om Kellgren). PT 1908, nr 20 A, s. 3.
4) [bet. snarast utvecklad ur bet.: korridor, förbindelsegång (se 1) o. stundom icke skarpt skild från denna] (i sht i fackspr.) vanl. i större, förnämare byggnad: stor(t), lång(t) o. smal(t) rum l. sal l. hall, avsett (avsedd) till praktrum o. ofta prydt (prydd) med tavlor l. dyrbara böcker (jfr 5). Karl XI:s galleri, förr kallat Stora galleriet (i Sthms slott). Ändlöst galleri, sal med speglar anbragta så, att rummet synes fortsätta i oändlighet. SvBrIt. 1: 52 (c. 1700). Hans Maj:ts Thron, som war 8 steg uphögd, war på ändan af Galleriet. BerPersSändebAudience 1715, s. 3. Hans första målningar kunna sättas i Galerier, men de sednare knappast i förstugor. CGTessin (c. 1765) hos Ehrenheim Tess. 367; jfr GALLERI-TAVLA. Rum af mer än 225 qv. alnars grundyta benämnas Salar och Gallerier, då de äro fyra eller fem gånger längre än breda. Stål Byggn. 2: 20 (1834). BonnierKL (1924). — jfr SPEGEL-GALLERI.
5) [bet. utvecklad ur 4] till förvaring o. utställning av konstalster (målningar l. skulpturer o. d.) avsedd större sal l. byggnad; (konst)museum; äv.: i dylik sal l. byggnad förvarad samling av konstalster; tavel- l. skulptursamling. SvBrIt. 1: 6 (c. 1700); möjl. till 4. Lindfors (1815). Kongl. Muséum med dertill hörande galerier. SFS 1840, nr 14, s. 7. Nyblom i 3SAH 5: 86 (1890). bildl. Men hernest hoppas iag at Phœbi wäna Syster / Skal tekkias wjsa mig the Saker som ä rara / Uti Gudz Gallerj. Spegel GW 165 (1685). jfr ANTIK-, BILDER-, KONST-, MÅLNINGS-, NATIONAL-, SKULPTUR-, TAVEL-GALLERI m. fl. — särsk. om samling av porträtt(målningar) av personer som i ngt avseende höra tillsammans (gm att tillhöra samma tidpunkt l. samma land l. samma yrke osv.); ofta oeg.: i bokform osv. utgiven samling av porträtt. Svenska, västfaliska galleriet (på Gripsholm). Andersson (1845). jfr BILDER-, PORTRÄTT-GALLERI.
6) i överförd anv. av 5 slutet: samling l. serie av personskildringar l. minnen l. tilldragelser l. dyl. Minnenas galleri. Så kalla någre Scribenter deras böcker eller samlingar af skrifter galerien. Möller (1745; under galerie). Man kaste .. en blick på det galleri af kämpar, som Vilkina Saga .. framställer! Geijer I. 3: 423 (1817). SvD(A) 1927, nr 349, s. 6. — jfr PERSON-GALLERI m. fl.
7) [jfr motsv. anv. i dan. o. eng., ävensom GALLER, sbst.2] (i fackspr.) överviket ornament på möbel l. annat snickeriarbete l. å silverarbete. Dalin (1852). MeddSlöjdF 1897, 1: 80.
8) [bet. beror trol. på sammanblandning med GALLER, sbst.2] (†) galler(liknande skydd); räcke. I Biblioteket är nu hela galleriet upsat. Rudbeck Bref 5 (1662). Serenius (1741). — jfr JÄRN-, STÅLTRÅDS-GALLERI m. fl.
Ssgr: A: (2) GALLERI-BILJETT. —
(1 f) -BOTTEN. (förr) skeppsb. golv i galleri å fartyg. Uggla Skeppsb. SvEngLex. 13 (1856). Lundell (1893). —
(1 f) -BÅGE. (förr) skeppsb. den övre delen av galleri å fartyg. Witt Skeppsb. 72 (1858). Lundell (1893). —
(2) -PLATS. —
(2) -PUBLIK. —
(1) -SKOG. [termen bildad av den italienske upptäcktsresanden C. Piaggia († 1882); jfr d. galleriskov, t. galeriewald] geogr. skog som liknar s. k. regnskog, men växer längs vattendrag i regnfattig trakt o. i vilken trädkronorna ofta bilda galleriliknande gångar. NF 19: 72 (1895). —
-SMIDE. [jfr GALLERI, sbst.1 8] (†) ett slags smidesjärn som tillvärkades i sänken av annan sektion än rund (o. var avsett till listjärn på balkonger o. d.); jfr GALLER-JÄRN 2. Rinman Jernförädl. 153 (1772). Dalin (1852). —
(8) -STOL. (†) med galler försedd kyrkbänk. Den olageliga Gallerie-stolen på manfolksraden. VDAkt. 1759, nr 187. —
(1 f) -TASK l. -TASKA. (förr) skeppsb. under galleribottnen befintlig rundad träfyllning avsedd att avvända skvalpsjöar. Uggla Skeppsb. SvEngLex. 13 (1856). Schulthess (1885). —
-TAVLA. [jfr språkprovet från Tessin under GALLERI, sbst.1 4] särsk. konst. tavla av det värde (l. den storlek) att den förtjänar (resp. endast får) plats i ett galleri: museitavla. (Liljefors' målningar) äro galleritaflor nästan allesamman. SD(L) 1901, nr 572, s. 5. —
-UGN. (†)
1) bef. till 1 c α: anordning för anbringande av mina vid ändan av ett galleri. KrigVAT 1856, s. 634.
(8) -VÄRK, n. (†) gallervärk. En stoor Trägårdh .. med rött Galleriewerck omkring. BoupptRArk. 1679.
B (†): (1 c β) GALLERIER-TRAVERS. bef. med skottgluggar försedd välvd gång, anordnad innanför klädmuren (den inre muren) av en torr fästningsgrav för dennas beskjutning. Rålamb 8: 52 (1691).
Spoiler title
Spoiler content